Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mosambik - Mosambik 1. Portugisisk kolonialprovins i Afrika - Mosambik 2. Stad i M. 1. - Mosambik 3. Distrikt i M. 1. - Mosambikfolken. Se Bantu - Mosambik-kanalen, hafssund mellan Mosambik och Madagaskar - Mosambik-kopal. Se Kopal - Mosambikspråken. Se Bantuspråken - Mosambikströmmen. Se Mosambik-kanalen - Mosand, geol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mark är ganska steril, producerar jordnötter,
kokospalmer, acajou, mango, diverse hårda och
värdefulla träslag, såsom järnved (Sideroxylon
cinereum), rosenträ, afrikansk tek (Oldfieldia
africana) och ebenholts. Längre i s. tillkomma
diverse slags kautschukväxter. Guld-, silfver-
och stenkolslagren bearbetas föga (f. n. mest
vid Manika). – Exporten består mest af guldstoft,
jordnötter, sesam, kautschuk, elfenben, ebenholts,
vax, sköldpadd, ris, indigo och tobak; de viktigaste
införselvarorna äro bomulls- och järnvaror, sprit,
öl och vin. Hela importen hade 1909 ett värde af 7,34
mill. milreis och exporten af 7,77 mill. milreis
samt transitohandeln af 31 mill. milreis. Antalet
till provinsens hamnar anlända fartyg var 1,736
om 3,4 mill. ton. De förnämsta hamnstäderna
äro Mosambik, Ibo, Quelimane, Chinde, Beira,
Inhambane och Lourenço Marquez, hvars sjöfart
är lika omfattande som alla de andra städernas
tillsammans. Postanstalterna voro s. å. 185, och inom
landet voro 330,500 bref befordrade, till utlandet
4,1 mill. Telegraflinjernas längd var 4,176 km.,
telegrafbyråerna voro 106. Af järnvägar är den
viktigaste linjen Lourenço Marquez–Pretoria, af
hvilken 82 km. ligga inom kolonien, en ny linje från
samma stad till Swaziland är under byggnad, och 67
km. af den ha redan öppnats för trafik. Från Ijteira
går vidare en järnväg till Bulawayo, af hvilken 328
km. ligga inom M. Af mynt användas de portugisiska
minst, och den engelsk-ostindiska rupee mest, ehuru
den drager en införseltull af 10 proc. I Lourenço
Marquez cirkulera hufvudsakligen engelska mynt.
Förvaltning. Provinsen M. består dels af områden,
som förvaltas omedelbart af kronan, dels af sådana,
som administreras af två kompanier Mosambik- och
Njassakompanierna. De förra äro de 5 distrikten
Lourenço Marquez, Inhambane, Quelimane, Mosambik och
Tete. Distrikten delas i concelhos, circumscripções
civis och capitanias mores, de sista omfattande
områden, som ännu icke äro fullt ockuperade och
pacifierade. De municipala institutionerna äro
camara municipal, commissão municipal och edilidade
alltefter områdets utveckling. Provinsen förvaltas
af en generalguvernör, som residerar i hufvudstaden
Lourenço Marquez. Vid hans sida står ett regeringsråd,
bestående af ämbetsmän samt valda representanter för
handel, industri och jordbruk, och ett provinsialråd,
som är en administrativ- och räkenskapsrätt. I
hvarje distrikt finnas en guvernör och ett
distriktsråd. Denna organisation infördes genom
ett dekret af 23 maj 1907. – Mosambik-kompaniet,
som 1891 fick privilegium för 50 år, förvaltar
Sofala- och Manika-områdena, mellan floderna Save
i s. och Sambesi i n., och har betydligt höjt
den ekonomiska utvecklingen i sitt land genom att
draga dit invandrare, göra floderna mer farbara
och bearbeta grufvorna. Under Njassakompaniet lyder
landet mellan Njassa Rovuma och floden Lurio i s. –
I provinsen brukar Portugal hålla 2,200–4,000 man
trupper, till mer än hälften negrer. – Provinsens
inkomststat för 1910–11 steg till 5,52 mill. milreis
och statsutgifterna till 5,12 mill. milreis.
Landet s. om Sambesi bildade vid slutet af 1400-talet
och intill midten af 1600-talet kafferriket
Monomotapa. På Vasco da Gamas tid härskade här
araber. Portugiserna, som redan 1498 fått fast
fot vid en af Sambesis mynningar, besatte staden
M. 1507 och trängde fram till Sambesi och uppför
floden till Tete (1632) samt gjorde anspråk på hela
landet innanför kusten. Men då engelsmännen 1889
bemäktigade sig Matabeleland, västra Manika och
Njassaområdet, måste portugiserna inskränka sig till
det nordvästra området. Detta erhöll genom dekretet
30 sept. 1891 benämningen Estado d’Africa Oriental
(Öst-Afrikas fristat), men kallas sedan 1895 åter M. –
2. Stad i ofvannämnda provins, på ön M., en smal, 3
km. lång korallö, som genom ett några km. bredt sund
skiljes från fastlandet. Omkr. 7,000 inv., hvaribland
(1910) 472 européer och 895 asiater. Förr provinsens
hufvudstad, nu hufvudstad i distriktet M., biskopssäte
med katedral, arsenal, stora faktorier. Liflig
handel (1907: 720,000 milreis i import och 250,000
i export) och sjöfart. Redden är dock grund, och
endast små fartyg kunna ankra där. På öns norra
ända ligger fästet San Sebastian, som byggdes under
Albuquerque 1510. – 3. Distrikt i provinsen M.,
i nordöstra delen af denna, mellan floderna Lurio
i n. och Sambesi i s. Omkr. 362,000 inv. (1910).
1–3. J. F. N.
Mosambikfolken. Se Bantu, sp. 877.
Mosambik-kanalen kallas det 450–900 km. breda
hafssundet emellan portugisiska kolonien Mosambik på
Afrikas östkust och ön Madagaskar. Genom densamma går
i sydlig riktning en ljum hafsström, Mosambikströmmen,
som under fortsättningen af sitt lopp förbi Afrikas
sydspets kallas Agulhasströmmen (se Agulhas). På
smalaste stället i kanalen har den en hastighet af
7 km. i timmen, nästan lika stor som Golfströmmen i
Floridasundet. I kanalens norra del ligga Comorerna
(se d. o.). Djupet är där störst (3,600 m.), minst i
midten, men äfven där 2,000–3,000 m., hvarefter det
något ökas i södra delen (3,145 m.).
J. F. N.
Mosambik-kopal, tekn. Se Kopal.
Mosambikspråken. Se Bantuspråken, sp. 879.
Mosambikströmmen. Se Mosambik-kanalen.
Mosand, geol., en inom den svenska geologiska
litteraturen förr mera än nu använd benämning för den
vanligen väl rentvättade, mer eller mindre finkorniga
sand, som mångenstädes inom landet och ofta öfver
stora vidder bildar en merendels jämn ytbetäckning
(moar) till flera eller färre fots djup. Mosanden
har stundom en ganska tydlig skiktning. Utgöres
den af nästan uteslutande kvartskorn, är dess färg
rent grå eller gråhvit; har den märkbar inblandning
af röd fältspat, öfvergår färgen i rödt; genom
föroreningar är den ofta rostgul. Som jordmån för
barrskog egnar sig mosanden bäst, men äfven till
odlingsmark har den inom åtskilliga trakter, af
brist på lämpligare jordmån, blifvit i ganska stor
skala anlitad. Begreppen mosand och postglacial
sand sammanfalla. Med det förra namnet kom således
att betecknas all sand, som icke kunde genom sitt
läge eller annorledes visas vara af annan ålder,
och därför omfattar begreppet mosand i tidigare
geologiska arbeten såväl marin sand från olika
postglaciala skeden som fluvioglacial sand, hvilka
numera i många fall kunna med ganska stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
