- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1205-1206

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mosso, Angelo. Jfr Ergograf - Mossodling. Se Mosskultur - Mossor, bot - Mossplan. Se Mosse - Mossrand. Se Mosse - Mossrot, bot. - Mosstena (Måstena), fidekomiss i Bälinge socken, Södermanlands län - Mosstorf, Mosstorfsjord. Se Torfmossejordarter - Mossul. Se Mosul - Mossö, sjö i Danmark - Most, stad. Se Brüx - Most, Johann Joseph

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tidskrift har till uppgift att i utlandet sprida
kännedom om uti Italien utkommande arbeten
af biologiskt innehåll. M. valdes 1897 till
led. af svenska Vet. akad. Jfr Ergograf.
R- T~dt-

Mossodling. Se Mosskultur.

Mossor, Musci, Bryophyta, Muscineæ, Anthogamæ,
bot., äro vanligen helt små, endast undantagsvis något
förlängda sporväxter, hvilka uppkomma från en liten
förgrodd (protonema), som utvecklas ur den groende
sporen och hos bladmossorna liknar en grenig algtråd
med snedt ställda tvärväggar och bladgrönt i den
åt ljuset vända sidan. Hos hvitmossorna (Sphagnum)
är förgrodden bladlik, om den utvecklas på jord, men
trådlik, om den växer i vatten. Hos lefvermossorna är
förgrodden obetydlig. Stammen är odelad eller grenig,
oftast bladrik; hos några lefvermossor ("halfmossor")
är den blad- eller bål-lik. Bladen äro oftast bildade
af ett cellager med eller utan nerver. Egentliga
rötter saknas, men ersättas af "rhizoider", som
utväxa från stjälkar och bål samt hos bladmossorna
kunna göra tjänst som ett slags förgroddar, från
hvilka nya individer uppkomma. Könsorganen äro
antheridier (hanorgan) och arkegonier (honorgan),
hvilka kunna förekomma på samma eller på skilda
individer. De sitta hos bladmossorna och de högre
lefvermossorna i spetsen af stjälkarna och äro
omslutna af eget formade, tätare stående blad, som
tillsammans med könsorganen och de dem åtföljande
parafyserna bilda mossblomman. Antheridierna
("sädesgömmena") äro skaftade, ägg- eller klubbformiga
och innehålla i hvarje af de kubiska celler, som
fylla antheridiets inre hålighet, två något vridna
spermatozoider, som äro rörliga i vatten medelst
två nära spetsen sittande cilier. Sädescellens andra
ända (den "bakre") är vanligen något klubblik. När
det mogna antheridiet fuktas af regn eller dagg,
hvilket är alldeles nödvändigt för befruktningens
verkställande, öppnar det sig, och innehållet kastas
ut, hvarvid spermatozoiderna befrias ur modercellerna
och öf-verföras till arkegonierna. Dessa äro till
formen flasklika och omsluta i nedre delen den
rundade äggcellen. I arkegoniets hals finnas några
celler ("kanalceller"), hvilka öfvergå till slem,
som, påverkadt af fuktighet, sväller och spränger
arkegoniets af blott ett cellager bildade hals i dess
spets, hvarefter slemmet, som kvarsitter i mynningen,
uppfångar spermatozoiderna och leder dem ned till
äggcellen samt således gör samma tjänst som det
klibbiga märket och den ledande väfnaden hos högre
växters pistiller. Med befruktningen är den första,
den könliga generationen, gamofyten, hos mossor
afslutad. Den andra, den könlösa generationen,
sporofyten, som är ett resultat af befruktningen,
börjar med bildandet af ett embryo genom en
regelbunden delning af den befruktade äggcellen. Detta
embryo utväxer sedan till ett sporgömme (sporogon),
som kvarsitter på moderväxten och helt eller delvis
hämtar sin näring från denna, medelst en "fot", som
tränger ofta djupt ned i moderväxtens väfnad. Från
foten uppväxer ett kortare eller längre skaft, som
uppbär själfva det egentliga sporgömmet. Detta har
form och utseende af en kapsel, som öppnar sig på
olika sätt hos olika familjer bland mossorna. Kapseln
hos bladmossorna har klyföppningar, hvilka saknas hos
de delar, som tillhöra den första generationen. -
Sporerna bildas 4 och 4 i hvarje modercell och ligga
ordnade tetraedriskt. Genom upplösning af modercellens
väggar frigöras de. Deras innehåll är protoplasma med
stärkelse och olja till reserv-näring. Sporväggen
består af en brun eller gulaktig ytterhinna
(exosporium), som afstötes vid groningen, och en
färglös innerhinna (endosporium), som växer ut
och genom celldelning bildar förgrodden. - Mossorna
spela en stor roll i naturens hushållning. De bekläda
fjällväggar, klippor och stenar samt marken i våra
skogar och upptaga samt kvarhålla fuktigheten. De
fylla våra kärr, och våra torfmossar äro bildade af
Sphagnum- och Amblystegium-arter. Mossor användas
till tätning mellan stockarna i timmerväggar
("väggmossa", Hylocomium splendens m. fi.), till
inpackningar, mattflätning m. m. Mossorna delas i två
stora hufvudafdelningar: lefvermossor ("halfmossor")
och löfmossor (bladmossor). Se Lefvermossor och
Löfmossor jämte illustrationer till dessa artiklar.
O. T. S. (G. L-m.)

Mossplan. Se Mosse, sp. 1200.

Mossrand. Se Mosse, sp. 1200.

Mossrot, bot., namn på Peucedanum palustre.

Mosstena (Måstena), fideikommiss i Bälinge
socken, Södermanlands län, vid den djupt inträngande
Sundhällafjärden, en del af den genom uppgrundning
till insjö förvandlade Sibbofjärden. 15 1/2 mtl,
jämte 1/2 mtl i Tystberga och 1/4 mtl i Lästringe
tax. till 264,100 kr. (1911). Arealen utgör 2,016
har, hvaraf 458 har åker. M. (äldre form Moestnæ)
var jämte Björksund och Nynäs en del af det stora
godset Sundboholm, som på 1300-och 1400-talen
omfattade nästan hela Bälinge och Tystberga socknar
samt en del af Lästringe socken och af hvars väl
befästa sätesgård tjocka murrester ännu synas på den
nu med fasta landet sammanhängande s. k. Koholmen
s. om M. Ännu under hela 1600-talet hörde gårdarna,
hvaraf M. bildats, till Helgo säteri, och först när
detta 1723 såldes till Björksund, blef M. skildt
därifrån och kom till riksrådet grefve E. J. Creutz
på Kristineholm (se d. o. 1), som genom gifte var
befryndad med Helgös forna egare. 1742 köptes M. af
presidenten Erland Broman, som snart sålde det till
kommerserådet T. von Plomgren, hvilken uppförde den
nuv. manbyggnaden och gjorde M. till fideikommiss inom
sin släkt. Det innehas nu af frih. A. von Plomgren.
Wbg.

Mosstorf, Mosstorfsjord. Se Torfmossejordarter.

Mossul. Se Mosul.

Mossö tillhör den grupp jylländska sjöar mellan
Skanderborg och Silkeborg, som få sitt aflopp genom
Gudenaa. M. är den största af dessa (19 kvkm.), 10
km. lång och 2-3 km. bred; den har ett djup af ända
till 34 m. och är mycket fiskrik. E. Ebg.

Most [måst], stad. Se Brüx.

Most [måst], Johann Joseph, tysk agitator,
f. 5 febr. 1846 i Augsburg, d. 17 mars 1906 i
Cincinnati, var ursprungligen bokbindare, blef sedan
socialdemokratisk agitator och tidningsredaktör i
Berlin (af tidningen "Freie presse") samt var 1874-78
medlem af tyska riksdagen. Hans i plump form klädda
förkunnelse blef med åren alltmer terroristiskt
anarkistisk med loford

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0631.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free