Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mulier - Mulier 1. Pieter M. den äldre - Mulier 1. Pieter M. den yngre - Mulier taceat in ecclesia, lat. "kvinnan tige i församlingen" - Muljera. Se Muljerande språkljud - Muljerande språkljud, fonet. - Muljering (se Muljerande språkljud) - Muljör (Mulljör), Fällarm, mekanism för ankarets fällande - Mull, en af inre Hebriderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Eremitaget i Petersburg, i Stockholms högskolas och
F. Rappes samling i Stockholm o. s. v., tillskrefvos
förr Pieter Molyn, ehuru M:s målningar
äro försedda med ett från Molyns signatur alldeles
afvikande monogram. Det var O. Granberg,
som 1883 uppställde den hypotesen, att
den då blott till namnet kände Haarlem-målaren
Mulier, hvars verksamhetsområde då ännu var obekant,
vore upphofsmannen till de ålderdomliga
marinmålningarna, en hypotes, som godtogs af
K. Woermann i hans Dresdenkatalog och sedan genom
tafvelinventarier från 1600-talet bekräftades. –
2. Pieter M. den yngre, den föregåendes
son, landskaps- och marinmålare, f. omkr. 1637 i
Haarlem, d. 1701 i Milano, kallades i Italien och
skref sig själf Cavaliere Tempesta (it.,
storm), med anledning däraf, att han
med förkärlek målade stormfyllda hafsbilder.
Han gällde ända till helt nyligen för att vara son
till Pieter Molyn, ehuru denne bevisligen icke
hade någon son med namnet Pieter. "Tempesta", som
i Antwerpen gjorde bekantskap med en karmelitmunk,
begaf sig helt ung till Rom, öfvergick där sannolikt
till katolicismen, skaffade sig elever, gifte sig
med systern till en af dem, men öfvergaf henne,
besökte Venezia, Milano och Genua, förälskade sig i
sistnämnda stad i en annan, lockade sin hustru dit
och lät röja henne ur vägen, häktades
och dömdes till döden, benådades genom inflytelserika
vänners mellankomst, men satt flera år inspärrad, till
dess hans gynnare, hertigen af Bracciano, utverkade
hans frigifvande. "Tempesta", som sålunda var
icke blott en äfventyrare, utan en veritabel skurk,
vann och åtnjuter ännu mycken ryktbarhet genom
sina skiftande öden. Hans landskap och mariner
ha däremot aldrig ernått någon större berömmelse.
Dekorativt hållna och anlagda på ljuseffekter,
verka de ganska tomma och ytliga. Taflor af
hans hand träffas dock bl. a. i museerna i Dresden,
Braunschweig, Wien, Budapest och Prag. I några
af sina landskap inväfde han bibliska och historiska
scener.
1–2. O. G-g.
Mulier taceat in ecclesia, lat., "kvinnan tige i
församlingen", ett yttrande, som går tillbaka till
1 Kor. 14: 34.
Muljera. Se Muljerade språkljud.
Muljerade språkljud, fr. sons mouillés (af mouillir,
uppmjuka), fonet., kallas sådana konsonanter, som utom
sitt egentliga bildningsläge, hufvudartikulationen,
ha en prepalatal biartikulation (accessorisk
artikulation), i det att främre delen af tungryggen
höjer sig upp mot hårda gommen, tillnärmelsevis uti
i-läget. Denna biartikulation förbindes på olika sätt
med hufvudartikulationen. Emedan tungans och läpparnas
rörelser äro oberoende af hvarandra, bildas muljerade
labialer, sådana som ry. pjatj, fem, mjaso, kött,
vjära, tro, på det sätt att samtidigt med läppläget
tungan intar i-läge (således naturligtvis icke p +
j efter hvarandra). Vid bildningen af muljerade
tungljud däremot uppkommer ett kompromissläge,
så att t. ex. muljerade postdentaler, tj, dj,
sj, lj, nj o. s. v., skilja sig från vanliga t,
d o. s. v. därigenom, att tungryggen bakom spetsen
höjes och ljuden bli i någon mån dorsala. Muljeradt n
ha vi t. ex. i tänjde (till skillnad från tände), där
nj betecknar muljeradt n (något j-ljud finns icke i
ordet); likaså muljeradt l i t. ex. följde,
följt. Muljerade mediopalataler, kj, gj, ngj
o. s. v., bildas längre fram, d. v. s. bildas
prepalatalt, genom tungryggens höjning mot hårda
gommen. Exempel på muljerade ljud äro äfven it.,
sp. och port. n och l i t. ex. it. campagna,
battaglia, sp. español, llanos (däremot är
fr. "l mouillée" numera blott vanligt j) samt
fr. ng i t. ex. enseigner. Muljerade dentaler och
mediopalataler (d. v. s. prepalataler) finnas i
flera skandinaviska folkmål, t. ex. österbottniska,
härjedalska, Norges nordanfjällska mål, skånska
och jutska. Supradentala ljud lämpa sig till följd
af sin bildning mindre för muljering, men muljerade
supradentaler förekomma dock. Synnerligen rika på
muljerade ljud äro de slaviska språken. Muljeringen
uppstår ofta framför en prepalatal (främre) vokal, i
det vokalens läge anteciperas, d. v. s. tungan intar
vokalens ställning, medan den föregående konsonanten
ännu varar. Senare kan den muljerande vokalen
försvinna, så att af densamma ej kvarstår annat
spår än muljeringen i föregående konsonant. Under
sådana förhållanden kunna de muljerade ljuden
betraktas som sammansatta konsonanter, med
dubbelt bildningsläge. Vanligen uppträder mellan
den muljerade konsonanten och följande vokal en
i-glidning, d. v. s. prepalatalställningen skjuter
utanför (varar ett ögonblick längre än) konsonantens
hufvudläge. En i-glidning kan uppträda äfven vid
den muljerade konsonantens början, mellan denna och
föregående vokal. Muljeringen är i språkhistorien
en ytterst viktig företeelse. Muljerade tungljud
öfvergå ofta senare till palatala affrikator (som
i sin ordning vidare ombildas), t. ex. i skand. och
slav., it. m. fl. språk har muljeradt k öfvergått till
"tje"-ljud: köpa uttalas numera tjöpa. Muljeringen
rycker bakåt och afficierar äfven föregående
konsonanter samt verkar eventuellt i-omljud af
föregående stafvelses vokal (i t. ex. germanska och
slaviska språk). Muljerade konsonanter kallas äfven
palataliserade, joterade, förmjukade eller mjuka. Jfr
Kontaktsläge.
Lll.*
Muljering (se Muljerade språkljud) kallas den
ombildning, som en konsonant undergår därigenom,
att till dess hufvudartikulation under vissa
omständigheter kommer en samtidig prepalatal
biartikulation.
Lll.*
Muljör (Mulljör), Fällarm, mekanism för
ankarets fällande. Fällmekanismen är inrättad på
olika sätt, beroende på, huruvida ankaret skall
fällas direkt från det ställe invid fartygets bog,
där det är upplagdt, eller om det skall fällas, först
sedan det blifvit "firadt för kran", d. v. s. då
det befinnes hängande antingen under kranbalk eller
under ankardäfvert. I hvarje fall är fällmekanismen
så inrättad, att ankaret ögonblickligt kan bli
fullkomligt frigjordt och således falla utan annat
hinder än det, som förorsakas af den med ankaret
utlöpande kättingen.
J. G. B.*
Mull [ma’l], näst Skye den största af de
inre Hebriderna, skild från fastlandsdelen af
grefsk. Argyll genom ett 3 km. bredt sund (Sound
of M.). 909 kvkm. 4,334 inv. (1901), af hvilka 28
proc. talade endast gaeliska. Öns högsta punkt är
Ben More (966 m.); dess kuster äro djupt inskurna af
fjordliknande vikar. De viktigaste näringsfången äro
fårafvel och fiske. Hufvudort är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
