Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Multungula, zool. - Mu-lua, folkstam. Se Bantu - Muluja (Muloia), flod i Marokko - Mulus, Muldjuret, zool. Se Hästdjuren - Mulåsnan, zool. Se Hästdjuren - Mumblingshammare. Se Hammare - Mumie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flodhästar. Då sagda djurformer, såsom vi numera
veta, ej bilda någon genealogisk enhet, förekommer
ej denna kategori i den moderna djursystematiken.
L-e.
Mu-lua, folkstam. Se Bantu, sp. 877.
Muluja (Muloia), flod i Marokko, omkr. 500
km. lång, upprinner på Stora Atlas vid bergsknuten
Ari-Ajasch och faller ut i Medelhafvet nära Algeriets
gräns. Larras anslår befolkningen i M.-dalen till
200,000 pers.
(J. F. N.)
Mulus, Muldjuret, zool. Se Hästdjuren, sp. 172.
Mulåsnan, Hinnus, zool. Se Hästdjuren, sp. 173.
Mumblingshammare. Se Hammare, sp. 1239 med fig.
Mumie kallas en människo- eller djurkropp, som på
grund af förvaringsortens säregna fysiska beskaffenhet
eller genom kemiska åtgärder (balsamering) blifvit
skyddad från förruttnelse. De mest kända äro de,
som anträffas i de gamle egypternas grafvar. Ordet
härledes från arab. mumiya, som betecknar flera
slags beck, särskildt sådant, hvarmed man plägade
dels fylla de egyptiska likens inre, dels omhölja
deras yttre. Balsameringskonsten var känd och
utöfvad i Egypten från äldsta tider till de första
århundradena e. Kr. Dock har konsten utvecklats, så
att man från gamla riket ej har någon mumie bevarad;
men man kan likväl af skelett och rester se, att en
balsamering här skett. Från mellersta riket finnas
några bevarade, men det var först under nya riket,
som balsameringskonsten vann sin högsta utveckling
och mumierna fingo sin dyrbara och praktfulla
utrustning. Herodotos uppger (II, kap. 86 ff.), att
på hans tid nyttjades tre olika balsameringsmetoder,
hvar och en med sin särskilda taxa (se Balsamering). –
Mumierna ligga vanligen utsträckta på rygg, med
armarna antingen slutna till kroppens sidor eller
korsade öfver bröstet. Massan af band och bindlar,
som hölja gestalten, är högst betydlig (se fig. 3
å pl. IV till art. Egypten; jfr fig. 1 nedan). På
bröstet hvilar vanligen en skarabé af blåfärgadt
porslin, och vänstra handens ringfinger har ofta nog
en ring af samma material. Någon gång omges hela den
lindade mumien af ett slags nätverk af porslinspärlor,
blandade med religiösa emblem af samma ämne. Mellan
den ena af armarna och sidan träffar man vanligtvis
hos lik efter förmögnare personer instucken en papyrusrulle, innehållande
ett större eller mindre parti af Dödsboken. När mumien
var fullständigt svept, inlades den i
ett slags kartong, som återgaf konturerna af en
liggande människokropp, hvars ansikte särskildt var
omsorgsfullt modelleradt (fig. 1 o. 2). Denna kartong
var vanligen målad i friska, starkt verkande färger,
stundom delvis eller h. o. h. förgylld. Omkring
kartongen och i synnerhet ofvanpå densamma placerades
blomstergirlander och kransar. Kartongen insattes
i en kista af trä, denna vanligen åter i en ny
kista af trä (vanligtvis sykomor). Alltsammans kunde
därefter nedsättas i en sarkofag af sten (granit,
alabaster, basalt, kalksten o. s. v.). En sarkofag
af granit, som förvaras i Sveriges nationalmuseum,
är 1,2 m. hög, 2,5 m. lång och 1,3 m. bred. Mumier
efter forna tebanska stormän ha vanligen 3 kistor
(kartongen inberäknad). Mindre ofta träffas mumier
med 4 eller 5 kistor. Å såväl mumiens bindlar som
kartongens och kistornas innan- och yttersidor
finnas inskrifter. Bindlarnas texter äro skrifna;
träkistornas liksom kartongens äro vanligtvis
tecknade eller målade. Träkistor finnas dock, som ha
skulpterade inskrifter. Är sarkofagen af kalksten,
bär den oftast tecknade eller målade inskrifter; är
den däremot af granit eller andra hårdare stenslag,
torde inskrifterna merendels vara skulpterade och
prunka då ej sällan i ganska friska färger. Innehållet
i mumiekistornas texter är religiöst; och med
undantag af namnen på den döde och hans förfäder i
flera eller färre led möta inga ord eller uttryck,
som omtala jordelifvets förhållanden, annat än under
allmänna jämförelser med det kommande. Allra minst
får man vänta att på mumiekistorna finna några
biografiska uppgifter om den döde. På mumier ha
anträffats porträtt (se fig. till art. Fajum). De nu
beskrifna mumierna tillhöra de förmögna klasserna. Med
de fattigares lik gjordes processen långt kortare, och
de stora tebanska folkgrafvarna visa oss
mumier utan kistor – med sand som svepning.
 |
| Fig. 1. Konung Amonhotep I:s mumie samt därofvan mumiekartongens lock. (Museet i Kairo.) |
|
| Ramses II:s mumie: fig. 2 kartongen, fig. 3 hufvudet af själfva mumien. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
