- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1327-1328

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mund, Mundr, rättshist. - Mund 1. Mund (munt) betyder eg. hand - Mund 2. Mundr betyrer i de isländska - Mund, Pros - Munda, romersk koloni i Baetica - Munda, folk. Se Kolh - Mundal l. Fjaerland, socken i Norge - Mundari, folk. Se Ho och Kolh - Munday l. Monday, Anthony - Mundelföre (Mundilfare, Mundilfere), nord. myt. - Mundella, Anthony John

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

särskildt mannens "myndighet" öfver hustrun, faderns
öfver barnen, en ättemedlems myndighet öfver sådana
ättens medlemmar, hvilka till följd af bristande ålder
eller ålderdomssvaghet voro i behof af en skyddande
hand. I denna betydelse har stammen bibehållit sig
i "förmyndare" och dithörande ord. – 2. Mundr
betyder i de isländska och norska lagarna den
förmögenhetsprestation, som af brudgummen gafs vid
äktenskapets ingående och betecknade förbindelsen
som ett lagligt äktenskap. Denna de isländska
och norska lagarnas mundr är utan allt tvifvel,
ehuru den enligt dessa lagar blef brudens egendom,
detsamma som de sydgermanska lagarnas brudköpssumma
(pretium), som urspr. från brudgummen utgick
till brudens giftoman. Men äfven i vår Västgötalag
förekommer munder. Och, ehuru olika meningar blifvit
framställda rörande ordets betydelse i denna lag,
synes det dock sannolikt, att icke blott i den munder,
som enligt den yngre lagen skulle af konungen ges,
när han ingick äktenskap, utan äfven i den munder,
som omtalas i båda lagarna, då man säges bortgifta
sin dotter mæþ mund ok mæþ mæli (mælæ), och
i den äldre lagen, då kvinna säges vara mundgipt
(där den yngre lagen på motsvarande ställe har ordet
laghgipt), framträder denna den forngermanska rättens
brudköpssumma. – I några medeltida rättskällor – och,
såsom själfva namnet mundr anger, väl ursprungligen –
har brudköpssumman uppfattats som ett af brudgummen
erlagdt pris för erhållandet af mund öfver bruden.
I. L.*

Mund [munn], Pros, dansk sjöhjälte af en sedan
omkr. 1500 känd, 1852 utslocknad adelssläkt,
blef 1628 kapten, gjorde 1630–31 krigstjänst
på Elbe emot Hamburg och var 1633–44 länsman på
Island. I kriget mot Sverige 1644 kämpade han först
i Västerhafvet mot holländska flottan och senare
vid Kolberger hejde, men hans 17 fartyg angrepos
13 okt. s. å. af den förenade svensk-holländska
flottan (42 fartyg) mellan Femern och Lolland, där
M. stupade och flottan nästan h. o. h. förstördes.
E. Ebg.

Munda, romersk koloni i Bætica, i nejden af Corduba,
bekant genom två slag, det ena emellan Cn. Scipio
och kartagerna 214 f. Kr., det andra emellan Cæsar
och Pompejus’ söner m. fl. 45 f. Kr. Caesar, som där
var i yttersta fara, skall i det mest förtviflade
ögonblicket ha hejdat sina flyende soldater genom att
fråga, om de ville lämna honom i ett par barns händer.
R. Tdh.*

Munda, folk. Se Kolh.

Mundal l. Fjærland, annexsocken
till Balestrand i Sogn, Nordre Bergenhus amt,
Norge. 294,16 kvkm. 772 inv. (1910). Socknen ligger
omkring innersta delen af Fjærlandsfjorden, en af
Sognefjordens förgreningar, och är en förträfflig
utgångspunkt för lönande jökel- och fjällturer.
K. V. H.

Mundari, folk. Se Ho och Kolh.

Munday [ma’ndi] l. Monday, Anthony, engelsk
författare, f. omkr. 1553, d. 1633 i London, var
först skådespelare, därefter anställd i bokhandel
och reste 1578 till Rom. Efter hemkomsten skref han
några antipapistiska ströskrifter (English romayne
lyfe
, 1582, utg. 1811). Senare lifnärde han sig som
skådespelare och tycks ha varit en omtyckt
clown; dessutom författade han religiösa traktater och
folkvisor till bekanta melodier, öfversatte en massa
franska romaner och slutade som klädeshandlare liksom
fadern. 1584–1602 skref han, oftast i samarbete med
andra författare, 18 dramer; af dessa finnas endast
4 kvar, utom en nyligen återupptäckt fri öfv. af en
italiensk komedi, "Fedele and Fortunio" (se Herrigs
"Archiv", bd CXXIII, 1909), John a Kent and John a
Cumber
(1595; utg. 1851) och två dramer om Robin Hood,
The downfall of Robert, earl of Huntingdon (1599; hans
bästa) och The death of Robert, earl of Huntingdon
(jämte Henry Chettle, 1601; båda utg. 1828). M. var
också en af de 4 författarna till Sir John Oldcastle
(1599), som förr tillskrifvits Shakspere. M:s dramer
voro vanligen byggda på folkvisor eller populära
episoder ur engelska eller allmänna historien;
inflytande från de högromantiska franska romaner
han öfversatte spåras också. Hans dramatiska stil
erinrar om Greenes och Peeles skola, men är enklare
och folkligare. Han var en af de författare, som bäst
tillfredsställde småborgarnas smak. Sitt största rykte
uppnådde han som författare af pageants för City,
hvarmed han troligen började redan 1592, fast man har
sådana bevarade endast från 1605–11. Jfr T. Seccombes
biogr. i "Dictionary of national biography".
J. M.

Mundelföre (Mundilfare, Mundilfere),
nord. myt., hette en man, som kallade sina barn Måne
och Sol af stolthet öfver deras fägring. Gudarna
vredgades däröfver, togo barnen och läto Sol
köra solens vagn och Måne styra månens gång.
Th. W.*

illustration placeholder

Mundella [mandel], Anthony John, engelsk
socialpolitiker, f. 28 mars 1825 i Leicester,
d. 21 juli 1897 i London, var son till en italiensk
politisk flykting, blef vid 11 års ålder anställd
vid en trikåfabrik, arbetade sig upp till förmögen
fabrikör i samma bransch och gjorde sig omkr. 1860
känd som upphofsman till den första med godt resultat
arbetande stående förlikningsnämnden i England (se
Förliknings- och skiljenämnder, sp. 444–445). Han
invaldes 1868 i underhuset för Sheffield, som han
sedan representerade till sin död, slöt sig till
det liberala partiets radikala flygel och verkade i
underhuset mest för bättre elementär skolundervisning
och arbetarlagstifning. M. blef 1880 som vicepresident
i rådet medlem af Gladstones andra ministär samt
genomdref som sådan åtskilliga reformer i den tekniska
och vanföreundervisningen. Han afgick med Gladstone
i jan. 1885, var febr.–juli 1886 handelsminister i
Gladstones tredje ministär och inrättade som sådan
"arbetsdepartementet" i Board of trade med uppgift
att särskildt följa förhållandena på industriarbetets
område. I aug. 1892 blef M. ånyo handelsminister
(i Gladstones sista ministär), men han fann sig i
maj 1894 böra afgå, enär ett bolag, till hvars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0692.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free