- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1329-1330

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mundella, Anthony John - Mundera - Mundera 1. Förse soldater med beklädnad - Mundera 2. Renskrifva - Mundering, krigsv. - Munderingsanslag, krigsv. Se Mundering - Munderingsutrustning - Mundilfarne (Mundilfere), nord. myt. Se Mundelföre - Mundinus. Se Medicin - Mundium, mlat. Se Mund, rättshist - Mundr, rättshist. Se Mund - Mundrukus, inianstam vid Amasonfloden - Mundt - Mundt 1. Theodor M. - Mundt 2. Klara M., f. Müller - Mundus, lat. Se Manes, rom. myt. - Mundus vult decipi, ergo decipiatur, lat.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

direktörer han hörde, råkat på obestånd och
försatts i likvidation. M. var högt ansedd inom
alla partier, hade stort inflytande på engelsk
folkskolelagstiftning och blef genom en mängd
praktiska reformförslag en af föregångsmännen
inom den engelska arbetarskyddslagstiftningen.
V. S-g.

Mundera. 1. (Af montera, se d. o.) Förse soldater
med beklädnad (se Mundering); bestycka ett fartyg
(föråldr.). Om s. k. munderad skeppsfrihet
se under Tull. – 2. (Af lat. mundus, ren, snygg)
Renskrifva, "renovera" (ett protokoll).

Mundering (af montera, se d. o.), krigsv., kallas
i Sverige soldatens beklädnad och särskildt en
omgång af densamma. Inom flertalet af de europeiska
arméerna underhållas i regel tre munderingar för
hvarje i ständig tjänstgöring varande soldat:
en ny för utryckning i krig, en fullt brukbar för
användande i fredstid och en sliten och lagad för
släptjänst, ehuru i verkligheten flera finnas;
för hela krigsstyrkan finnes vanligen en ny
mundering. Af hästmunderingar underhållas vanligen
en krigsmundering och en i bruk varande. – Vid de
svenska rotehållstrupperna underhöllos alltsedan
Karl XI:s tid två munderingar för hvarje man, en
lifmundering, som begagnades under regementsmöten
och särskilda kommenderingar samt vid utryckning till
krig, och en släpmundering, som begagnades vid öfriga
tillfällen i fredstid. Lifmunderingen, som förr
kallades liveriet, har alltid underhållits af kronan,
hvaremot rotehållaren enligt Karl XI:s bestämmelser
skulle bestå soldaten s. k. "släpkläder", mot det
att denne arbetade hos honom. Småningom försvunno
släpkläderna, hvaremot roten bidrog med hälften
till soldatens beklädnad. Detta fortfor till 1858,
då rotarna befriades från beklädnadsbidraget under
förutsättning, att det af riksdagen till beklädnaden
anvisade anslaget fortfarande skulle utgå. Vid
rusthållstrupperna voro rusthållarna skyldiga att
anskaffa och underhålla munderingarna, som äfven voro
två, samt hästmunderingen, tills denna skyldighet
1885 och 1886 öfvertogs af staten mot en årlig
afgift af 40 kr. för hvarje beridet och 20 kr. för
hvarje afsuttet nummer. Det hade emellertid blifvit
bestämdt, att lifmunderingen icke fick användas
i fredstid utan särskildt medgifvande. Enligt 1887
års beklädnadsreglemente skulle för hvarje indelt
soldat underhållas tre munderingar, en första,
afsedd för krigsbehof, en andra till vanligt
bruk i fredstid och en tredje till exercis och
släptjänst. Lifmunderingen förvarades hos rote- och
rusthållarna i rotekistan eller rustkammaren eller
i regementsförrådet. För beväringens exercerande
styrka underhöllos en lif-(första)mundering för
krigs- och en släp-(andra) mundering för fredsbruk,
båda förvarade i regementsförråden. Af kappor och
hästmunderingar underhölls i vanliga fall endast
en omgång. Ungefärligen motsvarande bestämmelser
gällde vid de värfvade trupperna. Enligt 1907
års reglemente för intendenturmaterielen utgöres
munderingsutrustningen af en för krigsbruk afsedd
ny mundering för hela styrkan, kallad krigsreserv,
af en allmän reserv äfvensom af persedlar, afsedda
för fredsbruk, hvilka persedlar fortfarande torde
uppdelas i olika munderingar. Jfr E. von Strokirch,
"Svenska arméns munderingar 1680–1905"
(1911 ff.). – Munderingsanslag kallas det belopp, som
årligen utgår till hvarje regemente för munderingens
vidmakthållande. Anslaget har sedan flera år utgått
med 33 öre för hvarje man och tjänstgöringsdag.
C. O. N.

Munderingsanslag, krigsv. Se Mundering.

Munderängsutrustning, krigsv. Se Mundering.

Mundilfare (Mundilfere), nord. myt. Se
Mundelföre.

Mundinus. Se Medicin, sp. 1429.

Mundium, mlat. Se Mund, rättshist.

Mundr, rättshist. Se Mund.

Mundrukus, en mäktig indianstam vid Amason-floden
(jfr Muras). Sedan 1803 ha de lefvat i fred med
brasilianerna; många af dem äro civiliserade.

Mundt [mont]. 1. Theodor M., tysk
skriftställare, f. 1808, d. 1861 i Berlin
som universitetsbibliotekarie och professor i
litteraturhistoria, vardt genom sina ungdomsarbeten en
framstående medlem af den radikala författargruppen
Das junge Deutschland. M. skref flera romaner,
af hvilka Moderne lebenswirren (1834) och Madonna
(1835, en skildring af Charlotte Stieglitz) kunna
nämnas som exempel på den för epoken karakteristiska
blandningen af poesi och publicistik. Träffande
karaktärsteckningar utmärka hans litteraturkritiska
arbeten, Kritische wälder (1833), Die kunst der
deutschen prosa
(1837; 2:a uppl. 1843), Geschichte
der litteratur der gegenwart
(1842; 2:a uppl. 1853;
"Historia öfver samtidens litteratur", 1844),
Allgemeine litteraturgeschichte (3 bd , 1846),
Aesthetik (1845; ny uppl. 1868), ehuru äfven de
bära en viss journalistisk prägel. M. utgaf äfven
reseskildringar (Spaziergänge und weltfahrten,
1838–40; Völkerschau auf reisen, 1840 m. m.),
karakteristiker (bl. a. Machiavelli, 1851, flera
arbeten öfver Frankrike under Napoleon III, Italien
m. m.), historiska romaner (Thomas Münzer, 1841, 3:e
uppl. 1860; Robespierre, 1859 m. fl.) o. s. v. Se
O. Dräger, "M." (i "Beiträge zur deutschen
literaturwissenschaft", bd 10).

2. Klara M., f. Müller, tysk romanförfattarinna, känd
under pseudonymen Louise Mühlbach, f. 1814,
d. 1873, inledde en sentimental brefväxling med den
af henne beundrade författaren Theodor M. (se ofvan)
och vardt hans hustru 1839. Hon slog sig därefter på
att skrifva sociala samtidsromaner, i hvilka gift,
dolk, äktenskapsbrott, våldtäkt och blodskam spela en
stor roll. Mindre våldsamt skrifna äro de historiska
romaner, med hvilka hon sedan 1850 öfversvämmade
lånbiblioteken. Dock sakna äfven dessa berättelser,
ehuru ledigt skrifna, allt konstvärde, sammansatta
som de äro efter pikanta memoarverk och hopplockade
anekdoter (jämte fritt uppfunna tillsatser) samt
anlagda på att mätta den stora allmänhetens hunger
efter det rafflande, t. ex. Friedrich der grosse und
sein hof, Napoleon in Deutschland, Marie Antoinette
und ihr sohn.
De flesta af hennes romaner äro öfv. på
svenska.

Mundus, lat. Se Manes, rom. myt.

Mundus vult decipi, ergo decipiatur, lat.,
"världen vill bedragas; må den då bli bedragen",
ett från Brants (se denne) "Narrenschiff" till latin
öfversatt tänkespråk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0693.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free