- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1337-1338

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Munk, danska ätter - Munk 6. Kirsten M. - Munk, Jens - Munk, S. R. Se Munch, norsk släkt - Munk - Munk 1. Hans M. - Munk 2. Hans M. - Munk, Salomon - Munk, Hermann - Munkabälte, text. - Munkács, stad i ungerska Bereg - Munkácsy, Mihaly

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

henne – säkerligen fullt rättmätigt – för att ha
stått i brottsligt förhållande till den (äfven i
Sveriges historia) bekante rhengrefven Otto Ludvig
(se denne) och vägrade legitimera hennes yngsta
barn Dorotea, som 1637 sändes till Tyskland och
1687 afled som nunna i ett karmelitkloster i
Köln (Dorotea kunde dock omöjligen vara
rhengrefvens dotter). K. M. var lidelsefull och våldsam
i sitt uppförande, bl. a. mot barnen, och med
tiden ytterst hätsk mot konungen, som hon vållade
många förargelser. Fem af döttrarna blefvo gifta
med rikets yppersta adelsmän (bl. a. Korfitz
Ulfeld, Hannibal Sehested och Hans Lindenov), som
spelade en viktig roll under Kristian IV:s sista
regeringsår och långt efter hans död; af riksrådet
erkändes de 1648 uttryckligen som födda i lagligt
äktenskap.
1–6. E. Ebg.

Munk, Jens, dansk sjöfarande, f. 3 juni 1579
i Nedenes i södra Norge af danska föräldrar, d.
3 juni 1628, gick 1591 till sjöss och kom till
Portugal och Brasilien, där han upplefde många äfventyr,
samt återvände först 1598 till Europa. Han
var sedan skeppare i sitt hemland och for 1609
med ett fångstfartyg till Ishafvet, men hans fartyg
förliste både då och följande år på en expedition
till Novaja Zemlja. 1612 var han kapten på flottan
utanför Älfsborg och förde 1614 en rysk beskickning
n. om Norge till Archangelsk. 20 maj 1619
afgick M. med två fartyg från Köpenhamn för att
söka en nordvästpassage till Indien. Han seglade
upp förbi Grönland och kom slutligen in i norra
delen af Hudsonviken, där han kastade ankar vid
Churchillflodens mynning på 58° 44′ n. br. Där
låg han infrusen hela vintern och hade med sitt
folk att utstå svåra lidanden. Af 64 ombordvarande
bortrycktes 61 af skörbjugg. Med sina
kvarlefvande två man gick han likväl 16 juli ombord
på det ena af sina fartyg och kom fram till Bergen
21 sept. M. användes sedan i flera viktiga
uppdrag. Han dog, just som han stod i begrepp att
anträda en ny nordvästfärd för att taga sitt ”Nova
Dania” i besittning för danska kronan. Ur hans
Navigatio septentrionalis (1624; ny uppl. af P.
Lauridsen 1883) framgår, att M. var en duglig,
oförskräckt och gudfruktig man.
E. Ebg.

Munk, S. R. Se Munch, norsk släkt.

Munk. 1. Hans M., norsk läkare, f. 20 juli
1770 i Köpenhamn, d. 5 febr. 1848 i Skien,
kreerades till med. doktor 1793 i Köpenhamn, sändes
1796 till Norge för att studera spetälskan, bosatte
sig 1798 i Stavanger och blef därefter stadsläkare
i Drammen, Fredrikstad och Skien. M. hade
grundläggande betydelse för norskt medicinalväsen.
1811–15 var han medlem af norska sundhetskollegiet
och organiserade vid dettas upphäfvande 1815
landets nya medicinalstyrelse. Bl. a. utgaf han
en samling ”Love for medicinalvæsenet... i
Danmark og Norge” (1804), som i Norge ej aflöstes
före 1857. På svenska offentliggjorde han en afh.
Om den norska radesygen (Sthlm 1815), och han
var den förste norrman, som beskref difteritis (i
den med. tidskr. ”Eyr”, I, 1826, s. å. som
Bretonneau, se d. o., utgaf sitt grundläggande verk
om denna sjukdom). M. var medlem af Svenska
läkarsällskapet (1815) och hedersled. af Sundhetskollegiet
i Stockholm (1817).

2. Hans M., den föregåendes sonson, norsk
jurist, publicist, f. 1834, d. 1864, juris kandidat
1856, redigerade (tills. med P. O. Schjött, se d. o.)
veckobladet ”Fra udlandet” 1861–62, deltog i
utgifvandet af den stora Schmidt-Mejlænderska
lagsamlingen (bd V och VI) och planlade det
förtjänstfulla verket Storthingsefterretninger
1814–1833
, som efter hans död utkom på offentligt
föranstaltande.
1–2. K. V. H.

Munk [moŋk], Salomon, judisk orientalist, f.
1802 i Glogau, d. 1867, studerade i Berlin (för de
Sacy) och var 1840–51 kustos för de orientaliska
manuskripten vid Bibliothèque nationale. Ehuru
sedan 1851 blind, blef han 1865 lärare i arameiska
och hebreiska språken vid Collège de France. Sedan
1858 var han medlem af Franska institutet. M.
utgaf bl. a. Palestine, déscription géographique,
historique et archéologique
(1845) och Mélanges
de philosophie juive et arabe
(1857–59) samt
publicerade 1856–66 på Rothschilds bekostnad
den arabiska texten af Maimonides’ ”More
nebuchim” jämte fransk öfv.
L. L.*

Munk [moŋk], Hermann, tysk fysiolog, f.
1839, d. 1912, blef 1859 med. doktor, 1862 docent
och 1869 e. o. professor i Berlin samt var 1876–1908
lärare i fysiologi vid veterinärhögskolan där.
Hans tidigare arbeten beröra hufvudsakligen den
allmänna nerv- och muskelfysiologien. Dessa äro dels
införda i ”Archiv für anatomie und physiologie”,
dels särskildt utgifna (Untersuchungen über das
wesen der nervenenegung
, 1868). Senare egnade
han sig nästan uteslutande åt studiet af hjärnans
förrättningar. Hans arbeten åt detta håll, af hvilka
en del är samlad under titeln Ueber die functionen
der grosshirnrinde
(1881, 1890), föranledde ett
långvarigt meningsutbyte mellan honom och flera
andra fysiologer.
(R. T-dt.)

Munkabälte, text., en svensk allmogeväfnad i
enkelt mönster, som kan väfvas med 4 skaft och 4 trampor.
Två skaft med tillhörande trampor användas
till det i lärftbindning väfvande bottentyget,
medan de öfriga skaften och tramporna begagnas vid
inväfningen af fasonskotten, som alltefter solfning
och trampning kunna bilda grupper af olika stora
kvadratiska eller rektangulära mönsterytor.
Munkabälte väfves af såväl bomulls- som
ullgarn.
G. A. W.

Munkács [mo′nkātʃ], stad i ungerska komitatet
Bereg, vid Latorcza (biflod till Theiss) och ungerska
nordöstbanan. 14,416 inv. (1900), hvaraf 27
proc. tyskar och 11 proc. rutener. Grekisk-katolsk
biskop. Högre gymnasium. Vinodling, brunkols- och
järngrufvor. Här föddes målaren Munkácsy.
– Omkr. 4 km. från staden ligger den lilla, men
starka bergfästningen M., bekant genom flera
belägringar, bl. a. den treåriga belägringen 1685–88,
då den försvarades mot de kejserlige af den
ungerske revolutionsmannen Tökölys gemål, Helena
Zrinyi. Fästningen var statsfängelse till 1897. Där
satt Alex. Ypsilantis fången 1821–23.
(J. F. N.)

Munkácsy [mo′nkātʃi], Mihaly (Mikael),
ungersk målare, f. 10 okt. 1846 i Munkács, d.
sinnessjuk 1 maj 1900, hette urspr. Lieb.
Vid 1848 års oroligheter förlorade han sina
föräldrar, blef tidigt satt i snickarlära, lämnade
verkstaden efter 6 år, skaffade sig undervisning i
teckning och samlade genom att utföra porträtt
och små genrer så mycket pengar, att han kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:48 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0697.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free