- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1345-1346

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Munkordnar och Religiösa samfund - Munkordnar I. Ordnarna sönderfalla i 4 grupper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

”Gerarchia cattolica” intaga canonici regolari,
d. v. s. präster vid dom- eller kollegiatkyrkor,
som omkr. 1100 efter en tid af förfall åter
sammanslöto sig till munkartadt lif, skärpte
kapitelreglerna till verkligt klosterlif med de tre
munklöftena och sammanförde alla klostren till ett
enhetligt samfund. Som ordensregel togs en
sammanställning af bitar ur Augustinus’ skrifter,
hvilken kallades augustinregeln; därför kallades
ock medlemmarna ofta augustinkorherrar.
Mer än 20 olika grenar af dessa ”canonici
regolari” bildades under medeltidens förlopp,
hvaraf de flesta nu äro utdöda. Dit höra
principiellt äfven birgittinklostren (äfven de
reguläre kanikerna kunde ha dubbelkloster eller
kvinnliga grenar). Den förnämsta af alla grenarna
var redan från 1100-talet och är alltjämt
premonstratenserna. Dessa äro alltså icke
munkar i officiell mening, utan regulära kaniker;
under en generalabbot äro de samlade i kloster
till en orden. Under medeltiden räknade den öfver
1,300 stift; f. n. är den blott en skugga af den
forna storheten, med omkr. 1,000 manliga
medlemmar och en kvinnlig gren med omkr. 260
medlemmar. Af öfriga korherreordnar upptar
kalendern nu blott 5; den senast bildade är
canonici regolari dell’ Immacolata concezione 1887;
inalles ha de ej mer än omkr. 700 medlemmar,
utom de kvinnliga grenarna, ”kanonissorna”,
hvilka äro mycket talrikare, främst Notre
Dames skolsystrar
med omkr. 8,000 systrar
spridda mest i Nord-Amerika. Efter augustinregeln
lefva äfven ursulinnorna, den f. n.
inflytelserikaste af alla kvinnliga ordnar, med omkr.
300 kloster och 7,000 systrar, samt den likaledes
betydande salesianerinnorna, med 164
kloster och omkr. 7,000 systrar.

Från canonici för matrikeln till de egentlige
munkarna. Den äldsta munkorden är
benediktinorden, som först efter Gregorius VII
förenades till en verklig orden. Den är aristokratien
bland munkarna. Den har småningom uppdelats i
en mängd själfständiga afdelningar, kongregationer
(f. n. 14 st., senast Beuronkongregationen
1862, omhuldad af Hohenzollrarna); de mest
fristående äro camaldulenserna och
vallombroserna. Men alla räknas dock till
benediktinorden; 1893 enade ock Leo XIII alla
kongregationerna till en confoederatio benedictorum
under en på 12 år vald abbot. Benediktinerna
tillväxa raskt; 1905 var deras antal 6,200, med omkr.
7,700 benediktinnunnor; de österrikiska klostren
äro de förnämsta. – Ur benediktinregeln äro alla
öfriga egentliga munkordnar utgångna, närmast
som kongregationer, hvilka emellertid blifvit helt
afsöndrade till verkliga ordnar. Den äldsta är
cisterciensorden; dess ”charta caritatis”
1119 kan i viss mening sägas konstituera den
första egentliga munkorden i Västerlandets
historia. Från att på 1100-talet ha varit Europas
ledande orden har den nu gått ned till att
omfatta 25 kloster med omkr. 1,000 medlemmar,
mest i Spanien. Den är f. ö. delad i flera
kongregationer, af hvilka den berömdaste är
trappisterna, som nu stå som själfständig orden
med omkr. 3,700 medlemmar. – Utom de
nyssnämnda upptar kalendern fem andra egentliga
munkordnar, hvaribland kartusianerna, samt bland
de unerade grekerna antonianerna (omkr. 1,500
medl.) och basileianerna (omkr. 600) med den grekiska
Basileios-regeln. – Som en utgrening af de egentliga
munkordnarna må ock betraktas riddarordnarna, af
hvilka johannitorden och tyska orden ännu
lefva kvar i rester. På gränsen mellan riddarordnarna
och tiggarordnarna, af "Gerarchia cattolica" räknade
till de senare, stå trinitarierna (för fångars
lösköpande), hvilka under sin glans’ dagar räknade
250 kloster, men nu har blott ett fåtal med omkr. 450
medlemmar hvar.

Den tredje gruppen ordnar är tiggarordnarna. Dess
medlemmar betecknas officiellt ej som "monachi",
utan som "mendikanter". Främst i rang står där
dominikanorden, som aldrig delat sig och som ock
näst efter jesuiterna haft största inflytandet på
kyrkans ledning. Redan hos denna finnes den för
tiggarordnarna kända uppdelningen i 1:a, 2:a och 3:e
orden (manliga, kvinnliga och anslutna lekmän). Den
manliga orden räknar omkr. 4,500; den kvinnliga
och tredje orden äro mycket talrikare (omkr. 20,000
nunnor). – Franciskanorden gick på 1500-talet sönder i
tre ordnar. 1) Observanterna (it. frati minori), som
vanligen afses, när man talar om franciskanorden,
med den kända bruna dräkten, egen officiellt
erkänd kongregation sedan 1373. De äro ock den
talrikaste grenen, med omkr. 17,000 medlemmar. Deras
hufvudkloster äro Portiuncula och Alvernoberget; de
äro ock väktare af den Heliga grafven i Jerusalem. 2)
Konventualerna, som numera vanligen afses
med beteckningen minoriterna, omkr. 1,800 till
antal, med svart dräkt och S. Francesco i Assisi som
hufvudkloster. 3) Kapucinerna (it. minori cappucini),
med skägg, ljusare brun dräkt och spetsig kapuschong,
på 1700-talet den förnämsta grenen med bortåt
40,000 medlemmar, nu (1912) 10,173, men de mest
energiske och ultramontant papalistiske, hvadan
ock Pius X, som genomfört grenarnas återförening,
med bevarad själfständighet, under en gemensam
chef, öfverlämnat detta chefskap åt kapucingeneralen
(senaste omgestaltningen af franciskanorden 1911). Den
samlade franciskanorden omfattade vid 1600-talets
midt 7,000 munkkloster och öfver 115,000 medlemmar;
nu utgör den omkr. 39,000. Vid franciskanorden har
ock inrättningen med "3:e orden", tertiarierna,
särskildt kraftigt utvecklat sig, framför allt
genom Leo XIII:s ingripande; den räknar nu nära
2 mill. tertiarier, hvaraf hälften kommer på
de egentlige franciskanerna och nära hälften på
kapucinerna. Till de regulära kvinnliga tertiarierna
höra bl. a. Elisabetsystrarna. – Den tredje historiskt
betydande mendikantorden är augustineremiterna,
som vid Luthers tid utgjorde omkr. 30,000, men
nu blott 2,100. Äfven denna orden är splittrad,
i två själfständiga ordensgrenar, de egentlige
augustineremiterna och barfotaaugustineremiterna. Det
är denna orden, som är hufvudorden på de katolska
Filippinerna och där lidit mest. – Som den fjärde
i ordningen komma karmeliterna, som ock äro delade
i en beskodd gren (1,400 medl.) och en barfotagren
(2,100 medl.). Dessutom nämner den officiella

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0701.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free