- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1347-1348

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Munkordnar och Religiösa samfund - Munkordnar I. Ordnarna sönderfalla i 4 grupper - Munkordnar II. Kongregationerna - Munkordnar III. Religiösa instituten - Munkorg - Munkorgslagen. Se Örbom, K. G. A. - Munkpeppar, bot. Se Vitex Angus castus - Munkrabarber, bot. Se Rheum - Munksammetsfågeln, zool. - Munksjö, pappersbruk i Jönköpings stad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förteckningen ett 10-tal andra tiggarordnar af mindre
betydenhet.

Den 4:e gruppen af ordnar har nu blifvit den
viktigaste. Medlemmarna äro där hvarken kanoniker,
munkar eller mendikanter, utan präster, som
sammanslutit sig till ordnar med mindre kloster- och
asketlif, men större anpassning för att verka ute
i lifvets olika uppgifter, och med stark enhetlig
ledning för det bestämda, mera specialiserade
syftet. Det är prästordnarna (it. clerici
regolari
). Kalendern upptar 8 st., alla utom en
tillkomna på 1500-talet. De första af detta slag voro
theatinerna (nu blott omkr. 100 medl., mest i Rom)
och barnabiterna (nu omkr. 200, mest i Italien). Den
ojämförligt viktigaste är naturligtvis jesuitorden,
som nu begynner bli äfven den talrikaste af alla
ordnarna, om franciskanernas tre grenar räknas hvar
för sig (1912 16,471); se vidare Jesuitorden. I viss
mening kunna till denna grupp af ordnar ock räknas
de båda ofvannämnda viktiga kvinnliga ursulinnorna
och salesianerinnorna.

II. Från alla dessa grupper af ordnar bör
skiljas den andra stora hufvudformen af religiosi,
kongregationerna. De stå närmast prästordnarna
så till vida, som de ha samma rörlighet
och praktiska syfte att verka ute i världen.
Prästordnarna ha ock varit förebildliga; när
dessas skapande upphörde, vid 1500-talets slut,
togo kongregationerna vid (den första 1598) och
svällde under 1600-talet ut till en väldig mängd,
som alltjämt fortsätter att växa. De äro
nu nära 150 st., af hvilka "Gerarchia
cattolica" upptar 42 olika. De utgöra den
mest vidtomfattande och moderna formen för katolska
kyrkans munk- och helighetsideal och spela en oerhörd
roll i folklifvet, missionen, kärleksverksamheten,
undertron etc. Några af de viktigaste äro
a) manliga: redemptorister l. liguorianer
och lasarister l. missionspräster (för
själavård), S:t Sulpicekongregationen (för
prästbildning), Frères des écoles chrétiennes
(för skolundervisning, i antal och betydelse den
främsta af alla manliga kongregationerna), Don
Boscos (d. 1888) salesianer (talrika, utbilda
handtverkslärlingar), kardinal Lavigeries hvita
fäder
och en stor skara andra kongregationer för
yttre missionen, b) kvinnliga (i Heimbucher,
"Die orden und kongregationen der katholischen
kirche", 2:a uppl. 1907–08, nämnas omkr. 120):
Dames du Sacré-Cœur, Engelska fröknarnas
institut
m. fl. för undervisning, Filles de la
charité de S:t Vincent de Paul,
den talrikaste
af alla kongregationerna, med omkr. 35,000 ensamt
i Europa, spridd öfver hela jorden, för
kärleksverksamhet, samt otaliga andra. Se f. ö.
Kongregation.

III. Hvad slutligen de religiösa instituten
beträffar, kunna de här förbigås såsom af mindre
intresse ("Gerarchia cattolica" upptar 5 st.).
Om de olika ordnarnas historia se de särskilda
artiklarna rörande dessa. Jfr äfven art. Kloster.
Litt.: Heimbucher, "Die orden und kongregationen
der katholischen kirche" (2:a uppl., 3 bd,
1907 f.), Baumgarten, "Die katholische kirche unserer
zeit" (2:a uppl., 2 bd 1905; praktverk), A. Mater,
"L’église catholique, sa constitution" etc. (1906),
"Gerarchia cattolica" (årligen), och H. A.
Krose (jesuit), "Kirchliches handbuch für das
katholische Deutschland" (årligen), samt handböckerna
i symbolik och kyrkorätt.
Hj. H–t.

illustration placeholder
Munkorg för hästar.

Munkorg, en apparat (se fig.), vanligen af läder,
som fästes på nosen af djur, särskildt hundar och hästar,
för att hindra dem bita. Man använder munkorg på hästar
äfven för att hindra dem äta för mycket halm, då de stå
i stallet på ströbädd. Emot den hos somliga hästar förekommande
ovanan att slita sönder filtarna erbjuder munkorgen
ett godt medel.
B. C–m.

Munkorgslagen. Se Örbom, K. G. A.

Munkpeppar, bot. Se Vitex Agnus castus.

Munkrabarber, bot. Se Rheum.

Munksammetsfågeln, Chiromachæris monachus, zool., hör
till fam. praktfåglar (Pipridæ) inom tättingarnas
ordning och fåglarnas klass. Den utmärkes genom
höga tarser, lieformigt krökt första handpenna och
mjuka, under hakan starkt förlängda och skägglika
fjädrar. Hjässan, ryggen, vingarna och stjärten äro
svarta, öfver- och undergumpen grå, undre delarna
hvita. Längden stiger till 12 cm. Arten är utbredd
öfver en stor del af Amerika. Den är liflig och i
ständig rörelse samt flyger kort och snabbt, hvarvid
handpennorna frambringa ett högljudt, egendomligt
surrande, som liknar en spinnrocks. Fågelns läte
har förliknats vid det ljud, som frambringas vid en
hasselnöts knäckande, samt åtföljes af en knarrande
och slutligen af en djupt brummande ton, hvilken kunde
tros komma snarare från ett stort djur än från den
lilla fågeln. En egenhet hos denne är, att den plägar
blåsa upp struptrakten, hvarvid de långa fjädrarna
skjutas fram som ett skägg. Denna vana har förskaffat
fågeln dess i Brasilien vanliga namn, mono ("munken").
C. R. S.*

Munksjö, pappersbruk vid västra stranden af Munksjön i
Jönköpings stad, anlagdt 1862 af J. E. Lundström och
L. J. Hierta för tillverkning af maskingjordt gult
halmpapper samt papp i långa banor. 1869 öfvertog
Hierta Lundströms andel och antog som kompanjon
K. O. Ljungqvist, som 1873 blef ensam egare samt
dref upp affären högst betydligt (se Ljungqvist, K. O.),
så att det nu är det största i sitt slag i
Norden. Det tillhör nu M. aktiebolag (aktiekapital
1,500,000 kr.). Inom fabrikens eget område har
anlagts en sulfitfabrik för 2,500 tons tillverkning,
1903–04 anlades i Stödstorp nära Vaggeryds station
å Halmstad–Nässjö järnväg en cellulosafabrik för en
årstillverkning af omkr. 7,000 ton sulfatcellulosa,
hufvudsakligen för brukets eget behof, och 1898
inköpte bolaget Ebbes bruk (utarrenderadt) vid
Huskvarnaån och anlade vid därvarande vattenfall
en kraftstation för öfverföring af 2,000 hkr till
pappersbruket (12 km.). Tillverkningen där utgöres af
asfaltpapp och förhydningspapp för byggnadsändamål
samt papperssorter från det tunnaste silkespapper till
tjock kartong och uppgick 1910 till omkr. 15,000 ton. Bruket,
som sysselsätter närmare 500 arbetare, har 33 holländare,
8 pappersmaskiner, 2 pappmaskiner samt 8 kokapparater för
trä och lump, drifna med ång- och elektrisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0702.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free