- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1413-1414

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Musa, Djebel (Moses berg) - Musa 1. (Äfven Sierra Bullones) i Marokko - Musa 2. Berg på Sinaihalfön - Musa, Antonius - Musaceae, Musacéer, bot. - Musacéer, bot. Se Musaceae - Musa el-hadi. Se Kalifat - Musa el-kazim. Se Imam 4. - Musaeus. Se Musaios och Musäus - Musaffer el-din, schah af Persien - Musagetes, grek., ett binamn på guden Apollon - Musa ibn-Nuseir, arabisk fältherre - Musaios, namn på forngrekiska skalder - Musaios 1. En af sagotidens prästerliga sångare - Musaios 2. M. Grammatikern - Musana, svensk missinsstation. Se Kongo och Mission - Musangen, zool. Se Rullmårdsläktet - Musard, Philippe - Musartpasset i Tian-schan - Musca L., zool. Se Muscidae - Muscadins, myskdoftande sprättar. Jfr Jeunesse dorée - Musca domestica, zool. Se Husflugan - Muscardine, fr. Se Muskardin - Muscardinus, zool. Se Myoxus - Muscari Mill., bot. - Muscatine, stad i staten Iowa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Musa, Djebel (Moses berg). 1. (Äfven
Sierra Bullones
, af engelsmännen kalladt
Apes hill). Ett 860 m. högt, isoleradt kalkstensberg
(forntidens Abyla) i Marokko, midt emot
Gibraltar (forntidens Calpe), med hvilket det utgjorde
”Herkules’ stoder”. – 2. Berg på Sinaihalfön
(2,240 m.), af det närbelägna Katarinaklostrets
munkar och andra betraktadt som det berg, där
Mose erhöll lagens taflor.
1 o. 2. (J. F. N.)

Musa Antonius, frejdad läkare i Rom, som
en gång genom bruk af kalla bad räddade Augustus
från en svår sjukdom. Detta lyckliga resultat väckte
hos romarna en viss förkärlek för vattenkurer. Två
skrifter, som uppges vara författade af M., en
riktad till Agrippa och en till Mæcenas, äro af
senare ursprung.

Musaceæ, Musacéer, bot., växtfamilj af
serien Scitamineæ. Hithörande 6 släkten med omkr.
80 arter äro storväxta örter eller träd med stora
spiralställda eller i två rader ställda, fjädernerviga
blad och stora blommor i ax. Blommorna äro
en- eller tvåkönade med korolliniskt hylle, stödda af
ofta korolliniskt utbildade högblad och fem fertila
ståndare. Fruktämnet är trerummigt, frukten bär
eller kapsel, fröna stora, med eller utan fröhylle.
Släktena Musa och Strelitzia tillhöra Gamla
världens tropiker, Heliconia är inskränkt till tropiska
Amerika, Ravenala har 1 art på Madagaskar och
den andra arten i Syd-Amerika. Musa paradisiaca
är en af världens viktigaste näringsväxter, af Musa
textilis
erhålles spånadsmaterial, andra musacéer
odlas ofta som prydnadsväxter.
G. L–m.

Musacéer, bot. Se Musaceæ.

Musa el-hadi. Se Kalifat, sp. 618.

Musa el-kazim. Se Imam 4.

Musæus. Se Musaios och Musäus.

Musaffer ed-din, schah af Persien, son till schah
Nasr ed-din, f. 1853 i Teheran, d. där 9 jan.
1907, efterträdde sin fader på Persiens tron 1896.
Om hans regeringstid se Persien (Historia).

Musagetes, grek., ”musernas anförare”, ett
binamn på guden Apollon (se denne, sp. 1214,
och Muser).

Musa ibn Nuseir, arabisk fältherre och
ståthållare i Nord-Afrika, utsträckte kalifens välde
ända till Atlantiska hafvet, sände 711 sin
underfältherre Tarik att intaga västgoternas rike i
Spanien och fullföljde själf dennes verk efter att ha
af afundsjuka fängslat honom midt under hans
segerlopp. Hemkallad af kalifen genom Tariks
ränker, lämnade han Spanien 713 och gjorde sin färd
till ett glänsande triumftåg, men anklagades efter
sin ankomst till Damaskus 715 för orättrådig
fördelning af krigsbytet samt dömdes enligt den
vanliga uppgiften till dryga böter, gissel och fängelse.
Kort därefter afled han.
(K. V. Z.)

Musaios (lat Musæus), namn på forngrekiska
skalder. 1. En af sagotidens prästerliga sångare,
skiftevis betecknad som son eller lärjunge af
Orfeus, Linos, Antifemos eller Eumolpos. Som hans
födelseort uppges Eleusis i Attika, och han säges
i Attika ha infört helig skaldekonst och i sammanhang
därmed stiftat nya religionsbruk. Åtskilliga
honom tillskrifna dikter (hymner, renings- och
invigningssånger, orakelspråk, besvärjelser mot
sjukdomar, en teogoni, en titanografi m. fl.), som ännu
under den historiska tiden voro kända och upptecknade,
torde till största delen ha varit understuckna. Till
vår tid ha kommit endast några fragment, samlade
och utgifna af Kinkel i verket ”Epicorum græcorum
fragmenta” I (1877). – 2. M., med tillnamnet
Grammatikern, omkr. 500 e. Kr., författade
ett litet, ännu bibehållet, i den alexandrinska
skolans stil och närmast efter Nonnos’ mönster diktadt
erotiskt epos om Hero och Leander, hvilket
utmärkes genom korrekt form samt genom egendomlig
blandning af antik enkelhet och nyare sentimental
romantik. Dikten är utgifven i åtskilliga upplagor,
senast af Dilthey (1874) och i en samling af
”Orphica” (1876). Svenska öfv. af Michelessi, 1772,
på prosa, och G. Regnér, 1801.
1 o. 2. A. M. A.

Musana, svensk missionsstation. Se Kongo,
sp. 743, och Mission, sp. 676.

Musangen, zool. Se Rullmårdsläktet.

Musard [mysār], Philippe, fransk musiker,
f. omkr. 1792, d. 1859, gjorde sig först i London
känd som danskompositör och började efter 1830
sin verksamhet som ledare af och kompositör för
konserter och baler i Paris, där han ock vann
anseende som sin tids främste franske danstonsättare
genom sin galopp Gustave III och sina
kadriljer Vénise, Les échos m. fl. Han anförde
promenadkonserter (Concert M.) i Champs-élysées och
maskeradbaler i Opéra comique och Stora operan.

Musartpasset i Tian-schan, 3,670 m. (äldre
uppgift 3,660 m.), ö. om Chan-tengri, hela
bergsystemets högsta topp. Det förenar den till Ili
flytande Tenges dal med Tarims biflod Musart-darja.
J. F. N.

Musca L., zool. Se Muscidæ.

Muscadins [myskadä´], fr. (eg. myskpastiljer),
myskdoftande sprättar; särskildt benämning på de
pariseleganter, som under den stora franska revolutionen
slöto sig till thermidoristerna och sedermera
till rojalisterna. Jfr Jeunesse dorée.

Musca domestica, zool. Se Husflugan.

Muscardine [myskardi´n], fr. Se Muskardin.

Muscardinus, zool. Se Myoxus.

illustration placeholder
Pärl- l. drufhyacint (Muscari botryoides).
Muscari Mill., bot., ett släkte af små täcka
lökväxter, hörande till fam. Liliaceæ. De omkr. 40
arterna tillhöra Medelhafsområdet. Blommorna
sitta i en tät klase och ha sambladig, krukformig kalk med litet, 6-tandadt bräm.
Den i våra trädgårdar allmänt odlade och på flera ställen i gamla parker förvildade
pärlhyacinten l. drufhyacinten, M. botryoides (se fig.),
är en liten glatt ört med tämligen liten lök, från hvilken uppskjuta smala
jämbreda blad och en naken stängel, som i toppen
bär en upprätt klase af kortskaftade små, blå eller
hvita blommor. M. comosum, fjäderhyacint,
har de öfre blommorna i den glesa klasen (hos
en odlad form alla) omdanade till violetta
trådar.
O. T. S. (G. L–m.)

Muscatine [ma’skɔtin], stad i nordamerikanska
staten Iowa, på en ”bluff” (hög strand) vid högra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0735.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free