- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1417-1418

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Muscidae, zool., familj af tvåvingarnas ordning bland insekterna - Musci frondosi, bot. Se Löfmossor - Muscineae, lat., mossor - Muscipeta, zool. Se Paradissnapparna - Musci veri, bot. Se Löfmossor - Muscologi, läran om mossorna - Muscovit. Ae Aplit, Cordierit och Glimmergruppen - Musculi, lat. Se Muskler - Museal (se Museum) - Musée, fr., museum - Museion. Se Museum - Museipesten, zool. Se Dermestidae - Museiteknik, Museivetenskap. Se Museum - Muselman, muhammedan. Se Islam - Musenalmanach, ty., benämning på kalendrar (i fickformat) - Museografi, beskrifning på museer och museiföremål - Museologisk. Se Museal - Muser, sångens gudinnor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppträda i närheten af eller inuti människoboningar
– en art, H. canicularis, har t. o. m. af denna
anledning blifvit kallad ”lilla husflugan” –, tycks
det sannolikt, att flugorna på illa skyddade matvaror
lagt sina ägg, som sedermera utvecklats i magen
eller tarmen, dit tillräcklig luft för larvernas
andning torde medfölja nedsväljd föda och saliv. De
med rader af greniga tornar utrustade, framåt starkt
afsmalnande larverna nära sig af tarminnehållet
och förmå hålla sig kvar, till dess de äro färdiga
till förpuppning, då de afföras. Man har exempel
på, att flera tusen dylika larver af 5–8 mm.
storlek eller ännu större på en gång uttömts ur
tarmen efter att dessförinnan ha förorsakat en
längre tids plågor och illamående. – Betydligt
mera svårartade olägenheter framkallas af den
till en annan närstående familj, Sarcophagidæ
(se Köttflugor), hörande Sarcophila magnifica
(l. Wohlfarti), hvars larver i vanliga fall lefva i
ruttnande kött. Från Frankrike, Tyskland och i
synnerhet Ryssland känner man emellertid många fall,
då denna fluga lagt sina ägg i sår eller i sjukligt
angripna håligheter, såsom i öron och näshålor,
på i snusk och osnygghet lefvande människor.
Larverna äta sig in under huden, göra gångar i köttet
och komma ut i svalget eller bana sig väg in i
det inre af hufvudets håligheter, där de förtära de
mjuka delarna ända till benet och, i synnerhet då
de inträngt i näs-, pann- eller ögonhålor, förorsaka
förfärliga lidanden, som sluta med döden. På
liknande sätt angripas människor i Syd-Amerika af
larverna till en verklig muscid, Lucilia (Compsomyia)
macellaria, som af denna anledning äfven
tilldelats namnen anthropophaga och hominivorax,
d. v. s. människoätaren. – I samband härmed
kan nämnas, att många fall, framför allt från Norge,
äro kända, i hvilka larver af ännu en närstående
flugfamilj, nämligen styngflugornas, och förmodligen
tillhörande det vanliga oxstynget (Hypoderma
bovis
), visat sig gräfva gångar under huden på
lefvande människor, hvarvid de vandra i
uppåtstigande riktning med afbrott af hviloperioder, som
markeras af en rad plågsamma svulster, för att
slutligen utstötas ur den sista af dessa, vanligen
belägen på den hårbevuxna delen af hufvudet.
G. A–z.

Musci frondosi [muʃi], bot. Se Löfmossor.

Muscineæ [muʃi-], lat., mossor (se d. o.).

Muscipeta [muʃi-], zool. Se Paradissnapparna.

Musci veri [muʃi], bot. Se Löfmossor.

Muscologi (af lat. muscus, grek. moschos, mossa,
och logos, lära), läran om mossorna.

Muscovit. Se Aplit, Cordierit och
Glimmergruppen.

Musculi, lat. Se Muskler.

Museal (se Museum), hörande till ett
museum eller till museiväsendet, musei-. Synonym:
museologisk.

Musée [myse; af lat. musæum], fr., museum.

Museion. Se Museum.

Museipesten, zool. Se Dermestidæ.

Museiteknik, Museivetenskap. Se
Museum, sp. 1422–24.

Muselman (förvrängning af arab. muslimin, plur.
af muslim), muhammedan. Se Islam, sp. 914.

Musenalmanach [mosen-; jfr Muser], ty.,
benämning på en mängd olika kalendrar (i fickformat)
för lyrisk och lyrisk-episk poesi, som utgifvits i
Tyskland 1769–1859. Den första utgafs till en
början af Boie och Gotter (efter mönstret af den
franska ”Almanach des muses”, som utkom årligen
1764–1833) samt var på 1770-talet organ för
Göttingska skaldeförbundet. Mest betydande är Schillers
”Musenalmanach” (1796–1801), i hvars 2:a
årg. de bekanta ”Xenien” voro införda. Vidare
märkes den af A. W. Schlegel och Tieck utgifna,
fortsatt af Varnhagen m. fl., och den, som 1834–39
utgafs af Chamisso och G. Schwab.

Museografi (af grek. museion och grafein,
skrifva), beskrifning på museer och museiföremål.

Museologisk. Se Museal.

Muser (grek. musai, äfven mosai och moisai; lat.
musæ), den forngrekiska benämningen för sångens,
musikens och skaldekonstens gudinnor, hvilka tänktes
förläna människorna sångens gåfva och i den
fromme sångarens sinne gjuta de heliga ingifvelser,
som sedan skänka fröjd åt alla och komma
jordelifvets sorger att vika. Efter hand blef det brukligt
att som stående under sånggudinnornas skydd
betrakta äfven andra konster och vetenskaper, öfver
hufvud hvarje slag af ideal eller andligt skapande
verksamhet. I de homeriska sångerna omtalas som
Zeus’ dotter eller döttrar stundom en sånggudinna,
stundom flera, men i senare fallet utan namn eller
bestämdt antal. Endast på ett ställe af säkerligen
yngre datum förekommer niotalet. Hos Hesiodos
nämnas de som döttrar af Zeus och Mnemosyne
(minnets gudinna) samt äro till antalet nio med
individuella namn: Kleio (lat. Clio), den ryktet
förkunnande, Euterpe, den fröjdbringande,
Thaleia (lat. Thalia), den blomstrande,
Melpomene (lat. Melpomene), den sjungande,
Terpsichore (lat. Terpsichore), den
dansglada, Erato (lat. Erato), den älskliga, Polymnia
(lat. Polyhymnia), den hymnrika, Urania
(lat. Urania), den himmelska, och Kalliope l.
Kalliopeia (lat. Calliope), den skönstämmiga,
hvilken tillika betecknas som den förnämsta bland
dem alla. Vid sidan af dessa nio sånggudinnor nämnas
äfven tre andra: Melete (öfning), Mneme
(minne) och Aoide (sång), hvilka stundom
betecknas som äldre än de nio och som döttrar af
Uranos och Gaia. Niotalet med de hos Hesiodos
förekommande namnen förblef dock fortfarande det
traditionella, och de nio sånggudinnorna erhöllo
hvar och en sitt särskilda rike inom konstens och
vetenskapernas värld. Härpå syfta äfven de attribut,
med hvilka de bruka framställas af den
bildande konsten. Sålunda representerar Kleio (med
en papyrusrulle) historien, Euterpe (med en
dubbelflöjt) musiken och den lyriska skaldekonsten,
Thaleia (med komisk mask) komedien, Melpomene
(med tragisk mask) tragedien, Terpsichore (med
en mindre lyra) dansen, Erato (med en större
lyra) kärleksdikten, Polymnia (utan särskildt attribut,
men med djupsinnigt uttryck stödjande sig mot
en pelare) hymnen eller den med gudstjänsten
förbundna heliga sången, Urania (med en himmelsglob)
astronomien och Kalliope (med skriftaflor och
griffel) hjältedikten. Sånggudinnornas måhända från
det sångrika Tracien införda dyrkan hade inom
Grekland sin hufvudort dels i det vid foten af
Olympos belägna landskapet Pieria, dels i Beotien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0737.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free