Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 1427-1428 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Museum

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

först i början af 1800-talet. För den tiden
representativa byggnader för en enda konstart äro
Glyptoteket och gamla Pinakoteket (från 1820-talet) i
München (se fig. till d. o. samt vidstående fig. 3).

Fig. 3. Plan af gamla Pinakoteket i München.

Fig. 4. Plan af Altes museum i Berlin.

I de flesta fall äro emellertid konstmuseerna
afsedda för flera konstarter samfälldt. I sådana
(t. ex. Altes museum i Berlin från 1820-talet
som äldsta typ, fig. 4, Leipzigs och Wiens
konstmuseer, Nationalmuseum i Stockholm) förläggas
gärna i midten ett större, genom husets hela höjd
gående rum samt i fyra flyglar en rad utställningsrum.
Längsefter de större salarna läggas lämpligen
rader af målningskabinett. För utställda målningar
måste hänsyn tagas till undvikande af direkt
solljus samt reflexljus. Fördelningen af öfverljus och
sidoljus kräfver ingående omtanke. I konstslöjdmuseer
erfordras rymliga salar, hvari föremålen
kunna utställas dels fria, dels i montrer samt
uppställningen med lätthet förändras.

Fig. 5. Plan af Bajerska nationalmuseet i München.

I några nyare
museer, såsom det kulturhistoriska Bajerska
nationalmuseet i München (se fig. till d. o.
samt nedanstående fig. 5), har man frångått
principen om en enhetlig, sluten byggnad
och i stället gestaltat det hela till flera olika,
fritt till hvarandra anslutna byggnadspartier,
lämpade efter beskaffenheten af
samlingens särskilda afdelningar; sådana
byggnadsanordningar klafbinda emellertid
samlingarnas uppställning. Af vikt i fråga om
vetenskapliga museers anordning är planen
för skåpens och de större skådeföremålens
uppställning så, att allt blir öfversiktligt
och gynnsamt belyst (i detta hänseende
utmärka sig t. ex. zoologiska museet i Leiden
och det hittillsvarande naturhistoriska riksmuseet
i Stockholm). Vid val af byggnadsplats för och
planläggning af museer tages gärna hänsyn
äfven till utvidgningsmöjligheter.
–a –i. E. F–t.

Berömdast bland museer i antik bemärkelse
var, som här ofvan nämnts, Alexandrinska
museet, hvars forntida glans i mångens
föreställning antagit oerhörda dimensioner; det var en
skapelse af Ptolemaios II Filadelfos (283–246
f. Kr.) som lät uppföra i Alexandria en eller
möjligen flera byggnader, hvilka stodo i direkt
förbindelse med det kungliga palatset och upplätos
åt en skara lärde från olika områden. Dessa lärde,
som grupperade sig efter resp. fack under
särskildt valda föreståndare, stodo under öfverinseende
af en af konungen – på romarväldets tid af
kejsaren – utnämnd ”öfverstepräst”. Museet hade
egna tillgångar, som sannolikt härflöto från
omfattande jordegendomar, skänkta af kunglig
ynnest. Dess lärde åtnjöto ett årligt (kungligt) anslag,
som hvar och en personligen fick uppbära. Enligt
Strabon innehöll museet ”en sal till att promenera
i, en annan till att sitta i och tillika en stor byggnad,
där de vid detsamma anställde lärde intogo
sina måltider”. I museet idkades lärda studier,
af stor betydelse i synnerhet på filologiens
område; där undervisades äfven, och lärjungarnas
antal inom vissa discipliner, t. ex. de filosofiska,
var stundom ganska betydligt. Jämväl skaldekonst
såväl som medicin och de exakta vetenskaperna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>