- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1435-1436

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Musgravekedjan - Musgravekedjan 2. Bergskedja i Nya Guinea - Musi, Agostino di, kallad Agostino Veneziano - Musica da camera, it. Se Kammarmusik - Musica divina l. Musica sacra, kyrkomusik - Musicera, utföra musik, spela - Music halls, eng., konsertsalonger - Musicki, Lukijan - Musicus, Se under Mysikant - Musik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gordon-kedjan. Dess högsta topp är Brassey (2,400 m.).
1 o. 2. J. F. N.

Musi [mosi], Agostino di, kallad Agostino Veneziano,
italiensk kopparstickare från Venezia, bildade sig
först efter Dürer (hans första stora blad var en
kopia af Nattvarden efter dennes träsnittspassion,
1510). Efter att ha uppehållit sig någon tid i Florens
kom han omkr. 1518 till Rom, där han studerade under
den berömde Marcantonio och var honom behjälplig i
att utföra Rafaels teckningar i kopparstick. Dessutom
stack han, liksom Marcantonio, en del: "de badande
soldaterna" (les grimpeurs), af Michelangelos 1505
utförda kartong öfver slaget vid Cascina, hvilken
kartong kort därpå förstördes och numera är känd
nästan endast genom de nämnda sticken. M:s senast
daterade verk härstamma från 1536.

Musica da camera [mös-], it. Se Kammarmusik.

Musica divina (lat., "gudomlig musik") 1. Musica
sacra
(af lat. sacer, helig), kyrkomusik. – Musica
ficta
(lat., "uppdiktad musik"), de senare medeltida
musikteoretikernas benämning på musik i transponerade
kyrkotonarter (till skillnad från sådan i ursprungliga
läget, musica vera, "sann musik") och de därifrån
sig härledande, som "tillfälliga" underhalftoner
vid kadensbildning behöfliga fiss, ciss och giss,
hvilka eljest voro förbjudna såsom icke diatoniska,
men emellertid bilda utgångspunkter för det moderna
tonsystemet. – Musica mensuralis och musica plana
(af lat. planus, slät) l. choralis. Se
Mensuralmusik.
E. F-t.

Musicera (it. musicare), utföra musik, spela.

Music halls [mjö^ik håls], eng., konsertsalonger,
varietésalonger, i London främst de stora, mera
konstnärliga konsertetablissemangen Queen’s hall och
Royal Albert hall (se London, sp. 1060).

Mušicki [moji’tski], Lukijan, serbisk poet,
f. 1777, d. 1837, munk, professor i teologi,
arkimandrit i klostret Šišatovac (i det serbiska
Ungern) och 1828 biskop i Plaški, införde i
den serbiska litteraturen det patriotiska odet,
förhärligande serbiska språket och historien. Hans
båda första diktsamlingar voro Glas narodoljubca
(Folkvännens röst, 1819) och Glas harfe šišatovačke
(Harpotoner från Šišatovac, 1821). Hans mönster
voro Horatius och den franska smakriktningen, men
hans språk är nationellt och ovanligt rent. Hans
samlade dikter utkommo i 4 hftn 1838–48.
A-d J.

Musicus (lat., plur. musici). Se under Musikant.

Musik (grek. musikē) var i sin ursprungliga
betydelse hos de gamle grekerna inbegreppet af
alla de s. k. "musiska konsterna" (se Muser),
till hvilka räknades filosofi, poesi, sång, mimik,
orkestik och astronomi, öfver hufvud vetenskaplig och
konstnärlig bildning i motsats till den kroppsliga,
"gymnastiken". Senare inskränktes begreppet
musik blott till tonkonsten, eller den af de sköna
konsterna, som har till ändamål att skapa sköna former
i toner, d. v. s. regelbundna hörbara svängningar
af elastiska kroppar. Denna definition, som lägger
den principiella skillnaden emellan tonkonsten och
öfriga konster uti materialet för deras verksamhet
och sinnena, med hvilka de uppfattas, är den
enda vetenskapligt hållbara. Den vanligast gängse
bestämningen, att musiken är "känslans konst"
eller "har till ändamål att uttrycka
känslor", är oduglig som definition, emedan den icke
medför någon principiell artskillnad mellan musik och
andra konster, hvilka senare ju onekligen äfven till
en viss grad kunna uttrycka och uppväcka känslor,
låt vara att musiken innerligare än de öfriga synes
sammanhänga med människans känslolif och påtagligen
lifligare afficierar hennes nervsystem. Dessutom
beror nämnda definition oftast på missförstånd
såväl angående musikens egentliga uppgift,
som endast kan vara estetisk, icke patologisk,
d. ä. endast kan ha skönhet, icke sensationers
väckande till mål, som äfven angående känslans
natur och musikens förmåga, i fall man nämligen
föreställer sig, att musiken som sådan, d. ä. den rena
instrumentalmusiken, skulle kunna uttala bestämda,
med viss föreställning förenade känslor, sådana som
kärlek, hat o. s. v. Fastmer är det snarare känslans
allmänna tillvarosätt än densammas specifika innehåll,
som musiken kommer åt. Zimmermann uttrycker saken
sålunda ("Allgem. aesthetik" § 656): "Vaga och fixa
känslor, begär, affekter och lidelser, stämningar
och rörelser, hvilka som sådana samtliga bero på
föreställningsförloppet, visa icke blott vissa
intensitetsgrader, utan äfven rytmiska förhållanden i
sitt utflöde, ett upp- och nedstigande, regelmässig
eller oregelmässig skyndsamhet eller dröjsmål,
ebb och flod, lugnt framskridande och ögonblickligt
afbrott, plötslig uppenbarelse och sakta förklingande
o. s. v. Det rytmiska och modulatoriska i detta
själslif är det, som musiken förmår tillegna sig,
hvarigenom det blir den möjligt att framställa
själsrörelserna, så långt de nämligen äro blotta
rörelseformer. Men föreställningarna själfva, som
befinna sig i rörelse, det psykiska tankelifvets
hvad kan musiken som sådan aldrig återge". Nyare
psykofysiska forskare ha försökt att så mycket som
möjligt ådagalägga musikens förmåga af uttryck för
själslifvet, utan att de likväl synas komma längre än
till formella bestämningar. Hausegger uppvisar ("Die
musik als ausdruck"), genom citat från Engel, Darwin
m. fl. angående vredens fysiologiska uttryckssätt
och därefter genom analys af Annas aria i "Don Juan":
"Or sai, chi l’onore", hurusom vreden där blifvit på
det trognaste tolkad. Analysen är öfvertygande, och
dock lär det väl förbli alldeles omöjligt att utan
kännedom om texten och situationen kunna ur själfva
tonstycket såsom instrumentalstycke höra, om det
är vrede eller tilläfventyrs någon annan affekt,
som talar. Man hör blott, att det är något upprördt
själstillstånd, men icke med säkerhet hvilket; man hör
att, men icke hvad, eller för att tala med Vischer:
"man hör ekot, men ej den, som ropat". Tonsättarens
känsla meddelar sig till åhörarens och alstrar
äfven föreställningar, men dessa bli vanligen olika
hos olika åhörare. Denna musikens obestämdhet och
outsäglighet i begreppsmässigt hänseende – hvilka
icke hindra densamma att ega den konkreta bestämdhet,
som ligger i plastiska hörföreställningar, alstrade
ur en individuellt personlig inspiration – ge den en
alldeles särskild ställning bland de sköna konsterna
och göra den i viss mån mera ideell, mera själfskapande
än de öfriga, liksom den ålägger musiken
att åt de allmänna estetiska gestaltningslagarna
(enhet i mångfald, organisk utveckling,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0746.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free