- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1451-1452

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Musikdirektör (jfr Direktör) - Musikdirektör 1. I sverige enl. äldre bestämmelser - Musikdirektör 2. I dagligt tal benämning på musikanförare i allmänhet - Musikdrama, urspr. liktydligt med opera - Musikelev vid armén. Se Musikpersonalen - Musiker. Se under Musikant - Musikfanjunkare. Se Musikpersonalen - Musikfester - Musikforeningen i Köpenhamn - Musikföreningar. Se Musiksällskap - Musikföreningen i Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spelning å ett träblås- och ett bleckblåsinstrument som
ock i pianospelning, harmonilära och instrumentation
för militärorkester. Jfr Krigsmusik. – 2. I dagligt
tal benämning på musikanförare i allmänhet, särskildt
sångledare, medan orkesterdirigenter oftare kallas
kapellmästare. I Tyskland är musikdirektor äfven
officiellt förlänad titel på bemärkta musikledare
m. fl. och generalmusikdirektor en hederstitel
för särskildt förtjänstfulla dirigenter.
E. F-t.

Musikdrama, urspr. liktydigt med opera (se d. o.),
i det att redan florentinarna, som under 1590-talet
gåfvo uppslag till den moderna operan, benämnde denna
nya form dramma per musica; i nyaste tid särskildt
beteckning för Richard Wagners musikdramatiska
verk och dylika, hvilka i opposition mot den
urartade operan sökt att genomföra en enhetlig
stilprincip. Medan enligt Wagner i operan musiken
gjorts till ändamål och dramat till medel, skall i
musikdramat musiken vara endast ett uttrycksmedel,
hvars ändamål är dramat; text och musik skola hvar för
sig vara ett konstverk och tillsammans bilda en fullt
organisk enhet, där hvarje persons väsen tecknas i
återkommande ledmotiv (se d. o.) och allt flyter i
ett sammanhang (se vidare Wagner, R.).
E. F-t.

Musikelev vid armén. Se Musikpersonalen.

Musiker. Se under Musikant.

Musikfanjunkare. Se Musikpersonalen.

Musikfester kallas musikaliska tillställningar,
som vanligen räcka i flera dagar och vid
hvilka storartade tonverk (oratorium, symfoni,
kammarmusik, opera) uppföras med förstärkta, från
flera håll samlade krafter. (Dylika fester med
enbart manskörsång sammanfattas i N. F. under termen
sångarfester.) De äldsta egentliga musikfesterna –
oberäknadt tillfälliga hyllningsfester o. d. – äro
de engelska: "Sons’ of the clergy festivals" (i S:t
Paulskyrkan i London, sedan 1709), Händelsfesterna
i London ("Messias" årligen sedan 1749), Birmingham
(sedan 1768; hvart 3:e år) och York (sedan 1791;
årligen). Därnäst komma de tyska: i Wien (sedan
1772, 2 ggr om året), Frankenhausen (1810),
Erfurt (1811) samt de berömda nederrenska turvis
i Elberfeld (till 1824), Düsseldorf, Köln och
Aachen (nästan årligen sedan 1817); yngre äro den
allmänna tyska musikföreningens årliga musikfester
("Tonkünstlerversammlung") sedan 1859 i olika
städer, de schlesiska (sedan 1876) o. s. v. samt de
engelska i Leeds, Liverpool och Bristol hvart tredje
år och Händelsfesterna i Kristallpalatset hvart
tredje år sedan 1859. – I Frankrike ha musikfester
förekommit sedan 1830, senare i Ungern, Italien,
Ryssland, Nederländerna, Belgien och framför
allt Nord-Amerika. – Nordiska musikfester med
ganska lysande förlopp ha hållits i Köpenhamn vid
utställningen 1888 och i Stockholm vid utställningen
1897 (4–10 juni, i en tillfälligt uppförd musikhall),
med deltagare från de tre skandinaviska länderna
och uteslutande skandinaviska program. Vid den
senare medverkade sammanlagdt 652 personers utvald
blandad kör och 120 mans orkester, förutom en mängd
solister. Dessa musikfesters planlagda serie fick
ett slut genom det norska unionsbrottet. I stället
anordnades i Stockholm den första
svenska musikfesten, som 31 maj–1 juni
1906 hölls på K. operan och beredde vackra framgångar
åt våra inhemska tonsättare. – Den svenska musikfesten
i Dortmund 1912 (8–11 juni) var den första, som på
utländsk mark hållits med helsvenskt program. Jfr
Musiksällskap och Sångarfester.
E. F-t.

Musikforeningen i Köpenhamn, ett 1836 stiftadt och
fortfarande verksamt musiksällskap, som under ledning
af F. J. Gläser (1843–50), N. V. Gade (1850–90),
hvilken inrättade dess konserter i samma stil som
Gewandhauskonserterna i Leipzig, samt efter hans
frånfälle Emil Hartmann (1891–92) och F. Neruda
(sedan 1892) verkat högeligen berömvärdt för oratorie-
och kantatmusikens odlande i Danmark. Föreningens
abonnentantal växte med tiden så starkt, att den
måst inrätta dubbla konsertserier. Jfr Gade och
Neruda.Musikforeningen i Kristiania, stiftad
1871 af E. Grieg efter mönstret af den i Köpenhamn,
har till dirigenter haft Grieg samt J. Svendsen,
J. Selmer och sedan 1886 I. Holter (se dessa ord).
E. F-t.

Musikföreningar. Se Musiksällskap.

Musikföreningen i Stockholm, ett 1880 stiftadt
sällskap med uppgift att "till allmänhetens kännedom
bringa erkända musikverk i större form, oratorier och
större kantater", alltså arbeten för blandade röster
med orkester. Hufvudstadens offentliga musiklif
saknade en permanent sångförening af sådant slag,
sedan Nya harmoniska sällskapet (se Harmoniska
sällskapet
) efter några års aftynande upplösts
1880, och det var nämnda sällskaps dirigent förste
hofkapellmästaren L. Norman, som jämte Musikaliska
akad:s sekreterare d:r V. Svedbom utfärdade inbjudning
till bildandet af Musikföreningen. Denna gaf under
Normans ledning sin första konsert i mars 1881 och har
alltsedan dess arbetat med kraft och framgång för sitt
föresätta mål samt gifvit i regel 3 större konserter
årligen. Därvid har den klassiska och efterklassiska
musiken med förkärlek odlats, men äfven romantiken
och nyare, såväl inhemska som utländska, tonsättare
representerats genom intresseradt utförande af större
och smärre verk, bland hvilka ett flertal sålunda
f. g. framförts i Stockholm. Föreningens program ha
haft att uppvisa oratorier af Händel (5), Haydn,
Mendelssohn, Schumann, Kiel, Liszt, Rubinstein,
Saint-Saëns, Massenet, Wennerberg, kyrkliga verk
af Seb. Bach (främst den stora H-moll-mässan),
Pergolese, Mozart, Beethoven, Cherubini, Schubert,
Mendelssohn, Liszt, Berlioz, Verdi, Bruckner, Dvorak,
Franck, Elgar, Hartmann, Josephson, Söderman,
Norman, Alfvén, Olsson m. fl., kantater af Gade,
Heise, Gounod, Bruch, Brahms, R. Strauss, Bossi,
Wolf-Ferrari, C. Nielsen, A. F. Lindblad, Norman,
Hallström, Söderman, Svedbom, V. Stenhammar, Åkerberg
o. a., hvarjämte bör nämnas Berlioz’ "Faust", som
upptagits förnyade gånger. Föreningens blandade kör
har i regel räknat omkr. 150 medverkande, och en
tidigt nog inträdd, nyttig täflan med Filharmoniska
sällskapet har sporrat till att fylla stegrade
anspråk beträffande både program och utförande. För
orkesterpartierna har städse k. hofkapellets
medverkan anlitats. Dirigenter vid föreningens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0754.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free