Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Musikföreningen i Stockholm - Musikhistoriska museer. Se Museum - Musikinstitut, enskild eller offentlig musikskola. Se även Konservatorium - Musikinstrument. Se Instrument 1. - Musikkonservatoriom. Se Konservatorium och Musikaliska akademien - Musikkorpral. Se Musikpersonalen - Musiklitteratur. Se Musik - Musikpersonalen vid svenska armén - Musikprocessen i Uppsala år 1800 - Musiksergeant. Se Musikpersonalen - Musiksällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konserter ha varit Ludvig Norman 1881–85, Konrad
Nordqvist 1886–90, J. Dente en kort tid och därefter
sedan 1891 Franz Neruda, som i mer än 20 år med
aldrig svikande spänstighet ledt skarorna till seger.
E- F-k
Musikhistoriska museer. Se Museum, sp. 1432.
Musikinstitut, enskild eller offentlig musikskola. Om
större sådana se Konservatorium.
Musikinstrument. Se Instrument 1.
Musikkonservatorium. Se Konservatorium och
Musikaliska akademien, sp. 1447–49.
Musikkorpral. Se Musikpersonalen.
Musiklitteratur. Se Musik, sp. 1445.
Musikpersonalen vid svenska armén (jfr Krigsmusik)
utgöres af musikvolontärer och musikunderofficerare,
hvarjämte ynglingar mellan 14 och 16 års ålder
kunna antagas som musikelever. För antagande
som musikvolontär fordras en ålder af minst
16 år jämte erforderlig kroppsstyrka. Vid
hvarje regemente eller motsvarande enhet finnes
visst antal platser för sådana volontärer, af
hvilka en del befordras till musikkorpraler af
olika grader. Musikunderofficerare utgöras af
musiksergeanter, likställda med öfriga sergeanter,
och musikfanjunkare, en vid hvarje regemente, hvilken
är befälhafvare för musikpersonalen och leder dess
utbildning. Musikfanjunkare, som vid konservatorium
uppfyllt fordringarna för erhållande af musikdirektörs
värdighet, kan utnämnas till musikunderlöjtnant,
före 1906 musikdirektör (se d. o.).
C. O. N.
Musikprocessen kallas en beryktad rättegång, som
1800 anställdes i Uppsala mot åtskilliga akademiska
medborgare med anledning af deras "strejk" som
orkesterspelare vid en fest till firande af Gustaf
IV Adolfs kröning. Den spefulle oppositionsmannen
G. A. Silverstolpe (se d. o.), anmodad att medverka
som violoncellist, hade intalat kapellmästaren Leijel
att till spelning vid festen välja "La bataille de
Fleurus". Emellertid upptäcktes, att däri förekom den
å högsta ort synnerligen misshagliga "Marseljäsen",
och rektor förbjöd styckets utförande. I stället funno
de spelande på notställarna en symfoni af Haydn. Flera
af dem, däribland åtskilliga medlemmar af "Juntan"
(se d. o.), förklarade sig då icke kunna spela
ett obekant stycke samt aflägsnade sig, hvarigenom
musiken blef så usel, att den framkallade åtlöje och
nära nog skandal. Med anledning af uppträdet väcktes
åtal mot dem, som aflägsnat sig, och trots Hans Järtas
glänsande kvicka försvarsadvokatyr blef Silverstolpe
(till stor del genom intriger från professorshåll)
afsatt från docenturen, för alltid förvisad från
Uppsala och dömd att göra afbön.
Musiksergeant. Se Musikpersonalen.
Musiksällskap, organiserade föreningar för odlande
af den högre körmusiken för blandade röster
(oratorium, kantat, a-cappella-körer) eller enbart
orkestermusiken, finnas sedan 1800-talet inom de
europeiska kulturländerna i snart sagdt hvarje
större eller medelstor stad och bära ej sällan
namnet filharmoniskt sällskap. (Till skillnad från
dem sammanfattas i N. F. föreningar för flerstämmig
manskörsång under termen sångföreningar.)
Det tidigaste verkliga musiksällskapet i
modern mening var Singakademie, st. 1792 i Berlin (se
Fasch) och ännu i verksamhet. Orkesterföreningarna
(bland hvilkas typer det må vara nog att nämna
Wiens filharmoniska orkester) räkna i regel som
sina aktiva medlemmar verkliga yrkesmusiker,
medan däremot enligt sakens natur deltagarna i
körsällskapens öfningar och konserter utgöras af
amatörer (manliga och kvinnliga), fastän solopartierna
pläga anförtros åt sångartister. I samma mån som
körmedlemmarnas sångarbildning och rösttillgångar
samt den musikaliska ledningen stå högt, kunna
sådana körsällskap vara oskattbara förmedlare af
allmänhetens kännedom om musikens större mästerverk,
på samma gång som det intima sysslandet med dylika
verkar individuellt förädlande på deltagarna.
Hvad Sveriges musiklif beträffar, har på detta
område hufvudstaden länge varit ledande. Redan
sällskapet Utile dulci (se d. o.) gaf där på
1760-talet orkester- och körkonserter. I Stockholm
ha senare i spetsen gått Harmoniska sällskapet (se
d. o.) 1820–55, dess fortsättning Nya harmoniska
sällskapet 1860–78, Musikföreningen (se d. o.) sedan
1881, Filharmoniska sällskapet (se d. o.) 1885–1903
och dess fortsättning Nya filharmoniska sällskapet
sedan 1903 samt för orkestermusik Konsertföreningen
(se d. o.) från 1902. Kortare lifstid hade den af
J. P. Cronhamn stiftade Sångföreningen i Stockholm,
som 1839–43 med 80 blandade röster och 36 personers
orkester årligen å 4 konserter utförde större andliga
verk och operanummer, Abraham Mankells Concordia
(1840–42; 60 blandade röster, stråkar och piano)
samt de af E. Åkerberg ledda Nya sångsällskapet
(1892–94) och Ceciliakören (1903–06), bägge för
a-cappellasång. Orkesterkonserter hållas i Stockholm
af det 1906 stiftade Svenska musikerförbundet,
eg. en facksammanslutning af yrkesmusiker för
tillvaratagande af dessas ekonomiska, sociala och
konstnärliga intressen. Folkkonsertförbundets kör
har kommunalt anslag. Bristen på verkligt konserthus
och på tillgänglig stående orkester bereder emellertid
många svårigheter i Stockholm. En särskild hedersplats
intager Göteborg med den 1905 stiftade Göteborgs
orkesterförening (se d. o.). Sydsvenska
filharmoniska föreningen (se d. o.) i Malmö,
st. 1902, arbetar också mera i stort. I 30–40
svenska städer ha f. ö. musiksällskap verkat, och
efter merendels inträdda afdomningsperioder verka
de ännu eller ha aflösts af nya. I Göteborg gafs
redan 1773 orkesterkonserter af ett musiksällskap,
liksom i Norrköping olika amatörsällskap gåfvo
större vokalkonserter på 1780-talet och 1803–15
samt orkesterkonserter 1797–1801. Gamla anor ega
ock sällskapet Concordia i Gäfle, st. 1805 och
alltjämt lifaktigt, samt de i Hudiksvall (st. 1813),
Visby (sedan 1815), Karlskrona (1815–86), Örebro
(Philomele, sedan 1823), Norrköping (sedan 1828)
o. s. v. Filharmoniska sällskapet i Uppsala,
stiftadt 1849 af J. A. Josephson (se d. o.), blef
kändt genom sina från när och fjärran besökta
oratoriekonserter. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
