- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1463-1464

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Muskler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(sammandragning) närma dessa intill hvarandra och därigenom
åstadkomma rörelser af olika exkursionsvidd (jfr
fig. 1). Muskelns förbindelse med skelettet sker
alltid under förmedling af senor. Dessa ha rund,
platt, t. o. m. hinnelik form, och vid dessa fogas
muskeltrådarna i skilda muskler under olika vinklar,
hvarigenom musklerna erhålla växlande gestaltning,
såsom band-, spol- och skiflika, 3—4-kantiga, tandade
o. s. v. — Det latinska ordet för muskel, musculus,
betyder eg. "liten råtta", och detta namn uppkom
däraf att, då en spolformig muskel, t. ex. den på
öfverarmens framsida belägna böjmuskeln för underarmen
(fig. 1), sammandrages, sväller eller förtjockas den
proportionellt med graden af förkortning och kännes
genom huden liksom kröpe den upp under denna. Denna
liknelse har man utsträckt vidare vid beteckningen
af muskelns olika makroskopiska delar. Så talar man
om muskelns "hufvud" (dess centralt belägna ända),
om dess "svans" (dess oftast i en längre sena
utdragna perifera ända) samt kallar mellanstycket
muskelns "kropp" l. "buk". Med afseende på olikheter
i dessa delar talar man om 1—2—3—flerhöfdade,
1—2—flersvansade och 1—2—flerbukiga muskler. Muskelns
centrala fäste kallas muskelns ursprung och dess
perifera muskelns fäste l. insertion. Muskeln har
en trådig sammansättning. Denna kan lättast öfverses
vid granskning af ett tvärsnitt genom en muskel
(jfr fig. 2). Utåt sammanhållas alla trådarna genom
en bindväfshinna (1 å fig.), och från denna intränga
i muskelns massa lameller (2 å fig.), som dela upp
densamma i gröfre buntar. Dessa äro i sin ordning
uppdelade genom finare bindväfslameller i smärre
knippen, hvart och ett sammansatt af ett större
eller mindre antal ytterst fina trådar (3 å
fig.), som utgöra de egentliga muskelcellerna, de
s. k. muskeltrådarna. Granskar man dessa på längdsnitt
med tillhjälp af mikroskop (fig. 3), visa de sig utåt
afgränsade af en fin hinna, sarkolemma (1 å fig.),
samt försedda med cellkärnor (2 å fig.), som ligga
ytligt eller ini muskeltråden. Därjämte framträder
(äfven på lefvande material) en längdstrimmighet,
orsakad af ytterligt tunna trådbildningar,
muskelfibriller, som betinga
muskelns förmåga af sammandragning och därför
också kallas kontraktila fibriller. Under vissa
tillstånd framträder äfven en tvärstrimmighet,
i det att de enskilda fibrillerna äro uppdelade i
alternerande enkelbrytande och dubbelbrytande segment;
och då dessa olika slag af segment äro lika långa
och ligga på samma höjd inom hela muskeltråden.,
erhåller denna senare ett tvärbandadt utseende. De
mörkare (de dubbelbrytande) tvärbanden kallas
tvärskifvor (3 å fig.). Muskeltrådar af detta slag
benämnas tvärstrimmiga. Man plägar ofta säga,
att den tvärstrimmiga muskulaturen är "voluntär"
(af lat. voluntas, vilja), d. v. s. funktionerar
under viljans inflytande. Detta är dock endast så
till vida riktigt, att hos ryggradsdjuren står
ingen annan form af muskelväfnad under viljans
kommando. Men å andra sidan äro hjärtmuskulaturen
hos ryggradsdjuren och tarmmuskulaturen hos flera
skilda former af ryggradslösa djur (t. ex. leddjuren)
tvärstrimmiga, oaktadt de funktionera oberoende
af viljan. Vid den tvärstrimmiga muskeltrådens
kontraktion (sammandragning) förtjockas och förkortas
densamma, i följd hvaraf muskeln i sin helhet
undergår enahanda formförändringar. Särskildt genom
E. Holmgrens undersökningar har man på sista tiden
lärt känna de morfologiskt iakttagbara substansiella
förändringar, som stå i samband med muskeltrådens
hvila och verksamhet. En antydan härom torde i detta
sammanhang icke kunna helt uteslutas. Det finns ett
tillstånd i muskeltrådens eller muskelcellens lif,
då denna icke omedelbart kan genom en kontraktion
reagera för en retning. Yid dessa tillfällen har
muskelcellen en morfologisk
gestaltning, hvaraf fig. 4 vid a återger ett litet
brottstycke, granskadt vid mycket hög mikroskopisk
förstoring. Muskelfibrillerna (vid 2) äro ytterligt
tunna, och några särskildt färgbara tvärskifvor kunna
icke påvisas. Däremot framträda mellan fibrillerna
och motsvarande läget för tvärskifvorna runda korn
(vid 3), som utgöra speciella vegetativa organ i
muskelcellen och som i det ifrågavarande stadiet äro
laddade med en ägghvitartad substans,
illustration placeholder
Fig. 2. Stycke af ett tvärsnitt genom en muskel:

1 hinna, som omkläder muskeln (perimysium)-blodkärl

i densamma, 2 i muskeln inträngande bindväf, 3

tvärskurna muskeltrådar l. muskelceller.

illustration placeholder
Fig 3. Fig. 4.

Fig. 3. Mikroskopisk längsbild af en muskeltråd:

1 sarkolemma, 2 muskelkärnor, 3 tvärskifvor. —

Fig. 4. Längsbilder vid mycket stark förstoring

af små brottstycken af muskeltrådar: a fullständig

hvila, b färdig för kontraktion, c kontraktion. 1

s. k. grundmembraner, som uppdela muskeltråden i

muskelfack, 2 muskelfibriller, 3 organiska korn,

× tvärskifvor, färdigladdade för kontraktion.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0760.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free