Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 1473-1474 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Musselkalk, heol. - Musselkräftor, zool. - Mussera, fradga sig, skumma - Mussera, Musserande vin - Musserande vin. Se Mussera - Mussering - Mussering 1. Åtgärd för att bringa ett vin att mussera - Mussering 2. Her. Se Hjälmtäcke - Musseron, bot. svampsläkte - Musset - Musset 1. Paul Edme de M. - Musset 2. Louis Charles Alfred de M.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nyttjas dock denna benämning endast för den mellersta
etagen (l. afdelningen) af triassystemet (se d. o.) i
mellersta Europa.
B. L-n.*

Musselkräftor, Ostracoda, zool., är en ordning bland
kräftdjuren (Crustacea), som omfattar helt små, från
sidorna mer eller mindre sammantryckta "skalkräftor"
(Entomostraca, se Kräftdjuren), hvilkas kropp är
fullständigt omsluten af ett tvåvalvligt skal,
påminnande om en musslas. Extremitetparen äro sju,
hvilka göra tjänst som känselspröt, käkar, kryp- och
simfötter. Bakkroppen är föga utvecklad. Dessa små
djur lefva dels i sött, dels i salt vatten. De genomgå
flera utvecklingsstadier, hvarunder de särskilda
organen småningom framträda. Hos de i hafvet lefvande
blir dock denna utveckling vanligen mycket förenklad,
stundom så, att all metamorfos bortfaller. De lefva af
djurämnen, i synnerhet af döda vattendjur. Talrika
fossila skalrester af dessa djur äro kända från
nästan alla fossilförande formationer. Hit hör
bland många andra släktet Cypris Müll., hvars
första antennpar är besatt med långa borst. Detta
släkte är rikt på arter, hvilka förekomma i sött
vatten. Rörande familjen Cytheridæ se Hafsloppor.
O. T. S.*

Mussera (fr. mousser), fradga sig, skumma,
"bornera". – Musserande vin innehåller i lösning och
under tryck kolsyra, som vid flaskans öppnande afgår
med ett säreget skummande. Kolsyrehalten erhålles
därigenom, att man hos naturvinet kvarhåller
den kolsyra, som bildas vid en på konstlad
väg framkallad efterjäsning i slutet kärl. Det
förnämsta af de musserande vinerna är champagne
(se d. o.). Ofvan beskrifna "mussering" kallas
äkta till skillnad från den falska, som helt enkelt
sker genom inpressning af fabriksmässigt tillverkad
kolsyra och aldrig åstadkommer fullt samma effekt.
G. H-r.

Musserande vin. Se Mussera.

Mussering. 1. Åtgärd för att bringa ett vin att
mussera (se d. o.). – 2. Her. Se Hjälmtäcke.

Vårmusseron l. hofsvamp, längdgenomskuren och hel.

Musseron (af fr. mousseron, som dels, i likhet
med champignon, betecknar svamp i allmänhet, dels
särskildt afser den grupp bland skifsvamparna,
som är afsöndrad från det stora släktet Agaricus
L. under namnet Tricholoma Fr.), bot., svampsläkte,
som igenkännes därigenom, att sporerna äro hvita och
skifvorna vidväxta foten, men icke nedlöpande
på denna, utan liksom urnupna eller försedda med ett
hak (eller en tand) närmast vid foten. Denna saknar
ring, är köttig och fast förenad med hatten
samt lika beskaffad alltigenom, utan något hårdare
yttre lager. I Sverige finnas många väl skilda arter
af detta utmärkta svampsläkte, och bland dessa står
vårmusseronen l. hofsvampen (Tricholoma gambosum;
se fig.) främst i värde som matnyttig svamp. Dess
hatt är tjock och köttig, i början kullrig, sedan
mera platt, ofta betydligt stor (ända till 15 cm. i
tvärlinje), med invikningar i kanten, slutligen
oregelbundet vågig. Kanten är under utvecklingen
flockullig. Färgen växlar mellan hvit och gulaktig,
med svagt tegelröd anstrykning på invikningarna,
vid kanterna ljusare. Då hatten är äldre, blir den
ofta sprucken och fläckig. Skifvorna äro tunna, smala,
på midten bredast, hvitgula och försedda med en liten
tand vid fästet kring den tjocka, köttiga, täta och
med hatten likfärgade foten. Lukt och smak erinra
starkt om nymalet mjöl. Denna präktiga, läckra svamp
träffas under våren mindre allmänt på gräsbevuxna
ställen, där den bildar s. k. älfdanser, häxdanser
l. häxringar, eller vida, ibland böjda ringar,
hvilka lätt upptäckas genom gräsets frodigare växt
och mörkare gröna färg, beroende på den kväfverika
näring, som af svampens excentriskt fortväxande
mycelium beredes åt de i svampringen växande
gräsen och örterna. I hela världen är denna svamp
värderad såsom den största läckerhet. Uti Italien
säljes den torkad under namnet spinaroli, och den
skattas i Frankrike högre än den finaste tryffel. –
Äfven flera andra arter, såsom riddarmusseronen
(Tricholoma equestre), silkesmusseronen
(T. columbetta) samt blåmusseronen l. höstmusseronen
(T. personatum), äro goda matsvampar. Däremot är
"falska musseronen" l. rättikmusseronen (T. album)
giftig. Denna framkommer om hösten, har torr,
mera seg, hvit eller något gulaktig hatt med breda
skifvor, som äro afrundade och hvita samt ha kortare
mellanskifvor. Smaken är bitter. Äfven ett par
andra arter ha obehaglig smak, såsom såpmusseronen
och brandmusseronen. Nära släkt med musseronerna är
mörka tufskiflingen, Clitocybe tumulosa, som har mörk,
gråbrun hatt och hvit fot och bildar stora tufvor af
en mängd tätt sammanpackade exemplar. Den förekommer
om hösten på mullrik jord i trädgårdarna och är
ätlig. Marasmius-arterna kallas stundom musseroner.
O. T. S. (G. L-m.)

Musset [myssä’]. 1. Paul Edme de M., fransk
skriftställare, f. 1804 i Paris, d. där 1880, skref
flera romaner och skildringar, bl. a. La table de nuit
(1832), Lauzun (1835; 4:e uppl. 1873), Femmes de la
régence (1841; 4:e uppl. 1858), Originaux du XVII:me
siècle (1848; 4:e uppl. 1858), Voyage en Italie (1851;
3:e uppl. 1863), Lui et elle (1859, 9:e uppl. 1875;
efter Alfred de M:s anteckningar, ett svar på George
Sands beskyllningar emot denne i "Elle et lui"),
vidare komedien Christine, roi de Suède (1857) och
en biografi öfver sin broder, Alfred de M. (1877;
flera uppl.).

2. Louis Charles Alfred de M., den föregåendes broder,
fransk skald, f. 11 dec. 1810 i Paris, d. natten
mellan 1 och 2 maj 1857, tillhörde en gammal adlig,
katolsk ätt och hade litterära traditioner på både
fädernet och mödernet. Som barn lade han i dagen en
egendomlig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>