Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Müllern, Gustaf Henrik von - Müllerska gångarna, med. Se Könsorgan, sp 644 - Müllerska Kroppar, bot. Se Bladskärande myror - Müllerska lösningen, zool. Se Konservera 4 - Myllharfvar, Myllkammar, landtbr. Se Harf, sp. 1466 - Müllner, Amandus Gottfried Adolf - Mylodon - Mylonit - Mylonius. Se Biörenklou, M - Mylord [mailå'd, milå'd] eng. - Mülsen - Mylta, bot. Se Multer - Mümpelgard, tyskt namn på Montbéliard - Münch Bellinghausen, Eligius Franz Joseph von,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under Karl XII:s vistelse i Turkiet var M:s verksamhet
af stor betydelse, i det att han hade hand om de
utrikespolitiska expeditionerna och framstod som
det förnämsta organet för konungens vilja i detta
afseende. Det framträder dock ej sällan hos M. en
viss mot denna vilja fronderande hållning. M. rådde
tidigt Karl XII att återvända från Turkiet, men
ofta visade sig hos M. en egendomlig brist på rätt
uppfattning af den politiska situationens verkliga
innebörd. (Jfr "Karolinska krigares dagböcker", d. IV,
v. Kochens dagbok.) Vid kalabaliken i Bender (1713)
blef M. fången, men var den förste, som utlöstes,
och hörde i Demotika till konungens fåtaliga
omgifning. Vid kansliets ombildning 1714 blef han
ombudsråd i Första utrikes expeditionen. Han lämnade
Turkiet samtidigt med konungen (okt. 1714), men kom
först i början af 1715 till Stralsund. Där var han
en af dem, som genom sina föreställningar förmådde
konungen att företaga hemfärden till Sverige, medan
ännu möjlighet fanns. Från denna tid gaf dock Karl XII
alltmer sitt förtroende åt Goertz, och M. hade snart
icke ens till formen samma betydelsefulla ställning
hos konungen som förut. Vid fredsunderhandlingarna
1718 visade sig M. mera böjd för freden med konung
Georg af Storbritannien, under det att Goertz, till
hvilken M. f. ö. personligen stod i godt förhållande,
föredrog freden med Ryssland. Goertz ansåg t. o. m.,
att det var M., som bar förnämsta skulden till
konungens nekande svar ang. freden med Ryssland,
hvilket Goertz dock ej ansåg definitivt. M. var
en mycket arbetsam och samvetsgrann man, men utan
större begåfning och på sista tiden tämligen sjuklig.
A. S. P. S.
Müllerska gångarna, med. Se Könsorgan, sp. 644.
Müllerska kroppar, bot. Se Bladskärande myror.
Müllerska lösningen, zool. Se Konservera 4.
Myllharfvar, Myllkammar, landtbr. Se Harf, sp. 1466.
Müllner, Amandus Gottfried Adolf, tysk dramatiker,
f. 1774, d. 1829, systerson till skalden Bürger,
var 1798-1815 advokat i Weissenfels (Sachsen) och
egnade därefter all sin tid åt litteraturen. Han
skref först en roman, Incest (1799), och sedermera
flera rätt goda lustspel på vers för en amatörteater,
bl. a. Die vertrauten (1811; "De förtrogne", 1832,
1841 och 1858), samt vände sig till den romantiska
ödestragiken. Hans enaktspjäs Der 29. Februar (1812)
har till förutsättning Z. Werners "Der 24. Februar",
och de större tyska skådebanorna behärskades under
ett årtionde af hans sorgespel Die schuld (1812;
"Skulden", 1817, uppf. 1830), tack vare dess dystert
fängslande stämning i taktsäker versform (lånad från
Calderón) och säkra teknik. Tydligare framträder
M:s osjälfständighet i dramerna König Yngurd
(1815), som spelar i Skandinavien "ett årtusen
före kristna tidräkningen", och Die albaneserin
(1820). M. uppträdde som en myndig och kitslig
kritiker i de af honom utgifna "Litteraturblatt"
(1820-25) och "Mitternachtblatt" (1826-29). Han
utgaf 1819 och 1826 Vermischte
schriften och 1828 Dramatische werke (8 bd). Se
Schütz 1830, Höhne 1875 och J. Minor, "Die
schicksalstragödie" (1883).
Mylodon, paleont., fossilt jättetrögdjurssläkte,
skiljer sig från Megatherium därigenom, att det är
mindre, att kindtänderna ha elliptisk-trekantig
form, att den bakersta i underkäken är större än
de föregående, att nosen är bred och trubbig och
mellankäkeu förkrympt. Mylodon har på framfötterna 5
tår, af hvilka de 3 inre bära stora klor; bakfötterna
ha 4 tår. Bland Mylodonarterna är M. robustus
(som blef öfver 3,3 m. lång), från Pampasleran,
den mest kända. B. L-n. (L-e.)
Mylonit (af grek. mylon, kvarn), petrogr.,
en sekundär, finkornig till tät tryckskiffrig
bergart, uppkommen efter förkastningslinjer eller
öfverskjutningsplan genom ytterligt intensiv
mekanisk sönderkrossning af förut befintliga fasta
(eruptiva eller sedimentära) bergarter. Myionit kan
betraktas som en ytterligt finkornig, mikroskopisk
friktionsbreccia (se Breccia). Jfr äfven
Gnuggsten och Kataklastiska bergarter. -
Mylonitisk, bergart, förvandlad till mylonit.
A. G-n.
Mylonius. Se Biörenklou, M.
My lord [mailå^, miWd], eng., tilltalsord till en
lord (se d. o.): nådig herre, ers nåd; benämning på
en lättare promenadvagn.
Mülsen, stort fabriksdistrikt i konungariket Sachsen,
kretsen Chemnitz, bildar en 15 km. lång oafbruten
rad af boningshus och fabriker. Tillverkning af
ylle-, bomulls- och halfylleväfverier, trikå-
och strumptillverkning, tegelbruk m. m. M. består
af 7 byar med inalles 12,982 inv. (1905), Fyra
järnvägsstationer ligga i området. J. F. N.
Mylta, bot. Se Multer.
Mümpelgard, tyskt namn på Montbéliard.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
