Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 73-74 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myntverk - Myntvikt - Myntvåg. Se Myntverk, sp. 70 - Myntvägningsmaskin. Se Myntverk, sp.70-71 - Myntvärde - Müntz, Eugène - Mynwy [mönwi], wales Se Monmouth, sp. 924 - Münzer[myntser], Thomas - Mynämäki, finska namnet på Virmo (se d. o.) - Myocardium, med. Se Myokardit - Myocastor, zool är liktydigt med Myopotamus. Se Sumpbäfvern. - Myodes, zool. Se Lämmelsläktet - Myofibrom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

justeringsverket, med insändande af valuta (guldmynt
eller sedlar), rekvirera sådant mynt till ett
värdebelopp af minst 500 kr. (af 10-ören dock 100
kr.) och med omgående få det fraktfritt levereradt vid
uppgifven postanstalt. Medaljer präglas för enskildas
räkning mot ett lösningspris för medaljer i guld (af
976/1000 halt) af 2,490 kr., i silfver (af 990/1000
halt) af 125 kr., i brons eller bronserad koppar af
30 kr., i aluminium af 60 kr. och i stål af 50 kr.,
allt pr kg. Kostnaden för stämplarna är naturligtvis
häri icke inberäknad. E. B. (K. A. W.)

Myntvikt är den vikt, efter hvilken myntens vikt
bestämmes. Före 1830 var denna vikt l lödig mark =
210,6162 gr.; mellan 1830 och 1873 var myntvikten
l skålpund viktualievikt = 425,0758 gr. och efter
1873 l gram. I k. förordn. 2 dec. 1881 föreskrifves,
att, vid handel och rörelse med guldmynt eller vid
in- och utväxling af sådana, vikter ej må begagnas
utan att vara som myntvikter justerade hos Mynt-
och justeringsverket Som myntvikter justeras
dels vikter, som hålla normal- och passervikten
för guldmynt å 5-, 10- och 20-kr., dels vikter
att användas för vägning på en gång af 10 eller
100 guldmynt af samma valör. Myntvikter skola mot
bestämdt pris tillhandahållas allmänheten af Mynt-
och justeringsverket. E. B.*

Myntvåg. Se Myntverk, sp. 70.

Myntvägningsmaskin. Se Myntverk, sp.70-71.

Myntvärde, Penningvärde, penningens köpkraft gentemot
varor och tjänster. Under en tid af stigande pris
minskas pengarnas köpkraft, och penningvärdet sjunker
sålunda, och tvärt om. Om t. ex. priserna under
en tidrymd skulle fördubblas, så har penningens
värde sjunkit till hälften, o. s. v. Prisnivå och
penningvärde äro sålunda omvändt proportionella.

Müntz, Eugene, fransk konsthistoriker, f. 1845 i
Elsass, d. 1902, var konservator och lärare vid
École des beaux-arts och medlem af Institutet,
författade bl. a. Les arts à la cour des papes
pendant le XV:me et le XVI:me siécle (1878-79),
Raphaël, sa vie, son oeuvre et son temps (1881),
La tapisserie (1882), La renaissance en Italie et en
France å l’époque de Charles VIII (1885), Histoire
de l’art pendant la renaissance (4 bd, 1889 -95)
och Leonard de Vinci, sa vie, son génie, son oeuvre
(1898). Sedan 1882 utgaf han monografisamlingen
"Bibliothèque Internationale de 1’art".
(G-gN.)

Mynwy [mö’n<wi], wales. Se Monmouth, sp. 924.

Münzer [my;ntser], Thomas, en af de främste ledarna
för de svärmiska och revolutionära rörelserna
under reformationstiden, f. omkr. 1490 i Stolberg
i Harz. Redan M:s ungdomstid, hvarunder han tyckes
ha idkat studier i Leipzig och Frankfurt an der
Oder, präglades af samma oro och ostadighet, som
genomgår hela hans lif; och en klar bild af hans
utvecklingsgång är svår att vinna. Alltifrån början
drogs han till de mot kyrkan oppositionella rörelserna
och trädde äfven i beröring med Luther. En verklig
anhängare af denne synes han dock aldrig ha varit,
utan inflytandet från den medeltida mystiken och
apokalyptiken äfvensom från den senare medeltidens
radikala sektrörelser (sådana som den "fria andens
bröder") torde alltid hos honom ha
öfvervägt. Luther omfattade honom emellertid till en
början med förtroende, och på dennes rekommendation
blef han 1520 predikant i Zwickau.

Här började dock
snart hans svärmiska tendenser framträda: åberopande
sig på omedelbara andeingifvelser, kräfde han
upprättandet af en "ren" församling med utmönstrande,
i nödfall med våld, af alla otrogna, började redan nu
utveckla kommunistiska idéer och mötte öfverhetens
åtgärder med hot om våldsamt motstånd. Efter hans
aflägsnande genom rådets ingripande 1521 framkallade
några af hans anhängare, de s. k. Zwickauprofeterna,
i Wittenberg de oroligheter, som föranledde Luthers
plötsliga återvändande från Wartburg. Själf begaf
M. sig till Böhmen, förde sedan, fördrifven äfven
därifrån, en tid ett kringirrande lif, hvarunder
han synes ha besökt äfven Wittenberg, men blef
1523 predikant i Allstedt. Där utvecklade han i
flera skrifter, i hvilka han fördömde barndopet
och i st. f. skriftprincipen satte åberopandet
af det "inre ordet", öppet sin motsats till
reformatorernas åskådning och föranledde genom
sin allt oförbehållsammare förkunnelse af rent
revolutionära läror flera upploppsartade företag. Då
de sachsiske furstarna efter lång rådvillhet slutligen
på Luthers uppmaning ingrepo, begaf sig M. 1524
till Mühlhausen. Här trädde han i den närmaste
förbindelse med den revolutionäre folkledaren och
predikanten Heinrich Pfeiffer. Den våldsamma arten
af deras verksamhet förde väl närmast till bådas
fördrifvande. M. vistades nu en tid i Nürnberg,
hvarifrån han utgaf sin berömda skrift mot Luther:
Wider das geistlose, sanftlebende fleisch zu
Wittenberg. Samtidigt började han knyta närmare
förbindelser med de schweiziske vederdöparna. Men i
början af 1525 begaf han sig på nytt till Mühlhausen,
dit Pfeiffer redan tidigare återvändt. Snart
lyckades nu dessa två, stödda på massan, här rycka
herraväldet till sig; rådet afsattes och ersattes
med ett nytt "evigt råd", och Mühlhausen blef
genom dem det andliga centrum för de nu rundt om
lösbrytande revolutionära bonderörelserna. Att de vid
Frankenhausen samlade bönderna afbröto de begynta
förhandlingarna var väsentligen M:s verk. Efter
bondehärens nederlag där blef han tillfångatagen,
fördes till det strax därefter intagna Mühlhausen
och blef där, samtidigt med Pfeiffer, halshuggen
27 maj 1525. Jfr Seidemann, "Th. M." (1842),
och Merx, "Th. M. u. Heinrich Pfeiffer" (1889).
E. Bg.

Mynämäki, finska namnet på Virmo (se d. o.).

Myocardium, med. Se Myokardit.

Myocastor, zool., är liktydigt med
Myopotamus. Se Sumpbäfvern.

Myodes, zool. Se Lämmelsläktet.

Myofibrom [-bräm] 1. Fibromyom, muskelsvulst, som
innehåller riklig mängd bindväf, har den senare
karaktären af fibrom (se d. o.),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>