Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 75-76 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myofibrom - Myogale, zool. Se Desman-näbbmös - Myogalinæ, zool. Se Mullvardartade däggdjur - Myogen. Se Muskler - Myograf - Myogram. Se Myograf - Myokardit - Myoktonin, farm. kem. Se Akonitin - Myologi - Myom - Myomektomi - Muomerer - Myomorphi - Myonesos - Myong - Myopati - Myophoria - Myopi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föreligger en blandform af myom och fibrom.
Fibromyomen förekomma särskildt i lifmodern. G. H.

Myogale, zool. Se Desman-näbbmöss.

Myogalinæ, zool. Se Mullvadartade däggdjur.

Myogen. Se Muskler.

Myograf (af grek. mys, genit. myos, muskel,
och grafein, skrifva), apparat att registrera
muskelns längd- eller spänningsförändring eller
bådadera. Man använder dylika apparater af en
mångfald olika konstruktioner för att studera
muskelns elasticitetsförhållanden, muskelryckningens
tidsförlopp m. m. Vidstående fig. återger Blix’
konstruktion. En utskuren grodmuskel (m) fästes
med sin ena ända vid spänningsskrifvaren (s) och
med den andra vid längdskrifvaren (1<i></i>). Vid muskelns
kontraktion skrifver den förra en nedåtgående, den
senare en uppåtgående kurva.


M. G. Blix’ myograf.

En metallklack (n)
öppnar i ett visst moment af cylinderns (c) omlopp
en kontakt (x). I induktoriet (i) framkallas härvid
ett öppningsinduktionsslag, som ledes till muskeln
och utlöser en retning i densamma. Spänningen
i muskeln motväges af vridningselasticiteten i
ståltråden a, som är fäst i ena ändan, under det
att den andra är vridbar i ett lager. Skrifarmen
s anger genom sina utslag ståltrådens vridning och
därmed äfven variationerna i den vridande kraften -
muskelns spänning. Den kurva, som skrifves af längd-
eller spänningsskrifvaren, kallas muskelkurva
1. myogram. Genom särskilda anordningar kan
man variera de yttre mekaniska förhållandena,
under hvilka ryckningen eger rum. Är spänningen
(belastningen) konstant under ryckningsförloppet,
kallas ryckningen isotonisk. Hindrar man
förkortningen, ger endast spänningsskrifvaren utslag,
s. k. isometrisk ryckning. Med kännedom om längd-
och spänningsvariationerna under ryckningen kan man
beräkna den yttre mekaniska effekten. Jfr Muskler.
J. E. J-n.

Myogram. Se Myograf.

Myokardit (af grek. mys, genit. myors, muskel, och
kardia, hjärta), med., inflammation i hjärtmuskeln
(myocardium). Jfr Hjärtsjukdomar och Karditis.

Myoktonin, farm. kem. Se Akonitin.

Myologi (af grek. mys, genit. myos, muskel, och
logos, lära), läran om musklerna.

Myom [-åm], Myoma (af grek. mys, muskel), med.,
svulst bestående af muskelväfnad. Då två olika former
af muskelväfnad förekomma, tvärstrimmig muskulatur
och glatt muskulatur, särskiljer man äfven två olika
slag af myom: rhabdomyom (af grek. rhabdos, staf),
som består af tvärstrimmig muskulatur, samt
leiomyom (af grek. leios, glatt), som består af
glatt muskulatur. De förra
äro jämförelsevis sällsynta svulster; de förekomma
i hjärtat, testiklarna samt i en del blandsvulster,
särskildt sådana i njurarna. Leiomyomen åter äro
särdeles vanliga svulster, och därför afser man
äfven denna form af muskelväfnadssvulst, när man
utan vidare använder ordet myom Dessa myom förekomma
framför allt i lifmodern, där ej sällan flera myom
kunna samtidigt vara för handen. Storleken af dem
växlar i hög grad; somliga äro mycket små, knappt
ärtstora, andra manshufvudstora eller därutöfver. I
regel äro dessa myom godartade svulster, men kunna
såväl genom sin storlek som af en del andra skäl bli
af ej ringa betydelse. Jfr Kvinnosjukdomar, sp. 421.
G. H.

Myomektomi (af myom, se d. o., och grek. ektome,
utskärning), aflägsnande af myom genom operativt
ingrepp.

Myomerer (af grek. mys, muskel, och meros, del),
anat., muskelsegment, motsvarande kroppens allmänna
segmentering. E. Hgn.

Myomorphi, zool., en gnagargrupp, som omfattar det
största antalet gnagarformer, såsom råttor, sorkar,
blindmöss, springråttor o. a. Se Gnagare.
L-e.

Myonesos, udde på Mindre Asiens kust, mellan Teos
och Lebedos, där Lucius Æmilius Regillus år 190
f. Kr. vann en sjöseger öfver konung Antiochos
den store.

Myong (Muong), folkstam. Se Moi.

Myoparalys (af grek. mys, muskel), med.,
muskelförlamning.

Myopati (af grek. mys, genit. myos} muskel, och
pathos, lidande), med., namn för muskelsjukdom
(se d. o.) i allmänhet. - Myopatisk kontraktur,
en af muskelförkortning framkallad sammandragning
(se Kontraktur). I. H.

Myophoria, paleont., fossilt musselsläkte
af trigoniernas familj. Skalen äro vanligen
rundadt trekantiga, med hvirflarna något framom
midten. Högerskalet har 2 divergerande, strimmade
låständer, vänsterskalet en kraftig midttand och 2
sidotänder, liksom hos Trigonia, som hvars förelöpare
M. kan räknas. M. förekommer i triassystemet
såväl i dess alpina som i dess medeleuropeiska
utveckling. B. L-n.*

Myopi (grek. myopia, af myein, tillsluta, och
ops, öga), Närsynthet, är ett under lifvet
uppstående fel i ögats byggnad, karakteriseradt däraf,
att dess axel är för lång i förhållande till det
optiska systemets brytkraft. Följden är, att ljus,
som utgått från en på stort afstånd belägen punkt,
ej brytes samman på ögats botten, utan i en punkt,
belägen framför densamma. En afbildning på näthinnan
kan därför ega rum, endast om föremålet befinner
sig på kortare afstånd. Fjärrpunkten (se d. o.) är
sålunda reell och belägen på ändligt afstånd. Vid
den typiska myopien, den vanliga, är det optiska
systemet normalt, under det ögats axel är för lång. Å
andra sidan förekommer äfven en atypisk myopi vid
normal axellängd, förorsakad af förändringar i den
brytande apparaten. Hit höra de fall, som bero på
sockersjuka och äfven någon gång iakttagits vid
andra allmänsjukdomar, samt de, hvilka äro förebud
till vissa former af starrbildning och vanligen
karakteriseras däraf, att vid femtioårsåldern
konvexglas varit behöfliga för närarbete, men vid
högre ålder dessa glas kunnat bortläggas. Bortsedt
från dessa atypiska fall, är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>