Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. August Melker M. - Myrbjörnen - Myrcen - Myrddhin [mörthin], wales. Se Merlin, sp. 181 - Myresjö - Myrgäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
broder, tonsättare, f. 23 dec. 1825 i Göteborg,
blef student i Uppsala 1844, filos. doktor 1854,
var 1857-86 tjänsteman i telegrafverket i Stockholm
samt kollega 1858-63 i Katarina och 1863-80 i
Klara elementarläroverk och 1880-91 adjunkt vid
Norra latinläroverket. M. var hösten 1849 anförare
för Uppsala studentkårs allm. sångförening och
tjänstgjorde från 1860-talet ofta som sånganförare
i sällskapet Par bricole, var 1891-1905 v. ordf. i
Sällskapet för svenska kvartettsångens befrämjande
och har ända in i höga ålderdomen deltagit aktivt
i musiklifvet. - M. har vunnit omtyckthet för
åtskilliga bland sina många, i enkel och melodiös
stil hållna sångkompositioner, som ofta andas en
blid känsla, men mera sällan förete ansatser till
det karakteristiska. Till många af dem har han själf
skrifvit orden. Förutom en hel del solosånger har
han utgifvit kantabla duetter samt trior och en
mängd kvartetter för mansröster (bl. a. Från skogar
och dalar, Serenad). Kvartettcykeln Skördefesten
prisbelöntes af sångsällskapet O. D. i Uppsala,
Kung Hakes död är en kantat för manskör med orkester
(ord af K. A. Melin). Vidare må nämnas M:s Kantat
vid invigningen af Norra latinläroverkets byggnad
(1880) samt olika instrumentalkompositioner, såsom
Marcia solennelle (1880), Festmarsch för orkester
tillegnad Sällskapet P. B. (1883), stråkkvartetter,
violinduor och pianostycken (Taflor ur barnens
lif m. fl.). Han blef 1908 led. af Mus. akad.
1. E. S-e. 2. E. F-t.
Myrbjörnen, Ursus formicarius, zool., är enligt
S. Nilsson icke någon särskild björnart, utan namn
på yngre individer, som lefva uteslutande af myror
och växtämnen, kanske äfven äldre djur, som ej fått
smak på kött.
Myrcen, kem., ett s. k. olefiniskt terpenkolväte af
sammansättningen C10 H16, som förekommer tillsammans
med egentliga terpener i den eteriska oljan
från Myrcia (den s. k. bay-oljan) och från Lippia
citriodora. Myrcen är nära besläktad med de egentliga
terpenerna, men innehåller ingen ring, utan en öppen
kolkedja. H. E.
Myrddhin [mö^thin], wales. Se Merlin, sp. 181.
Myresjö, socken i Jönköpings län, östra härad. 6,558
har. 806 inv. (1911). M. bildar med Lannaskede ett
pastorat i Växjö stift, östra härads kontrakt.
Myrgäster, egentligare Myrvänner,
Myrmekofiler (af grek. myrmex, myra, och filos, vän), zool.,
smådjur af hvarjehanda olika grupper, som trädt i
ett mer eller mindre intimt förhållande till myrorna,
än till påtaglig nytta för myrorna själfva, än till
deras stora skada. Som exempel på det förra slaget
af myrgäster kunna anföras blad- och sköldlössen samt
vissa fjärillarver af lycænidernas familj. Alla
dessa afsöndra någon för myrorna angenämt smakande
saft, som spelar en mer eller mindre betydande roll
som näring, och de kunna därför anses för myrornas
husdjur, till hvilka myrorna själfva i eget intresse
närmat sig (se Myror). I andra fall åter spela myrorna
en mera passiv roll, och ursprunget till närmandet
är att söka hos den andra parten, som ensam har
fördel däraf. De smådjur, hvilka här afses, äro att
betrakta som
de egentliga myrmekofilerna och kunna alltefter
sitt förhållande till myrorna indelas i följande
grupper. 1. Snyltgäster, som i myrbona lefva
som rofdjur af myrornas afkomma och förföljas som
fiender af myrorna, som de dock söka undgå dels genom
försiktighet, dels också stundom genom att i sin
kroppsform härma myrskepnaden. Hit hör i synnerhet
en mängd små skalbaggar af kortvingarnas familj,
såsom släktena Myrmedonia, Myrmoecia m. fl. Deras
förhållande till myrorna betecknas som synektri. -
2. Inhysingar i myrbona, som icke eller blott
undantagsvis tillfoga myrornas afkomma någon skada
och därför lämnas obeaktade af myrorna. Vissa
hithörande myrmekofiler äro så små, att det är
tvifvelaktigt, om myrorna kunna se dem, t. ex. den
i nästan alla myrbon talrikt förekommande lilla
hvita hoppstjärten Cyphoderus albinus. Några torde
i någon mån vara myrorna till nytta, såsom arterna af
kortvingesläktet Dinarda, som dels förtära döda myror,
dels förfölja och döda i myrbona lefvande parasitiska
kvalster. Syrsan Myrmecophila slickar myrornas kropp
och håller den ren från utsvettade ämnen. Hithörande
myrmekofilers förhållande till myrorna kallas
syneki. - 3. Som symfili betecknar man däremot det
genomgående vänskapliga förhållande, som råder mellan
myrorna och vissa deras gäster, hvilka vid basen af
på olika kroppsdelar belägna hårknippen afsöndra af
myrorna som njutningsmedel högt uppskattade ämnen. Hit
höra åtskilliga små skalbaggar, tillhörande familjerna
Histeridæ, Paussidæ, Pselaphidæ, Staphylinidæ
m. fl. Af dessa äro flera så uteslutande bundna
vid myrsamhällena, att de ej kunna existera utan
myrornas hjälp, så t. ex. den lilla blinda, i vårt
land hos Lasius-arter boende pselafiden Claviger
(fig. 1).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
