Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 87-88 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myrgäster - Myriad (grek. myria's) - Myriagram - Myrialiter - Myriameter - Myriapoda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

borstknippen på dessa skalbaggar af myrorna uppslickade
afsöndringen är nämligen ej att anse för någon föda,
utan blott såsom ett begärligt eftertraktadt njutningsmedel.
Myrornas förhållande till dessa sina gäster har man därför
att betrakta som ett slags social sjukdom, jämförlig med
alkoholismen i människornas samhällen. Lomechusa strumosa
lefver blott hos Formica-arter, oftast hos Formica
sanguinea.

Fig. 3. En Atemeles matas af sin värdmyra Myrmica. (Tr hårknippen, som slickas af myrorna.)

Arterna af släktet Atemeles (fig. 3)
tillbringa vintern i Myrmica-samhällen, men flytta
på våren öfver till Formica-samhällen, där deras
larver uppfödas. Deras närvaro i myrbona har af vissa
författare ansetts vara orsaken till uppkomsten af
de monströsa mellanformer mellan myrornas arbetare
och honor, hvilka betecknats som pseudogyner (se
Myror). – 4. Medan i grupp 3 nämnda symfiler kunna
betraktas som sociala parasiter, bildas en annan
grupp af smådjur, som parasitera på de särskilda
individerna. De flesta sådana äro kvalster, bland
hvilka märkas de på släktet Lasius parasiterande
Antennophorus-arterna. Dessa kvalster sitta vanligen
på undersidan af myrans hufvud och reta med sina
långa framben hennes mundelar, så att följden blir
en ofrivillig uppstötning af kräfvans innehåll,
hvaraf kvalstret hämtar sin näring. – En liten
skalbagge, Thorictus Foreli, håller sig med käkarna
orubbligt fast kring pannsprötets skaft på arbetare
af Myrmecocystus viaticus och låter ej aflägsna
sig trots sin bärares förtviflade ansträngningar. –
En inre parasit är rundmasken Mermis, som orsakar
en stark uppsvällning af bakkroppen och äfven
andra missformningar hos den däraf hemsökta myran.

^{G. A–z.}

Myriad (grek. myria’s), eg. ett antal af 10,000;
en oräknelig mängd. – Myriaden, ett kronologiskt
system, uppfunnet af svensken H. Brandel
(se denne) för att afhjälpa den gregorianska
tidräkningens olägenheter. Myriaden grundar sig,
såsom namnet antyder, på en period af 10,000 år
och har till epok år 2000 f. Kr. Årets indelning
bestämmes med hänsyn till både solens och månens
omlopp. Året börjar vid vintersolståndet och består
af 12 månader om 30 dagar, åt hvilka Brandel gaf nya,
dels från grekiskan, dels från arabiskan hämtade namn,
och till hvilka komma 5 fyllnadsdagar (tropeider),
insatta vid sommarsolståndet mellan Givan (juni)
och Esedam (juli). Alternativt hvart 4:e och
5:e år insattes dock ytterligare en fyllnadsdag,
hvilken kallas paragomene. Hvarje dag i månaden
har sitt särskilda namn (alphe, bemai, cevi, etc.),
valdt med hänsyn till månens faser. På grund häraf
måste för vissa månader den 23:e och den 24:e dagen
(tavi och teval) sammanslås till en enda (theim). –
Efter att under 25 års tid ha arbetat på fulländandet
af myriaden utgaf Brandel 1792 i Livorno en liten skrift,
Tabula cujus ope computantur tempora myriadis,
som sedermera efterföljdes af några andra
(La règle de la paragomene, 1797,
La myriade, nouvelle système chronologique, 1800, ofulländadt,
Récapitulation du calendrier de la myriade, s. å.),
i hvilka systemet närmare utvecklades. Till ledning
vid den praktiska tillämpningen af myriaden
utgåfvos också årligen under åren 3796–3824
(d. v. s. 1796–1824) almanacker
(Séries des jours desquels consiste l’année).
Myriaden framlades 1793 för franska nationalkonventet,
hvilket dock sedermera fastställde ett helt annat
kronologiskt system. Däremot införde hertigen af
Sachsen-Gotha den vid sitt hof, hvarest den flera år
användes, liksom den äfven af Brandel själf och hans
familjekrets begagnades. Den bedömdes fördelaktigt
bl. a. af den tyske astronomon Zach och af Melanderhjelm,
hvilken senare i sin "Astronomie" (1795) anmärker,
att myriaden, om den antoges, skulle meddela den
allmänna historien en kronologisk enkelhet, som
icke genom någon förut bekant tidräkningsform
kunde vinnas. Emellertid råkade systemet snart i
glömska, i synnerhet som Brandel själf aldrig utgaf
någon utförlig framställning af detsamma och som den
redogörelse därför, hvilken efter hans död förbereddes
af J. Svanberg, ej heller blef fullbordad. Först långt
senare utgafs af F. A. Everlöf en sammanställning
af grunderna för systemet
(La myriade, 1853).

(^{I. F.})

Myriagram (af grek. my’rioi, tiotusen), 10,000 gram.

Myrialiter (af grek. my’rioi, tiotusen), 10,000 liter.

Myriameter (af grek. my’rioi, tiotusen), 10,000 meter (= en svensk nymil).

Myriapoda, Myriopoda (af grek. my’rioi,
tiotusen, och pus, gen. podo’s, fot), Mångfotingar
l. Tusenfotingar, zool., klass af de med trakéer
andande leddjuren, särskildt utmärkt af den likformiga
beskaffenheten af alla de bakom hufvudet befintliga
kroppslederna, af hvilka nästan alla bära ett
eller två par tämligen korta ben, ändande med en
hos de flesta enkel klo. Hufvudet är utrustadt
med 2 eller 3 par käkar, 1 par antenner samt
hos flertalet gruppvis samlade punktögon. Endast
hos Schizotarsia finnas fasettögon. Vingar saknas
alltid. Kroppsformen växlar mycket, i det kroppen än
är kort, bred och kullrig, än ytterligt långsträckt
och smal. I sin inre byggnad erinra myriapoderna
mycket om insekter. Andningsorganen utgöras af
ett mer eller mindre utbredt trakésystem, liknande
insekternas och öppnande sig såsom hos dessa med ett
växlande antal andhål, vanligen på kroppsledernas
sidor. Hos ordn. Schizotarsia företrädas trakéerna
af organ, som mera likna spindlarnas trakélungor,
i det ett par springlika andhål vid bakkanten af
hvarje ryggplåt leder in i hvar sin blåsformade
andhåla, från hvilken korta, rörformade utskott
omspolas af det blod, som står i begrepp att inträda
i ryggkärlet. Hos Pauropoda har man ännu ej funnit
några andningsorgan. – Blodomloppet besörjes liksom
hos insekterna af ett i flera kamrar afdeladt,
pulserande ryggkärl. En fettkropp finnes såsom
hos andra trakeater, men mindre utvecklad än hos
insekterna. – Tarmkanalen utgöres af munhålan med
däri mynnande spottkörtlar, en smal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>