- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
89-90

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myriapoda - Myriare - Myrica - Myricaceæ bot. Se Myrica coh Myricales - Myricales - Myricaria - Muricetin - Myricin - Myricitrin - Myricylalkohol

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

matstrupe, en vidare mellantarm, som intar större
delen af kroppens längd, samt slutligen en kort
baktarm, vid hvars början inmynna 1 eller 2 par
malpighiska kärl, som äro långsträckta och trådsmala
och tjänstgöra som njurar. Nervsystemet utgöres
af ett öfre och ett undre svalgganglion, genom
korta nervsträngar på sidorna om matstrupen
förenade till en nervsvalgring, från hvilken utgår en
af ett växlande antal nervknutar bestående
bukgangliekedja. Äfven ett om insekternas erinrande
sympatiskt nervsystem har iakttagits.
Fortplantningsorganen utgöras hos såväl hannar som honor
i af en långsträckt rörformig, oparig säck,
sädeskörtel (testikel), resp. äggstock (ovarium), den
senare nära mynningen af utföringsgången försedd
med parigt sädesgömme, den förra hos enkelfotingarna
försedd med två par bikörtlar. Medan
utföringsgångarnas mynningar hos enkelfotingarna
befinna sig vid bakre kroppsändan, äro de hos
dubbelfotingarna belägna vid roten af ett af de främsta
benparen. De ur äggen nyss kläckta ungarna likna
stundom alldeles de fullvuxna, men ofta ha de ett
mindre antal leder och benpar (hos dubbelfotingarna
blott 3 par), hvarefter under den med
upprepade hudombyten försiggående tillväxten
alltflera benbärande leder tillkomma mellan sista och
nästsista kroppsleden. I sådant fall kan man säga,
att ungarna genomgå ett slags förvandling.
Myriapoderna äro mestadels ljusskygga djur, som
dölja sig om dagen. Somliga äro rofdjur
(enkelfotingarna), medan andra lefva af växtämnen
(dubbelfotingarna). - Antalet kända, nu lefvande arter
öfverstiger 800. Flertalet lefver i varma länder,
där deras storlek också blir vida ansenligare än
hos oss. Fossila myriapoder äro kända redan från
paleozoiska lager. - De nu lefvande myriapoderna
kunna indelas i följande 5 ordningar: 1.
Chilognatha l. Diplopoda (se Dubbelfotingar),
2. Chilopoda (se Enkelfotingar), 3.
Schizotarsia (se d. o.), 4. Symphyla (se d. o.), och 5.
Pauropoda (se d. o.).
G. A-z.

Myriare [miriar, af grek. myrioi, tiotusen],
franskt ytmått = 10,000 ar l. 1 kvadratkilometer.

Myrica L., bot., ett släkte af buskar och träd,
hvilka föras till en egen familj, Myricaceæ.
Blommorna sitta i hängen. Bladen äro vanligen enkla och
styfva, utan stipler. Släktet har omkr. 55 arter,
förekommande hufvudsakligen i subtropiska trakter.
Den i Sveriges kärr och vid sjöstränder förekommande
M. Gale L. (se fig.) är en låg buske,
blommande på bar kvist, med spiralställda, fasta blad,
som äro kortskaftade, vigglikt lansettlika, försedda
med udd och vid spetsen lätt, men hvasst sågade,
hårbräddade och under glest småludna. Hanhängena
äro mycket större än honhängena under blomningen.
De förra äro bruna, de senare brunröda,
slutligen grönaktiga. Frukterna äro gulaktiga, sitta i
kottelika samlingar och äro, likasom bladen,
hartsprickiga. Därigenom får hela växten en stark,
aromatisk lukt, hvilket föranledt, att den fordom
användts i medicinen (herba myrti brabantici) mot
hudsjukdomar. Buskens svenska namn är pors
l. skogshumle, emedan densamma förr
varit använd i st. f. humle vid ölbrygd. Ölet blef
därigenom mera rusgifvande (narkotiskt) och
förorsakade hufvudvärk. Frukterna af M. cerifera
(Nord-Amerika) och andra arter lämna vax, som
har teknisk användning. Flera arter, särskildt M.
sapida
(södra Asien), ha välsmakande frukter. Jfr
Mykodomatier. O. T. S. (G. L-m.)

illustration placeholder

Myrica Gale (Pors 1. Skogshumle), 1 gren med unga
blad och vissnande hanax, 2 blommande hanax, 3 honax,
4 hanblomma med stödjeblad, 5 honblomma med stödjeblad,
6 frukt jämte kalkblad.

Myricaceæ, bot. Se Myrica och Myricales.

Myricales, bot., växtserie af underklassen
Archichlamydeæ bland dikotyledonerna, utmärkt
af enkönade, oftast dioika, nakna blommor.
Hanblommorna ha oftast 4 ståndare, frukten är
stenfrukt med vaxafsöndrande exokarp. Hit hör endast
en familj, Myricaceæ (se Myrica). G. L-m.

Myricaria Desv., bot., farm., ett litet släkte af
buskar, hörande till fam. Tamaricaceæ. Den i
Norrland vid älf- och sjöstränder, vid Tåkern och
Ringsjön förekommande arten M. germanica,
klådris, är en glatt, meterhög, gråaktig buske
med vidjelika grenar, barrlika blad och rödaktiga
blommor i axlika, rikblommiga klasar. Kronbladen
äro 5, ståndarna 10, monadelfiska, hvarannan
längre. Barken har en angenämt aromatisk lukt,
är rik på garfämne samt har under namnet cortex
tamarisci
förr användts mot underlifslidanden,
utslag, blodhosta m. m.
O. T. S. (G. L-m.)

Myricetin, kem., C15 H10 O8 + H2 O, gula
kristallnålar, som förekomma i barken af Myrica
nagi
och i bladen af flera Rhus-arter. H. E.

Myricin, kem., C15 H31 COO . C30H61, palmitinsyrans
ester med myricylalkohol, C30 H61 . OH, en
beståndsdel i bivax. H. E.

Myricitrin, kem., glykosid af sammansättningen
C21 H22 O13 + H2 O, förekommer i barken af Myrica
nagi
och kan spjälkas i myricetin och rhamnos (se
dessa ord). H. E.

Myricylalkohol l. Melissylalkohol, kem.,
en alifatisk alkohol af sammansättningen C31 H61 OH,
som förekommer dels i fri form, dels bunden till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:56:06 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free