- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
91-92

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myricylalkohol - Myrigelkott, zool. Se pl. Australisk fauna - Myringitis - Myringoplastik - Myringotomi - Myrinx - Myriobiblon. Se Fotios, sp. 984 - Myriophyllum - Myriopoda, zool. Se Myriapoda - Myriorama - Myristica - Myristicaceæ, bot. Se Myristica - Myristica moschata, bot. Se Danda-öarna, Muskatolja och Muskot - Myristicin - Myristinsyra - Müritzsjön - Myrkong, bot. Se Kung Karls spira - Myrkotttsläktet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

palmitinsyra (se Myricin) i bivax samt i andra
vaxarter.

H. E.

Myrigelkott, zool. Se pl. Australisk fauna.

Myrina, forngrekisk stad i Mindre Asien
(Lydien), mellan Kyme och Kaikos’ mynning, nämnd
redan af Herodotos och befintlig ännu i slutet af
1200-talet. M:s omfångsrika nekropoler vid det
nuv. Kalavassari i vilajetet Aidin utgräfdes 1881 ff.
af Pottier, Reinach och Veyries och lämnade i
synnerhet en mängd terrakotta-arbeten liknande de
tanagreiska. Många af dem föreställa gudomligheter,
andra äro leksaker, andra slutligen reproduktioner
af berömda konstverk. Större delen af fynden
förvaras i Louvre. Jfr Pottier och Reinach,
"La nécropole de M." (2 bd, 1886—88). — En
annan stad M. låg på Lemnos (se d. o.).

(J. F. N.)

Myringitis, med., inflammation i örats trumhinna
(myrinx, miringa).

Myringoplastik (af mlat. miringa, myrinx,
trumhinna, och grek. plassein, bilda), med., förfarandet
att på artificiell väg ersätta mindre eller
medelstora substansförluster i trumhinnan. Från
huden på den öronsjukes öfverarm eller från den
mjuka hinna, som omger hönsägget innanför skalet
(E. Berthold), utskäres ett stycke något större än
defekten i trumhinnan samt införes till denna för
att om möjligt sammanväxa med densamma. Äfven
då trumhinnan i sin helhet är förstörd (s. k.
totalperforation), kan läkningsprocessen vid vissa fall
påskyndas genom transplantation af ett litet stycke
hud på trumhålans slemhinna.

E. St—g.

Myringotomi (af mlat. myrinx, trumhinna, och
grek. tome, snitt), kir., genomstickning af
trumhinnan (oftast vid varbildning i mellanörat).

J. Å.

Myrinx, mlat., med., trumhinnan.

Myriobiblon. Se Fotios, sp. 984.

Myriophyllum L., Vattenslinga, bot.,
växtsläkte af i vatten växande örter, tillhörande
familjen Halorrhagidaceæ. De små blommorna
äro enkönade, monoika, fyrtaliga, hanblommorna
vanligen med 8 ståndare, honblommorna med 4
märken, sittande kransvis i vecken af stödblad
(hanblommorna öfverst). Bladen sitta i krans; de
nedsänkta äro oftast hårfint pardelade (gälblad).
Frukten är klyffrukt med 4 delfrukter. I Sverige
förekomma tämligen allmänt 3 arter i sjöar,
vattengropar och diken. Ett par utländska arter
odlas ofta som prydnadsväxter i akvarier. — Af M.
spicatum
känner man fossila lämningar från såväl
våra senglaciala som postglaciala aflagringar, i
hvilka senare äfven M. alterniflorum blifvit funnen.
Den äldsta fossila representanten af släktet är
beskrifven från Japans yngre tertiärlager.

G. L—m. A. G. N.

Myriopoda, zool. Se Myriapoda.

Myriorama (af grek. myrioi, tiotusen, otaliga,
och horan, skåda), ett slags kalejdoskop (se d. o.),
som är så inrättadt, att man därmed kan framställa
olika landskapsbilder m. m.

Myristica L., Muskotträd, bot., ett
träd- och busksläkte med omkr. 80 arter, hufvudsakligen
förekommande i tropiska Asien, bildande fam.
Myristicaceæ af serien Ranales, nära släkt med
Anonaceæ. Blommorna äro enkönade och sitta i
sammansatta klasar. Hyllet är enkelt, sambladigt,
ståndarna 3—18 med sammanvuxna strängar, frukten
ett enfröigt, uppspringande bär. Fröet är
försedt med arillus och ruminerad fröhvita. Bladen
äro hela, ständigt gröna. Af Myristica-arter
erhållas kryddorna muskot och muskotblomma
samt de i medicinen använda beredningarna
ætheroleum macidis och balsamum Myristicæ
(se Muskot).

G. L—m.

Myristicaceæ, bot. Se Myristica.

Myristica moschata, bot. Se Banda-öarna,
Muskatolja och Muskot.

Myristicin, kem., ett bensolderivat med sammansättningen

                 O \ CH2                  (1)

                 O /                          (2)

         C6H2 { O . CH3                  (3)

                 CH2 — CH = CH2          (5)

som förekommer i muskatolja (se d. o.). Genom
oxidation öfvergår den till myristicinsyra l.
metyl-metylen-gallussyra.

H. E.

Myristinsyra, kem., en alifatisk syra C14H28O2,
hvilken ingår som ester af olika alkoholer i många
fetter, oljor och vaxarter.

H. E.

Müritzsjön, Tysklands största insjö, 132 kvkm.,
belägen i sydöstra delen af Mecklenburg-Schwerin,
63 m. ö. h., har genom Elde aflopp till Elbe och
står genom Müritz—Havel-kanalen i segelbar
förbindelse med öfre Havel.

(J. F. N.)

Myrkong, bot. Se Kung Karls spira.

Myrkottsläktet, Manis, zool., är representanten
för däggdjursordningen myrkottdjuren (Squamata,
Pholidota
l. Manidæ). De skiljas från alla andra
däggdjur genom sin egendomliga hudbeklädnad:
kroppen — med undantag af nosen, buksidan och
benens inre sida — är täckt af stora, platta,
rombiska eller trespetsiga, skarpkantade, i taktegelliknande
rader anordnade fjäll, som kunna anses vara
anatomiskt likvärdiga med kräldjurens fjäll. De
icke fjällbeklädda delarna af kroppen äro försedda
med hår; äfven mellan fjällen uppträda 1—4 borstlika
hår. Kroppen är långsträckt; svansen lång
och kraftig. På kraniet saknas okbågen. Tänder
saknas; magen har emellertid undergått en
egendomlig ombildning (körtlarna äro begränsade till
ett mindre område, och resten af dess inre sida
är beklädd med förhornadt epitel), så att den kan
tjänstgöra som en söndermalningsapparat för födan.
Munöppningen är liten. Tungan kan utsträckas
långt. Fötterna ha fem tår, försedda med starka
klor. Afrika och Syd-Asien utgöra dessa djurs
hemvist. De tillbringa dagen i jordhålor, som de
själfva gräfva, om natten uppsöka de sin föda.
Denna utgöres hufvudsakligen af myror och termiter.
Deras rörelser äro ingalunda så långsamma
och tröga, som tidigare antagits. En afrikansk art
förmår enligt gjorda iakttagelser springa lika
snabbt som en människa. Rörande andra vet man,
att de äro mycket skickliga klättrare. Somliga ega
förmågan att rulla ihop sig till klotform. Syn och
hörsel äro svagt utvecklade, medan lukten är
synnerligen god. De föda blott en unge åt gången.
Köttet ätes af infödingarna, och det fjällbetäckta
skinnet användes till prydnader; fjällen anses af
flera folkslag vara läkemedel eller talismaner. I
Europas zoologiska trädgårdar har man i allmänhet
ej lyckats hålla myrkottar vid lif längre än några
månader. Släktet omfattar 7 arter. Af dessa må
följande nämnas. Den långsvansade



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:21 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free