Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem både färre och smärre. Vissa myrarbetare (se
t. ex. Dorylinæ) sakna t. o. m. ögon och äro
fullständigt blinda eller ha fasettögonen ersatta
af ett enda ommatidium på hvardera sidan. Arbetarna
äro ombildade honor, hos hvilka förträngningen af
de yttre könsorganen omöjliggör parning och hvilka
därför kunna lägga blott obefruktade ägg. F. ö. ha
arbetarnas äggstockar blott få äggrör, stundom
t. o. m. inga, i hvilket fall arbetarna äro
fullständigt sterila. Då ingen parning förekommer,
sakna de i regel sädesgömme. Fastän man länge trott,
att ur arbetarnas obefruktade ägg blott honor skulle
kunna utvecklas, känner man numera fall, då ur sådana
ägg framgått både honor och arbetare. - Från ofvan
angifna typiska kännetecken på de olika slagen af
individer ges många undantag. Hannarna kunna vara
vinglösa, hvarvid mellankroppen stundom bibehåller
sitt för vingade hannar utmärkande utseende och bär
små vingrudiment i form af korta utskott. Så är
fallet hos den underliga parasitmyran Anergates
(se Myrmicinæ). Oftast äro dock dessa
afvikande hannar icke blott vinglösa, utan ha
mellankroppen ombildad till förvillande likhet med
arbetarnas. Sådana arbetarlika hannar finnas hos
vissa arter af släktena Formicoxenus (se Gästmyran),
Symmyrmica, Cardiocondyla och Ponera. På samma sätt
kunna vissa myrarters honor visa ett från typiska
myrhonor högst afvikande utseende. Så t. ex. de
till underfam. Dorylinæ (se d. o.) hörande,
vinglösa och blinda, under benämningen Dichthadia
beskrifna jättestora honorna. Hos talrika myrsläkten
finnes ett slags honor, s. k. ergatogyner, med en
arbetares form på hufvud och mellankropp, men med en
honas väl utvecklade äggstockar och större bakkropp
samt mer eller mindre tydliga punktögon. Hos vissa
arter af släktena Monomorium och Anochetus samt
hos hela släktet Leptogenys tyckas de vara de enda
förekommande. Äfven hos en svensk art, Harpagoxenus
sublævis (se Myrmicinæ), den första myra,
hos hvilken dylika honor anträffats, äro dessa de
för arten utmärkande, i det att vingade honor blott
två gånger anträffats (i Tyskland). Slutligen må
framhållas, att hos vissa myrmiciner (Leptothorax,
Formicoxenus m. fl.) finnas snart sagdt alla möjliga,
delvis förrättningsmässiga öfvergångsformer mellan
bevingade honor och vinglösa arbetare i bildningen
af thorax. Dessa mellanformer äro dock ständigt
vinglösa. Utom dessa förrättningsmässiga honor känner
man andra från de typiska afvikande, hvilka dock
göra ett mer eller mindre patologiskt intryck. Sådana
äro framför allt hos vissa Formica-arter, särskildt
ofta hos Formica sanguinea, förekommande individer
med en arbetares bakkropp och förkrympta äggstockar,
men med en bildning af hufvud och mellankropp, som
mer eller mindre närmar sig den bevingade honans,
fastän vingar aldrig förekomma. Uppkomsten af dessa
s. k. pseudogyner ha några författare velat ställa i
samband med förekomsten i boet af vissa parasitiska
myrgäster (se d. o.) af släktet Lomechusa. -
Arbetarna i vissa arters samhällen äro jämstora och
af ett mycket likartadt utseende; hos andra arter
visa arbetarna icke blott mycket växlande storlek,
utan tillika afvikande form på hufvud och käkar,
i det de större arbetarna i samband med
sina kraftigare utbildade käkar ha ett i förhållande
till kroppens storlek i öfrigt stundom ofantligt
mycket större hufvud. Skillnaden är ibland högst
ansenlig, synnerligast hos släktena Pheidologeton
och Atta, där de störsto arbetarna äro mer än 15
mm. långa, medan de minste knappt nå 2 mm. Bland
våra svenska myror är det släktet Camponolus, som
visar de mest betydande olikheterna i arbetarnas
storlek och utseende. Hos de nämnda myrorna finnas
dock alla möjliga öfvergångsformer mellan stora
och små arbetare. Hos andra arter åter saknas alla
mellanformer, och arbetarna äro då af 2 skarpt
åtskilda slag, små och stora, i hvilket fall man
kallar de senare för soldater (?). Dessa skilja
sig ej blott genom hufvudets jättestorlek från de
små arbetarna, utan ofta äfven i formen på sina
käkar (se t. ex. Dorylinæ). Soldater äro
kända hos arter af släktena Pheidole, Oryptocerus,
Myrmecocystus, Colobopsis, Eciton m. fl., men ej
hos något svenskt släkte. Hos somliga arter har
blott den minsta arbetarformen bibehållits, hvarvid
skillnaden i storlek mellan honan och arbetaren blir
högst ansenlig. Så är honan af myrmicinen Carebara
vidua 22 mm. lång, medan arbetaren ej blir längre än
1,5 mm. Slutligen ha hos vissa parasitiskt lefvande
myrmicinsläkten (Anergates, Wheeleriella, Epoecus,
Sympheidole och Epipheidole) arbetarna alldeles
försvunnit och ersättas i de nämnda myrornas samhällen
af arbetare af någon annan myrart, s. k. slafvar
(se nedan). - Hos myror, som ha egna arbetare, äro
dessa ständigt de flesta samhällsmedlemmarna. Såväl
därigenom som med anledning af sin för större
rörlighet afpassade kroppsbyggnad samt sitt vida
mera energiska uppträdande äro arbetarna den rådande
samhällsklassen. Vissa delar af deras hjärna äro
starkare utbildade, och utan tvifvel är detta orsaken
till, att det är företrädesvis arbetarna, som utmärka
sig för en bland insekter enastående förmåga att
afpassa sina handlingar efter omständigheternas kraf,
en förmåga, som man så mycket hellre skulle vilja
benämna förstånd, som den ej tillkommer alla i lika
grad, utan visar en betydande individuell växling. Det
är också nästan uteslutande arbetarna, som förrätta
alla de för samhället nödvändiga sysslorna, såsom
gräfnings- och byggnadsarbeten, anläggandet af
vägar, anskaffandet af föda, vården om afkomman,
om bladlössen och myrgästerna, bevakningen af honor
och hannar, transporten af larver och puppor vid
flyttningar samt försvaret mot samhällets fiender. Hos
vissa myrmiciner med små honor (Leptothorax
m. fl.) deltaga dock dessa ifrigt i arbetena, och i
de fall, då en ensam, befruktad myrhona grundlägger
ett nytt samhälle, är hon hänvisad uteslutande till
sig själf för att uppföda de förste arbetarna, fastän
hon sedan öfvergår till sysslolöshet. Enligt hvad det
uppgifvits om vissa exotiska myrarter (Paltothyreus,
Huberia och Monomorium) skulle dock stundom hannen
biträda honan vid gräfningen af den håla, där hon
söker sin tillflykt efter svärmningen. - Hos de
ofvan omtalade olika slagen af arbetare har man i
vissa fall kunnat påvisa en arbetsfördelning, hvarvid
dock må framhållas, att de som soldater betecknade ej
alltid göra skäl för detta namn, enär de i vissa fall
(t. ex. Myrmecocystus) ej alls befatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
