Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mysien - Mysing, nord. myt. Se Grotte - Mysingen - Mysis - Mysjlajevskij, Aleksandr Zacharovitj - Mysk - Mysk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namnet på Mindre Asiens nordvästligaste landskap,
begränsadt i n. af Propontis och Hellesponten,
i v. af Egeiska hafvet, i s. af Lydien och i ö. af
Frygien och Bitynien. I mera inskränkt mening buro
endast nordöstra och mellersta delarna af detta
område namnet M., under det att den nordvästra
kallades Troas, den sydvästra Aiolis och den södra
Teuthrania. Bland de berg, som genomdraga landskapet,
voro det troiska Ida (Kas dag), Temnos (Demirschi
dag) samt det mysiska Olympos (Keschisch dag)
de förnämsta. Bland floderna må nämnas Rhyndakos
(Adyrnas tschaj) med Makestos (Susurlu), Granikos
(Bigha tschaj), Skamandros (Mendere su) och Kaikos
(Bakyr tschaj), med Keteios (Bergama tschaj), vid
hvilken landets viktigaste stad, Pergamon (Bergama),
låg. Invånarna tillhörde, oafsedt de grekiske
invandrarna, urspr. sannolikt den tracisk-frygiska
folkstammen, ehuru de genom samfärdsel med sina
södra grannar lyderna voro starkt blandade med
semitiska element. En politisk roll spelade M. först
på diadochernas tid, sedan det pergamenska riket
grundlagts genom Filetairos (283 f. Kr.). Under
hans efterträdare Eumenes I, Eumenes II och Attalos
II vann detta betydande blomstring, men af Attalos
III (133 f. Kr.) testamenterades det till romarna.
(J. F. N.)
Mysing, nord. myt. Se Grotte.
Mysingen (Mysingsfjärden) kallas fjärden emellan
Södertörns fastland och Muskön i v. samt Nåtarön,
Rånön, Utön och Ornön i ö. Södra inloppet kallas
Danziger gatt (se d. o.).
Mysis, zool., ett släkte af kräftdjur, bildande
typen för en egen ordning, Mysidacea, bland
kräftdjuren. Mysis har två par käkfötter och
sex par bröstfötter, som alla äro tvågreniga
(s. k. klyffötter); bröstfötterna bära ej
gälar. Hörselorgan finnas på stjärtfenan. Hos honan
äro abdominalfötterna förkrympta, och två stora,
skifformiga bihang på de bakre bröstbenen bilda
en hålighet, i hvilken äggen kläckas. Hithörande
kräftdjur lefva i stora svärmar i hufvudsakligen
de nordliga hafven. En i Sverige förekommande art,
Mysis relicta, är sannolikt en relikt ishafsform,
som bibehållit sig i djupare insjöar sedan istiden.
L-e.
Mysjlajevskij, Aleksandr Zacharovitj, rysk
krigshistoriker, f. 1856, generalmajor och
professor i generalstabens Nikolajevska akademi,
har i flera arbeten behandlat Stora nordiska kriget:
Sievernaja vojna na Ingermanlandskom i Finljandskom
teatrach 1708-14 (Nordiska kriget i Ingermanland
och Finland; 1893), Petr Velikij. Vojennye
zakony i instruktsii, izdannye do 1715 (Peter den
store. Krigslagar och instruktioner utfärdade till
1715; 1894), Vojna v Finljandii 1712-14 (Kriget i
Finland 1712-14; 1896) och Krjeposti i garnizony
juzjnoj Rossii 1718 (Sydryska fästningar och
garnisoner 1718; 1899). Dessutom har han publicerat
krigshistoriska studier rörande 1812 års fälttåg.
A-d J.
Mysk, Konstgjord, är en förening,
trinitro-tertiär-butyl-toluol, C6H(CH3)(C(CH3)3)
(NO2)3, som utmärkes af intensiv mysklukt. Denna
förening f ramställes ur tertiär butylklorid, Cl
.C(CH3)3, toluol och aluminiumklorid. Det därvid
uppstående kolvätet tertiär butyltoluol nitreras med
salpeter- och svafvelsyra. P. T. C. (H. E.)
Mysk (lat. moschus), Desman, med., farm., en
egendomlig afsöndring från hannen af
myskdjuret, Moschus mofchiferus L. (se Myskdjuren). Afsöndringen samlas i en under buken mellan nafveln
och könsdelarna befintlig, omkr. 6 cm. lång och
2 cm. tjock körtelpung, "mysk-pung". Den inre,
åt buksidan vettande ytan af myskpungen är plan och
naturligtvis utan hårbeklädnad. På den yttre, kullriga
sidan af pungen finner man den betäckande huden
öfverklädd med styfva, glatta, något tilltryckta
hår, som omkring myskkanalens yttre öppning äro
kretsformigt ordnade. Under denna yttre hud ligger
en hinna af muskelfibrer, som gå omkring pungen
och genom hvilkas sammandragning dess innehåll kan
delvis uttömmas. Innanför muskellagret finner man
myskpungens egen, fibrösa hinna, på hvars insida man
träffar en fin, glänsande, endotelklädd hinna, inom
hvilken sitter en mängd små körtlar parvis eller flera
tillsamman i nätformigt ordnade fördjupningar. Det
är dessa körtlar, som afsöndra myskmassan. I den
officinella, tibetanska eller kinesiska mysken är
denna massa till en början rödaktigt brun och mjuk
som en salfva, men när den blir äldre, förändrar den
sig till större eller mindre (vanligen helt små),
fettglänsande klumpar af mörkare brun eller svart
färg, stundom på ytan företeende mögelliknande
hårbildningar. Fullkomligt torr mysk är nästan
luktlös; men om den fuktas aldrig så litet, utvecklar
den en ytterst genomträngande lukt af egendomlig
beskaffenhet, hvilken lukt borttages eller förstöres,
om vissa ämnen tillblandas (svafvel, kamfer, djurkol
m. fl.). Mysk löses till omkr. 50 proc. i sprit och
till 75 proc. i vatten. Antänd, förbrinner den med
låga samt ger en stinkande lukt och kvarlämnar till
sist högst 8 proc. gråhvit aska. Ur en myskpung, som
väger 12-45 gr., erhållas vanligen 50-60, högst 80
proc. mysksubstans. I handeln förekomma flera slags
myskpungar, men endast den s. k. tibetanska eller
kinesiska, öfver Kanton eller Shanghai erhållna, är
officinell. Pungarna föras till Europa, inlagda i små,
blyfodrade, utvändigt sidenklädda lådor, vanligen
innehållande 20-24 pungar, hvar och en omlindad
med ett dubbelt, mjukt silkespapper, framställande
jakten på myskdjuret samt tecknadt med kinesiska
skrifttecken. Kabardinsk, rysk eller sibirisk mysk
från Altai, Mongoliet och södra Sibirien, företeende
en obehaglig, ammoniakalisk-urinös lukt, får icke
användas på apoteken hos oss. Farmakopén föreskrifver
numera, att myskdrogen skall vara uttagen ur pungarna
(moschus ex vesicis) och fullständigt torkad öfver
koncentrerad svafvelsyra. Enär mysk står mycket
högt i pris, till följd af svårigheten att anskaffa
densamma i tillräcklig mängd, är den ofta föremål
för förfalskning, t. ex. därigenom, att det rätta
innehållet uttages ur pungen och torkad blod eller
andra ämnen, såsom kött, cinnober, gips, lera,
mjöl, stärkelse, harts, blyhagel, ja tygbitar,
på ett skickligt sätt införas i stället, utan
att pungens yttre utseende förändras. Någon gång
utbjudas alldeles konstgjorda myskpungar af i klotform
hopsnörd, hårbeklädd hud, fylld med någon brunsvart
massa. Myskmassans sammansättning öfverensstämmer
väsentligen med innehållet i en talgkörtel; det
verksamma ämnet är ej kändt. Den äkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
