Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Mysteriebanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Husen voro små byggnader, uppförda rundt omkring
scenens tre väggar. Deras antal sammanföll med
antalet af de ställen, på hvilka handlingen under ett
visst drama skulle tilldraga sig. Så t. ex. utgjorde
stallet i Nasaret, Jerusalems tempel, Pilatus’ palats
o. s. v. lika många hus i Passionsmysteriet. När
helst handlingen icke tilldrog sig inne i ett bestämdt
hus, spelades den på den öppna platsen framför huset,
d. v. s. på scenen i egentlig mening. Husen voro
vanligen öppna utåt åskådarna, så att man kunde se,
hvad som försiggick i deras inre. Stundom nedsänktes
dock ett förhänge för öppningen, när ett eller
annat skedde inne i huset, till hvilket publiken ej
kunde eller borde vara vittne. Mången gång tilldrog
sig handlingen i ett medeltidsdrama på en femtio
olika ställen. För att få plats till så många hus
måste scenen vara synnerligen rymlig. En längd af
trettio meter och en motsvarande bredd torde dock i
allmänhet varit tillräcklig, i synnerhet som man, i
fall dramat spelades under flera dagar, kunde utbyta
vissa hus, som ej längre behöfdes, mot andra. Utom
åtskilliga beskrifningar finnas äfven flera samtidiga
afbildningar af dylika medeltidsscener.
 |
| |
Fig. 1. Mysteriebanan i Valenciennes, 1547.
En af de tydligaste och vackraste är den
scen, hvarpå 1547 i Valenciennes Kristi
passionshistoria spelades (se fig. 1). Längst nere
vid rampen (t. h. å fig.) ligger helvetet. Det består
af ett fyrkantigt torn, vid hvars sida öppnar sig
ett väldigt drakhufvud, hvarur eld och rök slå ut
och i hvars inre man ser de fördömde pinas. Det
är medeltidsteaterns traditionella ingång till
helvetet. Bakom drakhufvudet synes en annan byggnad
med en kanon på krönet. Det är helvetets förgård,
Limbus, där hedningar och patriarker invänta yttersta
domen. Framför denna byggnad ligger en fyrkantig
bassäng, som föreställer sjön Genesaret; sedan
följa åtskilliga andra dekorationer: den gyllene
porten, biskoparnas hus, Pontius Pilatus’ palats
(i midten; en tronstol under en baldakin), Jerusalem
o. s. v. Ofvanpå ett af dessa hus
(t. v.) ligger himmelen, som är praktfullt
utstyrd. Dess bakgrund bildas af en stor gyllene
gloria, som oaflåtligen svänger omkring och i
hvars yttersta krets änglar synas sväfva. Det
är Empyreum, den högsta himmelen, i hvars midt
man ser Gud fader själf sitta på en tronstol,
omgifven af fyra dygder. Denna afbildning visar oss
medeltidsscenen på en gång typisk och i sin högsta
fulländning. Kulisser, i hvilka skådespelarna kunde
draga sig tillbaka, när de spelat sin roll, funnos
icke. Skådespelarna stannade hela tiden på scenen,
samlande sig i effektfulla grupper. Denna anordning
blef en verklig prydnad, eftersom medeltiden
nedlade stora kostnader på praktfulla dräkter åt
skådespelarna. Medeltiden hade också ett ganska
utbildadt teatermaskineri. Hemliga gångar under scenen
förenade ofta paradiset och helvetet. I ett drama
såg man apostlarna fiska och ro på en verklig sjö
och Jesus gå på vattnet. Man kunde framställa änglar,
som flögo öfver scenen, drakar, som spydde eld ur ögon
och näsa, åska, jordbäfning, förvandlingar. Särskildt
excellerade man i tortyrscener. Man utbytte då
skådespelaren mot en trädocka eller anbringade lösa
partier på honom. Så t. ex., när man flådde S:t
Bartolomeus, fastband man skådespelaren på
ett bord, hvars skifva var rörlig på tappar, kastade
öfver honom ett skynke och svängde bordet rundt,
så att trädockan, hvilken var fäst på skifvans undre
sida, kom upp. Framför scenen voro åskådarplatserna
anordnade. Längst ned låg parketten, som var den
mest ansedda platsen. Därefter kommo raderna, ofta
flera öfver hvarandra, vid något tillfälle ända
till nio. Inträdesafgifterna voro stundom minst lika
höga som i våra dagar; stundom betalades dock ingen
entré. Teatrarna, hvilka, liksom öfriga utensilier,
ofta voro praktfullt utstyrda, uppfördes vanligen
för tillfället. Den första stående teatern var
Passionsbrödernas af 1402.
Sådan gestaltade sig mysteriebanan i Frankrike, och
i sina grunddrag hade den samma utstyrsel äfven i
öfriga länder, endast mer eller mindre rikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:56:14 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbs/0086.html
