- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
243-244

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anfallssyften –, men härifrån till att
bearbeta, att forma dessa föremål funnos många
övergångsstadier. Människans hand blef småningom
öfverlägsen andra varelsers händer; tummen blef
bättre utbildad, blef liksom öfriga fingrar
rörligare, hvarigenom handens användning blef
mångsidigare. Men de växlande kombinationerna
i muskelgruppernas verksamhet, de nya och högre
anspråk, som ställdes på händerna, sedan de upphört
att vara ställflyttningsorgan, måste återverka på det
centralorgan, som behärskar och ordnar alla kroppens
rörelser: på hjärnan; de måste med nödvändighet
framkalla en högre utbildning af detta organ. Ty
gifvetvis förutsätter mångfaldigt kombinerade
muskelrörelser ett högre, mera kompliceradt
centralorgan än de mera enformiga rörelserna vid
ställflyttningen. – Men äfven en annan faktor,
som verkat i samma riktning, skapades af den
upprätta gången. Samtidigt med att den upprätta
kroppsställningen utbildades, erhöll också ögat
ett allt vidsträcktare och mera mångsidigt synfält
och bidrog därigenom å sin sida till hjärnans
högre utbildning. – Till sina lemmars hela byggnad
öfverensstämmer visserligen människan mycket nära med
aporna – den enda däggdjursgrupp, inom hvilken gradvis
öfvergångar mellan fyr- och tvåfotarörelsen uppträda
–, men längdförhållandena mellan armar och ben äro
andra. Antar man benets längd vara = 100 och uttrycker
i procent af detta tal armens längd, erhåller man
en s. k. intermembralindex. Denna växlar hos den
vuxna människan af olika raser mellan 65 och 70; den
öfre extremitetens längd hos människan utgör således
ungefär 2/3 af den nedre. Samtliga apor ha en större
index än människan: schimpansen 103,5–110, gorillan
117, orangutangen 140 o. s. v. Denna olikhet utjämnas
dock i högst väsentlig mån, om vi taga hänsyn till
förhållandena hos fostret. Den ifrågavarande index
under fosterlifvets olika skeden utgör nämligen
116–120 hos människan; ännu hos det nyfödda barnet är
armen ungefär lika lång som benet. –

illustration placeholder

Fig. 1. Fig. 2.

Fot af människa (fig. 1) och af gorilla (fig. 2).



Huru stor än med hänsyn till sin yttre form och till
sin funktion skillnaden mellan foten hos människan
och apan är, öfverensstämmer dock skelettet i apfoten
mycket nära med människans; vristbenens antal,
anordning och delvis äfven form i apfoten äro i allt
väsentligt såsom i människofoten (fig. 1–2). Däremot
är stortån hos apan ej blott kortare och tunnare,
utan ock förbunden med vristen genom en mycket
rörligare mellanhandsdel. I öfrigt eger apfoten
icke en enda muskel, som ej förekommer likaledes
hos människofoten. – I närmaste samband med den för
människan egendomliga upprätta kroppsställningen står
ock ett särmärke i hennes ryggrad. Medan hos flertalet
däggdjur ryggradens bröst- och ländpartier bilda en
jämn båge med konkaviteten riktad åt buksidan, är
människans ryggrad såsom en omedelbar verkan af den
upprätta kroppsställningen S-formigt krökt (fig. 3).

illustration placeholder
Fig. 3. Längdsnitt genom ryggraden av fullväxt människa.


Bland skiljaktigheterna mellan
människans hjärna och de högsta apornas
bör i främsta rummet framhållas
människans öfverlägsenhet i hjärnans relativt
och absolut betydligare storlek, som
exempelvis framgår af följande siffror:
Vikten (i gr.) af: Förhållandet mellan hjärnans och kroppens vikt
kroppen hjärnan
Orangutang, gammal hanne 73,500 400 1:183
Orangutang, yngre djur 18,593,5 305,5 1:58
Schimpans 21,090 345 1:60
Människa (omkr.) 66,200 1,431 1:46


Vidare har den psykologiskt beaktansvärda iakttagelsen
gjorts, att skillnaden i hjärnans relativa volym hos
människan och de högsta aporna under de tidigaste
barnaåren är mycket obetydlig; först senare gör den
sig gällande. Man har vidare kunnat konstatera, att
hos nämnda apor hjärnans tillväxt mycket tidigare
afslutas än hos människan, där hjärnan uppnår sin
största tyngd vid omkr. 18 års ålder, enligt andra
uppgifter först efter det 20:e lefnadsåret eller ännu
senare. Människans absoluta hjärnvikt öfverträffar
den hos alla andra varelser med undantag af de
allra störstas, nämligen elefanternas och de större
hvaldjurens. Med afseende på relativ hjärnvikt är
människan öfverlägsen alla däggdjur med undantag
af de små aporna. Hvad hjärnans byggnad beträffar,
öfverensstämmer de människolika apornas hjärna genom
vindlarnas större rikedom och hela anordning samt
genom större och framtill rundad panndel närmare med
människans än med de lägre apornas hjärna, på hvilken
vindlarna äro färre och pannloben mer och mindre
tillspetsad. Dock skiljer sig människohjärnan äfven
från de människolika apornas hjärna genom pann- och
nacklobernas betydligare utbildning, medan hjässloben
har ungefär samma storlek. (Jfr ock art. Hjärnan,
sp. 839 ff.).

Hvad kraniet beträffar, skilja sig människan och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:56:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbs/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free