Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anfallssyften –, men härifrån till att
bearbeta, att forma dessa föremål funnos många
övergångsstadier. Människans hand blef småningom
öfverlägsen andra varelsers händer; tummen blef
bättre utbildad, blef liksom öfriga fingrar
rörligare, hvarigenom handens användning blef
mångsidigare. Men de växlande kombinationerna
i muskelgruppernas verksamhet, de nya och högre
anspråk, som ställdes på händerna, sedan de upphört
att vara ställflyttningsorgan, måste återverka på det
centralorgan, som behärskar och ordnar alla kroppens
rörelser: på hjärnan; de måste med nödvändighet
framkalla en högre utbildning af detta organ. Ty
gifvetvis förutsätter mångfaldigt kombinerade
muskelrörelser ett högre, mera kompliceradt
centralorgan än de mera enformiga rörelserna vid
ställflyttningen. – Men äfven en annan faktor,
som verkat i samma riktning, skapades af den
upprätta gången. Samtidigt med att den upprätta
kroppsställningen utbildades, erhöll också ögat
ett allt vidsträcktare och mera mångsidigt synfält
och bidrog därigenom å sin sida till hjärnans
högre utbildning. – Till sina lemmars hela byggnad
öfverensstämmer visserligen människan mycket nära med
aporna – den enda däggdjursgrupp, inom hvilken gradvis
öfvergångar mellan fyr- och tvåfotarörelsen uppträda
–, men längdförhållandena mellan armar och ben äro
andra. Antar man benets längd vara = 100 och uttrycker
i procent af detta tal armens längd, erhåller man
en s. k. intermembralindex. Denna växlar hos den
vuxna människan af olika raser mellan 65 och 70; den
öfre extremitetens längd hos människan utgör således
ungefär 2/3 af den nedre. Samtliga apor ha en större
index än människan: schimpansen 103,5–110, gorillan
117, orangutangen 140 o. s. v. Denna olikhet utjämnas
dock i högst väsentlig mån, om vi taga hänsyn till
förhållandena hos fostret. Den ifrågavarande index
under fosterlifvets olika skeden utgör nämligen
116–120 hos människan; ännu hos det nyfödda barnet är
armen ungefär lika lång som benet. –
Fig. 1. Fig. 2. Fot af människa (fig. 1) och af gorilla (fig. 2). |
Fig. 3. Längdsnitt genom ryggraden av fullväxt människa. |
Vikten (i gr.) af: | Förhållandet mellan hjärnans och kroppens vikt | ||
kroppen | hjärnan | ||
Orangutang, gammal hanne | 73,500 | 400 | 1:183 |
Orangutang, yngre djur | 18,593,5 | 305,5 | 1:58 |
Schimpans | 21,090 | 345 | 1:60 |
Människa | (omkr.) 66,200 | 1,431 | 1:46 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>