Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 257-258 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 15. Skelett af människa. 1. Halskotor (vertebræ cervicales). – 2. Nyckelben (clavicula). – 3. Skulderblad (scapula). – 4. Bröstben (sternum). – 5. Öfverarm (humerus). – 6. Strålben (radius). – 7. Armbågsben (ulna) – 8. Handrotsben (ossa carpalia). – 9. Mellanhands-ben (ossa metacarpalia). – 10. Fingerben (phalanges digitorum manus). – 11. Refben (costæ). – 12. Ländkotor (vertebræ lumbales). – 13. Tarmben (os ilium). – 14. Korsben (sacrum). – 15. Blygdben (os pubis). – 16. Sittben (os ischii). – 17. Lårben (femur). – 18. Knäskål (patella). – 19. Vadben (fibula). – 20. Skenben (tibia) – 21. Fotrotsben (ossa tarsalia). – 22. Mellanfotsben (ossa metatarsalia). – 23. Tåben (phalanges digitorum pedis).

(t. ex. efter ett benbrott) aftager. Genom skelettets
och muskulaturens försvagande blir
ryggraden kyfotisk (krökes). Könsorganen skrumpna, de
kvinnliga med förträngda lumina. Dock plägar hos
den manliga individen prostatakörteln ofta tillväxa,
hvarigenom – på grund af dess läge vid bakre väggen af
urinblåsans hals – denna blåsas fullständiga tömmande
alltmer försvåras, och stora besvär och lidanden
kunna utveckla sig (prostatahypertrofi). Genom
nedsatt nutrition blir huden torr och veckig. De
fettproducerande hudkörtlarnas funktion minskas
nämligen, och hudens elastiska substans omsättes
i oelastisk materia. Håren förlora sitt pigment,
bli torra samt mer eller mindre luftfyllda och hvitna.

Som af ofvan gifna framställning i viss mån torde
framgå, äro människokroppens organ uppdelade i 2
koordinerade grupper, nämligen i en, som tjänar
bibehållandet af individen, och i en, som möjliggör
artens persistens. Den senare kategoriens organ kallas
könsorgan (se d. o.). Den förra gruppens organ äro
fördelade på flera underafdelningar, nämligen:
1) integumentet, den yttre huden (se d. o.), 2)
sinnesorganen (se d. o. samt Lukt, Hörselorgan, Öga,
Smakorgan); 3) kärlsystemet (se vidstående pl. I
samt Hjärtat, Aorta, Artär, Vener och Lymfkärlen med
lymfkörtlar); 4) matsmältningsapparaten med 5) den
därur utvecklade andningsapparaten (se vidstående
pl. II samt Mun, Svalg, Matstrupen, Mage, Tarm,
Bukspottkörtel, Lefvern, Luftstrupe, Struphufvud,
Lunga); 6) urinapparaten (se Njurar, Urinorgan);
7) muskelsystemet (se fig. 13 och 14 samt Muskler);
8) skelettsystemet (se fig. 15 samt Hufvudskål);
9) nervsystemet (se vidstående pl. III samt Hjärnan
och Nervsystem).

3. De fossila människorna. Paleontologiens och den
jämförande anatomiens reformator, G. Cuvier, ansåg
sig kunna proklamera: några fossila människor finnas
ej. Dock hade man redan 1700, långt före Cuviers tid,
vid Kannstatt (se d. o.) i Württemberg uppgräft
ett hjärnskålsfragment af människa tills. med
utdöda djurarter. Dylika oomtvistligt "fossila"
människorester – således lämningar af människor,
som äro utdöda varelsers samtida – upptäcktes
sedermera undan för undan på flera andra ställen,
hvarigenom Cuviers påstående blef vederlagdt. På
några, nedan omnämnda tvifvelaktiga undantag när
tillhöra alla hittills funna mänskliga skelettdelar
kvartärperioden. I tertiärlager har man dock anträffat
stenverktyg, inskärningar i djurben, träkolsbitar
m. m., hvilka uppfattats som bevis af människors
tillvaro redan under ifrågavarande period. Däremot
torde man svårligen med stöd enbart af dylika fynd
kunna bevisa, att de verkligen härleda sig från en
varelse af släktet Homo. – Redan den omständigheten,
att under kvartärtiden såväl den oorganiska naturen
(fördelning mellan land och vatten, temperatur
m. m.) som ock att den djurvärld, som var den första
genom skelettfynd kända människans samtida, hade ett
väsentligen annat skaplynne än i nutiden, gör det i
och för sig sannolikt, att ej heller kvartärtidens
människor skulle vara alldeles samma varelser som
vi. Också ha de franske forskarna De Quatrefages
och Hamy redan för länge sedan (1882) ansett sig ha
anledning att särskilja de äldsta kända

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>