- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
287-288

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mässa - Mässbok. Se Kyrkohandbok och Missale - Mässdräkt - Mässfall - Mässhake. Se Biskopsskrud och Mäss-skrud - Mässing

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Henriksmässan, i Örebro, Persmässan i Karlstad). En
del af de gamla europeiska mässorna, som höllos på
särskildt väl belägna platser, kom omsider att få en
internationell betydelse. Detta blef först fallet med
de berömda franska mässorna i flera städer i Champagne
(Provins, Troyes m. fl.), hvilkas högsta blomstring
infaller på 1200-talet. Senare träda mässorna i
Lyon och Genève m. fl. i förgrunden, hvilka åter
följas af dem i Frankfurt an der Oder, i Frankfurt
am Main och i Leipzig. Alla dessa mässor utvecklade
sig till verkliga medelpunkter för det kontinentala
varubytet. Utom för varuhandeln ha mässorna också haft
stor betydelse för betalningsväsendet och krediten,
och särskildt ha de spelat en viktig roll för växelns
uppkomst och utveckling. Stadsmyndigheterna och
regenterna, åt hvilka mässorna bragte betydande
inkomster, sökte på allt sätt främja och uppmuntra
dem (se Marknad). I senare tid ha emellertid
dessa mässor så godt som fullständigt förlorat sin
gamla betydelse, särskildt på grund af den moderna
samfärdselns utveckling. Varuhandeln har klädt sig i
helt nya former, och äfven där mässorna fortfarande
finnas kvar till namnet (och ej nedsjunkit till små
detaljhandelsmarknader), ha de gamla mässaffärerna
i stor utsträckning ersatts af andra affärsformer,
proflager med försäljning för senare leverans,
varubörser o. s. v. Af de tyska mässorna spelar blott
den i Leipzig (vid påsk och Michaeli) ännu en i
någon mån betydande roll äfven i sin gamla form,
dock blott för vissa varor (se vidare Leipzig,
sp. 103). Däremot ha mässorna i de båda Frankfurt
liksom de franska, t. ex. den en gång så berömda
i Beaucaire (se d. o.), fullständigt förlorat sin
internationella betydelse. Blott i trakter, där
samfärdseln ännu är outvecklad och befolkningen
glesare, spela mässorna i sin ursprungliga form
ännu en större roll. Så är fallet särskildt med den
berömda mässan (juli-aug.) i Nizjnij-Novgorod (se
d. o.). En annan, särskildt för varubytet med Sibirien
(pälsverk) viktig rysk mässa hålles (i febr.) i
Irbit (se d. o.) i östligaste Ryssland. Dock börjar
mässhandeln äfven i Ryssland att visa tecken till
återgång (en följd af den transsibiriska järnvägens
tillvaro). Ganska betydande stormarknader, men dock
blott af nationell betydelse, hållas dels i Sibirien
(Isjim m. fl. st.), dels i den närmare Orienten,
särskildt under religiösa festtider på heliga orter,
såsom Mekka och Medina. Däremot förekomma inga dylika
stormarknader i det tätare befolkade Öst-Asien.

4. Sjöv. Se Mäss.
1. E. M. E. 2. A. L.* 3. Å. W:son M.

Mässbok. Se Kyrkohandbok och Missale.

Mässdräkt, uniform, som efter utländsk,
särskildt engelsk, förebild i början af 1900-talet
anbefalldes för svenska flottans officerare. Två
olika mässdräkter förekomma: n:r l, bestående af
jacka med gradbeteckning (förut "tillåtet" plagg),
guldgalonerad väst och guldgalonerade byxor samt
afsedd för middagsbjudningar i kajuta och för större
samkväm, och n:r 2, bestående af jacka, blå eller
hvit väst och blå byxor samt afsedd för middagsmåltid
i gunrum (officersmäss) och för smärre samkväm. Vid
kustartilleriets organisering 1902 bestämdes för dess
officerare liknande mässdräkter.
Sedermera har den guldgalonerade
västen utbytts emot hvit.
H. w-l.

Mässfall, uteblifven gudstjänst på en ord. bön-,
helg- eller högtidsdag. Inträffar detta genom prästens
förvållande, är straffet i Sverige första och andra
gången förlust af halfva årslönen och tredje gången
afsättning.

Mässhake. Se Biskopsskrud och Mässskrud.

Mässing (enligt en uppgift af öknen Mossin, hvarifrån,
såsom redan Aristoteles meddelar, jord, sammansmält
med koppar, gaf en gul metall, "mossinisk koppar"),
metall., legering af koppar och zink i växlande
proportioner. Koppar legeras med zink i alla
förhållanden. Allteftersom zinkhalten ökas, öfvergår
därvid färgen från röd till gul och slutligen till
zinkgrå. Det är de gula legeringarna, hållande 18-50
proc. zink, som gå under benämningen mässing. Mässing
framställdes fordom genom smältning af galmeja
(se d. o.) med koppar och kol. Numera sammansmälter
man i degel direkt koppar och zink. Mässing håller
18-50 proc. zink, vanligen 25-45 proc., stundom jämte
mindre, oftast oafsiktligt tillkomna, halter af bly,
tenn eller järn. Mässing från Stolberg vid Aachen
håller sålunda 32,8 proc. zink jämte 2,0 proc. bly
och 0,4 proc. tenn, engelsk mässing,
stirlingmetall, 33,1 proc. zink och 0,7 proc. järn. De
nämnda föroreningarna räknas som oskadliga; arsenik,
antimon och vismut äro däremot skadliga, emedan de,
äfven i små mängder, orsaka skörhet. Man skiljer i
handeln mellan två olika slag af mässing: ordinär
gjutmässing
1. styckmässing, med hög, intill 50
proc., zinkhalt för framställning af gjutgods,
och tafvelmässing, med under 35 proc. zink,
för tillverkning af plåt och tråd. Mässingens
eg. v. växlar alltefter zinkhalt och behandlingssätt
mellan 8,40 och 8,73. Sträckhållfastheten är för
gjuten mässing omkr. 16 kg., för dragen tråd upp till
50 kg. pr kvmm. Med växande zinkhalt ökas hållfasthet
och hårdhet, men tänjbarheten aftar. Mässing med
intill 35 proc. zink kan i kallt tillstånd förarbetas
till plåt, tråd, rör etc., men är i värme spröd. Vid
35-40 proc. zink blir den bearbetbar äfven i varmt
tillstånd. Sådan mässing, med 40 proc. zink, är den
s. k. ny-mässing, Yellow-metall 1. Muntz metall,
som särskildt under sistnämnda namn fått stor
användning som skeppsförhydningsplåt. Mässing är
i hög grad känslig för skakningar och vibrationer
och blir under inverkan häraf fort spröd. -
Smältpunkten, som sjunker, då zinkhalten ökas,
ligger mellan 950 och 1,000°. Mässingen är
lättfluten, fyller väl gjutformarna och ger lätt
tätt gjutgods. Krympprocenten vid gjutning är
1/60-1/65. - Spec. elektriskt ledningsmotstånd
0,07-0,08. Mässing användes på grund af billigare
pris, större lättflutenhet, som gör, att den bättre
lämpar sig för gjutning, samt större motståndskraft
mot oxidation genom luftens inverkan som ersättning
för koppar till diverse gjutna maskindelar, plåt,
tuber, tråd, kokkärl, patronhylsor m. m. samt på
grund af färg och glans till prydnadsföremål. Efter
en kort stunds neddoppning i salpetersyra antar den
vid polering en guldliknande glans och kallas då
gulbränd. - En mängd legeringar mellan koppar och
zink, som i själfva verket ej äro annat än olika
sorters

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:27 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free