- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
289-290

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mässing - Mässingsinstrument - Mässingsvatten - Mässkanon, teol. Se Kanon 1 - Mässkorpral. Se Korpral, sp. 1065 - Mässling - Mässlinge bruk. Se Ljusnedal - Mässoffret - Mässordning. Se Kyrkohandbok, sp. 487 - Mässpenningar, sjöv. Se Dietpenningar - Mäss-skjorta. Se Biskopsskrud och Mäss-skrud - Mäss-skrud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mässing, förekomma i handeln under särskilda namn (se
Legering, sp. 39-40). Legering med öfver 50 proc. zink
går stundom under namnet hvitmässing. - Inom
tekniken benämnes mässing gul metall, till skillnad
från brons, koppar o. d., som kallas "röd metall". I
bouppteckningsinstrument förstås med "gul metall"
annan gul metall än guld, d. v. s. oftast mässing,
men äfven aluminiumbrons ("franskt guld") m. m. -
I Sverige finnas f. n. (1913) 4 bruk, där mässing
tillverkas eller förarbetas i större skala, nämligen
Gusum i Östergötland samt de numera sammanslagna
Nordiska metallaktiebolaget i Västerås, Skultuna i
Västmanland och Granefors i Blekinge. Tillverkningen
af mässing omfattade 1910: plåt 1,174,769 kg. (värde
1,448,822 kr.), rör 358,500 kg. (627,452 kr.) och tråd
646,343 kg. (721,439 kr.). F. S-e.

Mässingsinstrument, Bleckinstrument, mus., en
afdelning af blåsinstrument, uppkallad efter
materialet, hvaraf de förfärdigas. Undantagsvis
kunna de (t. ex. saxofonen) vara försedda med
tunga, men vid de flesta arter tjänstgöra själfva
den spelandes läppar som membranösa tungor,
hvadan högre toner alstras genom en skarpare
spänning af läpparna i förening med förstärkning af
luftströmmen. Detta är - jämte handens instoppande,
hvarigenom s. k. "stopptoner" åstadkommas - det
enda sättet för frambringande af olika toner på
s. k. "naturinstrument". På nyare instrument åter
bringas genom mekaniska inrättningar (ventiler,
cylindrar, tonväxelmaskiner) särskilda byglar i
tillfällig kommunikation med hufvudröret, hvarigenom
hela rörlängden ökas och sålunda djupare toner
alstras. På dragbasuner sker rörets förlängning direkt
genom utdragning. Olika arter af bleckinstrument
äro bl. a. horn, trumpet) kornett, basun, tuba,
bombardon, bygelhorn, helikon
och saxhorn.
A. L.*

Mässingsvatten, tekn., en utspädd blandning
af svafvelsyra och vatten af något växlande
svafvelsyrehalt (5-10 proc.), som nyttjas
till rengöring af mässings- eller andra
metallarbeten. O. T. S.*

Mässkanon, teol. Se Kanon 1.

Mässkorpral. Se Korpral, sp. 1065.

Mässling (ty. masern, eng. measles, fr. rougeole,
lat. morbilli) är en epidemiskt uppträdande
barnsjukdom med typiskt feberförlopp, åtföljdt af
katarrsymtom och ett karakteristiskt utslag. Sjukdomen
plägar sätta in 11 dygn efter smittans öfverförande
med snufva, torrhosta, rodnad af ögonen, ljusskygghet,
feber och sjukdomskänsla. Besvären öka, tills på 14:e
dagen utslaget uppträder. Detta börjar på ansiktet och
sprider sig under de följande 2 dygnen öfver bålen,
armar och ben. Det består af små oregelbundna, något
upphöjda, blåröda fläckar, som småningom tillväxa
och sammanflyta; i motsats mot scharlakansfebern
lämna de dock alltid fläckar af blek hud mellan
sig. Sjukdomsbesvären pläga under sjukdomens
höjdpunkt, 3-4 dygn, vara rätt betydande, och febern
håller sig på 39°-40°. Därpå försvinna de i regel
hastigt, och utslaget bleknar af i samma ordning, som
det kom. Hostan viker först under sjukdomens tredje
skede, då öfverhuden affjällar i form af ett mjöligt
pulver; detta sista skede plägar omfatta 12 dygn. -
Från denna normaltyp kan mässlingen variera i det
oändliga. Den kan förlöpa på några få dygn
med obetydliga sjukdomstecken och utan utslag. Den
kan under de mest stormande symtom gå till döden på
mindre än ett dygn. Om utslaget vid dessa svåra fall
ej tydligt framträdt, plägar allmänheten oegentligt
säga, att "utslaget slagit in". Som följdsjukdomar ser
man särskildt lungkatarrer och lunginflammationer;
en tid kvarstår äfven en viss ökad mottaglighet för
kikhosta och tuberkulos. - Dödligheten i sjukdomen är
mycket växlande alltefter epidemiens art och de sjukes
vård. I ena epidemien kan den uppgå till 2-3 proc.,
i den andra till 8-10 proc. Under samma epidemi kan
den under goda ekonomiska förhållanden uppgå till 3
proc., under sämre förhållanden till 6-8 proc. och
under usel vård ända till öfver 50 proc. Då få barn
undgå sjukdomen, skördar den alltså ingalunda få
offer. - Mässlingen smittar från katarrens början
till fjällningens slut. Åldern 2-8 år är den mest
utsatta; ovanligt är, att en person angripes mer än en
gång. Smittämnet, som tydligen är en oerhördt liten
organism, är ännu ej upptäckt; det är bundet vid och
sprides från slemmet i öfre luftvägarna samt från
hudfjällen. Att genom isoleringsåtgärder begränsa en
mässlingsepidemi har städse visat sig tillnärmelsevis
outförbart. - Mässlingen behandlas enligt vanliga
hälsoregler: munnen bör hållas väl ren; bad och
tvättningar få ej försummas. Genom den brukliga
öfverdrifna påklädnaden af den sjuke förorsakas blott
skada. Med en skärm hindrar man, att den sjukes ögon
pinas af ljuset. Avn.

Mässlinge bruk. Se Ljusnedal.

Mässoffret (lat. sacrificium missæ). Enligt
romersk-katolsk åskådning är nattvarden icke
blott ett sakrament, utan också ett offer. Detta
mässoffer är icke endast lof-, tack- och böneoffer,
utan därjämte, på grund af Kristi reala närvaro,
en förnyelse på oblodigt sätt af det en gång skedda
försoningsoffret, verkande syndernas förlåtelse för
såväl lefvande som döda. Dock tänkes icke denna verkan
som en i förhållande till korsoffret själfständig
verkan: mässoffret eger - med vissa inskränkningar
i fråga om "dödssynderna" - förmåga att "applicera"
frukterna af det en gång skedda blodiga offret i
det närvarande. Den katolska kyrkan har gjort en
rik användning af mässoffret i olika former, såsom
privatmässor, stilla mässor, själamässor. Då endast
prästens närvaro behöfves - mässoffret gäller för
frånvarande lika väl som för närvarande - har följden
blifvit, att vid det katolska nattvardsfirandet
i de flesta fall inga kommunikanter deltaga.
G. A-n.

Mässordning. Se Kyrkohandbok, sp. 487.

Mässpenningar, sjöv. Se Dietpenningar.

Mäss-skjorta. Se Biskopsskrud och Mäss-skrud.

Mäss-skrud, den dräkt, som prästen inom den kristna
kyrkan bär vid mässans förrättande. Dess uppkomst
tillskrifves utan giltiga skäl den romerske biskopen
Hyginus omkr. 140; visst är, att den var i bruk
på 300-talet. Den har sin förebild i gamla test:s
prästdräkt samt fick i både den grekiska och den
romerska kyrkan rik utbildning med symboliskmystisk
betydelse. Grekiska kyrkans mäss-skrud utgöres
förnämligast af sticharion (motsvarande rom. alba,
mäss-skjorta) och felonion (= rom. casula,
mäss-hake), hvarunder bäres ett med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:50 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free