- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
299-300

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mätta Ivarsdotter - Mättningsapparat - Mättningsdeficit, fys. o. meteor. Se Fuktighet - Mättningskapacitet - Mättningsvärde, fys. Se Ionisering, sp. 827 - Mätverktyg, mek. Se Måttverktyg - Mätzner, Eduard Adolf Ferdinand - Mö, jur. Se Giftoman - Möbel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

värsta rykten, som spredos i landet, men hvilkas
sanning nu torde vara svårt att utreda. K. H. K.*

Mättningsapparat, kem., en anordning för mättning
af vätskor med gaser. Mättningsapparater af olika
konstruktion användas i synnerhet vid framställning
af mineralvatten (se d. o.; fig. i nämnda
artikel visar en mättningsapparat i Nordstjärnans
mineralvattenfabrik). Den för framställning af
s. k. Consolvatten konstruerade mättningsapparaten
består af två hufvuddelar: kolsyrningsanordningen
och aftappningsanordningen. Den förra utgöres
af en innercylinder, som genom en ventil och ett
silbottenssystem står i förbindelse med en omgifvande
yttercylinder. Då apparaten sättes i verksamhet,
fyller sig först innercylindern automatiskt med
vatten till ett bestämdt mått (innehållet af en
flaska), hvarefter kolsyra inpressas under mycket
stort tryck (omkr. 15 atm.). Därvid afspärras
vattentilloppet, och det i cylindern varande
vattnet pressas jämte kolsyran genom ventilen
och silbottnen ut i yttercylindern. Sedan denna
blifvit fylld med kolsyradt vatten, öfvergår
för hvarje operation en viss mängd kolsyradt
vatten till aftappningscylindern. I denna sker
samtidigt en reduktion af kolsyretrycket till vanligt
atmosfärtryck, hvarefter vattnet automatiskt afrinner
genom ventil. I tyten utmynnar ett rör, hvarigenom,
samtidigt med att det kolsyrade vattnet afrinner,
den behöfliga mängden salt eller saltlösning
tillföres. Dessa lösningar afmätas automatiskt
genom en anordning, som står i förbindelse med
Consolapparatens manövreringsmekanism. På grund af det
starka tryck, hvarunder kolsyrningen sker, erhåller
Consolvattnet smaken af naturligt mineralvatten. Den
beskrifna anordningen hindrar bakterieinfektion,
hvarpå Consolvattnets hygieniska betydelse beror.
H. E.

Mättningsdéficit, fys. o. meteor. Se Fuktighet.

Mättningskapacitet, kem. Berzelius, som ansåg, att
salter bestå af syror och baser, kallade förhållandet
mellan syrehalten i syran och basen i ett neutralt
salt "mättningskapacitet". Så är mättningskapaciteten
1/2 i kolsyrade salter, RO . CO2, 1/3 i svafvelsyrade
salter, RO . SO3, 1/5 i salpetersyrade salter, RO
. N2 O5, o. s. v. Nämnaren i mättningskapaciteten
utvisar enligt Berzelius antalet syreatomer
i syran. Med Berzelius’ åskådning har detta
begrepp försvunnit ur nutidens teoretiska kemi.
P. T. C.»

Mättningsvärde, fys. Se Ionisering, sp. 827.

Mätverktyg, mek. Se Måttverktyg.

Mätzner, Eduard Adolf Ferdinand, tysk filolog,
f. 1805 i Rostock, d. 1892 i Berlin-Steglitz, vardt
1838 föreståndare för Berlins förnämsta flickskola,
Luisenschule, och inlade mycken förtjänst om
det historiska studiet af franska och engelska
språken. Hans viktigaste arbeten äro Syntax der
neufranzösischen sprache
(1843-45), Altfranzösische
lieder
(1853), Französische grammatik (1856; 3:e
uppl. 1884), Englische grammatik (1859-65; 3:e
uppl. 1880-85) och Altenglisches wörterbuch (1872-85,
ofullb.). Se biogr. i "Englische studien" 17 (1893).

, jur. Se Giftoman.

Möbel (fr. meuble, af lat. mobilis, rörlig, flyttbar),
flyttbar husgerådssak, som utgör en del af ett
boningsrums inredning (till möblerna räknas dock
vanligen icke sådana bohagsting som
konstverk, konstsaker, ljuskronor, dekorativa vapen
o. d.); i kollektiv bemärkelse en för ett rum
afsedd uppsättning af soffa (säng) med stolar, bord
o. s. v. - Det bästa materialet för möbler utgör
träet, på grund af sin seghet och bildbarhet samt
egenskaperna att vara dålig värmeledare och att, rest
på ända, göra ett utomordentligt motstånd mot lodrätt
tryck. - I den här nedan följande historiken och
planschillustrationerna tages hänsyn hufvudsakligen
till de förmögnare folkklassernas möbler, dels
därför att i dessa de olika tidsskedenas stil klarast
utpräglat sig, dels ock emedan exemplar af lyxmöbler
bäst bevarats till eftervärlden. Hvad allmogemöbler
beträffar, fortlefva ofta i dem urmodiga former
från de högre ståndens, på samma gång som bönderna
i många fall danat egna möbeltyper åt sig. - Om
möblerna hos forntidens folk har kännedom kunnat
hämtas hufvudsakligen från afbildningar å vägg-
och grafmålningar samt skulpturer. Hos egypterna (se
vidstående pl. I; jfr ock pl. VIII till art. Egypten)
nyttjades snidade och förgyllda trämöbler, täckta
af väfnader och med fötter i form af vilddjursben;
till förvaring af föremål hade de kistor. Assyrierna
försågo sina möbler (pl. I) med inläggningar af
elfenben och ädelmetaller. Cederträ och ebenholts voro
mycket i bruk hos de österländska folken. Antikens
greker och romare (se pl. I) använde äfven metaller
till möbler, i synnerhet bronsen, men dessutom
silfver och guld (brons med silfverdamaskering
var vanlig), äfvensom marmor, dyrbarare stenarter,
elfenben och sköldpadd. De gåfvo gärna svängda former
åt hvilobäddarnas konstnärligt arbetade metall- eller
trästommar samt utrustade dem rikligt med prakttäcken
och dynor. Dessa bäddar eller soffor voro en mycket
framstående del af bohaget, emedan man i halfliggande
ställning äfven studerade, skref och intog måltid
(se d. o., fig. l; endast kvinnorna sutto, när man åt
och höll dryckeslag). Borden voro dels fyrkantiga,
med fyra fötter, dels runda, med tre sådana, som
ofta föreställde gripar eller lejon- och vädursben
i brons. Till bordskifvan nyttjades marmor och
halfädelstenar; dock gjordes matborden af trä med faner
af sällsynta träslag. Fällstolar med korsade ben
voro mycket i bruk, likaså armstolar med bakåtlutadt
stöd och ofta klädda med rotting eller skinn. Kistor
samt höga golfkandelabrar (se Kandelaber) gåfvo i sin
mån karaktär åt rumsinredningen hos romarna. - Sedan
tidigare delen af medeltiden tillverkades möblerna
nästan uteslutande af trä; de lämpligaste sorterna
befunnos vara valnöt och (i nordligare hälften af
Europa) ek. Medeltidsmöblerna äro stela, tunga,
massiva och föra tanken snarare på timmermannens
än på snickarens handlag. Mycken lyx nedlades
på kistor och skrin, ty i sådana inlästes såväl
kläder som värdesaker. Under den romanska stilens
tidehvarf (1000-1100-talen; se pl. II) pryddes
möblernas släta ytor med brokig målning (sådan som
allmogen i Sverige ännu anbringar), bestående i enkel
anstrykning eller ornament och figurer, ej sällan på
guldbotten. Därjämte uppkom inemot periodens slut
snidverk i relief. I Norden bibehöll "drakslingan"
öfverhanden som ornamentalt motiv. Under gotiken
(se pl. I) vardt detta upphöjda snidverk bestämmande
för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:50 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free