Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mösspartiet - Mösvand - Möten - Mötespassevolans - Mötesplats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Katarina II:s tronbestigning (1763) åter i förbindelse
med Ryssland, opererade med ryskt och engelskt
guld i den inre partikampen och råkade allt mer
under Rysslands ledning, så att ryske ministern i
Stockholm slutligen framstod som partiets egentlige
chef. Denna ryska allians skulle ånyo bli partiets
förbannelse. Väl segrade mössorna 1765 öfver sina
motståndare och togo en ganska grundlig hämnd på dem,
men vid tillämpningen af sitt eget finansiella program
gingo de för brådstörtadt till väga och försvårade
därigenom ytterligare det betryck, hvaraf landets
näringar ledo sedan hattarnas sista period. Rysslands
samtidiga uppträdande i Polen verkade därjämte
varnande för alla fosterlandsvänner, och inom kort
växte hos allmänheten en reaktion, som de allierade
hof- och hattpartierna lyckades begagna sig af för
att störta mössregeringen 1769. Men redan
1771 hade mössorna åter öfvermakten och krossade i
sin tur på våren 1772 sina motståndare så grundligt,
att en längre oafbruten mössregering syntes förestå.
Endast Gustaf III:s revolution 19 aug.
1772 omintetgjorde denna utsikt och
befriade Sverige från såväl möss- som
hattpartiet. Det yngre mösspartiet hade i
jämförelse med det äldre en mera demokratisk
sammansättning. Väl egde det fortfarande ganska
stort anhang hos adeln och trängde in äfven i
byråkratien, ju längre partiet satt vid makten, men
dess kärna blef allt mer de ofrälse stånden, sedan det
fått majoritet äfven i borgarståndet. Det var därför
naturligt, att äfven demokratiska tendenser skulle
tränga fram med det yngre mösspartiet, och vid
frihetstidens sista riksdag löpte de ofrälse stånden
djärft till storms mot adelsprivilegierna på ett
sätt, som korsade partiledarnas alla beräkningar
och hotade att alldeles spränga partibanden.
Äfven en ganska stark antibyråkratisk tendens
utmärker det yngre mösspartiet. Den parlamentariska
författningen uppbars däremot med lika ifver af
båda de stora partierna, blott att mössorna gärna
förlade makten hos ståndens plena i st. f. hos
sekreta utskottet och gåfvo publiciteten större rum.
Under slutet af frihetstiden var mösspartiet den
parlamentariska författningens främsta målsman,
därför att det själft satt inne med makten. Liksom
hattpartiet gjorde sig äfven mösspartiet skyldigt
till partiförföljelse och rättskränkningar gentemot
slagna motståndare, om det också i detta hänseende
var vida bättre än motpartiet. Äfven mutsystemet
begagnades lika mycket af mössor som af hattar.
Men på det hela taget representerade mössorna en
sund reaktion mot hattarnas finansiella orgier
och häfdade statens rätt gentemot slöseriet och
egennyttan. Den af mösspartiet genomförda
tryckfrihetsförordningen 1766 - den första i vårt
land - var ett vackert minne af dess uppstigande
till makten. Dess kanslipresidenter voro K. G.
Löwenhjelm och J. v. Düben, men ingendera intog en
ledande ställning inom rådet, än mindre inom
partiet. Till det yngre mösspartiets mest
framstående chefer hörde bl. a. Th. G. Rudbeck,
F. U. von Essen, Klas de Frietzky, Esbj. Kr.
Reuterholm, Fr. Gyllensvan, J. Serenius.
L. S.
Mösvand [-vann], insjö i Kaulands och Tinns
härad, Öfre Telemarken, Bratsberg amt, Norge, 902
m. ö. h. 52,6 kvkm.; längden är omkr. 35
km., bredden jämförelsevis ganska ringa. Största
djupet är blott 45 m. Genom älfven Kvenna (se
d. o.) har M. tillflöde från en rad fjällvattendrag
i södra delen af Hardangervidda, och genom älfven
Maane (se d. o.) har den aflopp till den viktiga
Tinnsjön. Vid M. byggdes 1904-06 en regleringsdamm,
en af världens största anläggningar i sitt slag,
som genom senare påbyggnad är i stånd att magasinera
omkr. 560 mill. kbm. vatten, hvarigenom de nedanför
belägna stora industrianläggningarna vid Saaheim
och Rjukan oafbrutet tillförsäkras driftvatten hela
året om. K. V. H.
Möten, krigsv., kallades sedan gammalt dels de
i regel årligen återkommande vapenöfningarna
för de indelta trupperna och beväringen -
befälsmöte, officersmöte, rekrytmöte, kompanimöte,
beväringsmöte och regementsmöte (se dessa ord och
Vapenöfningar) -, dels äfven de förrättningar,
genom hvilka rekryter och remonter antogos vid de
indelta trupperna, rekryteringsmöte och
remonteringsmöte (se d. o.). Så länge sammandragningen
ännu sker på de gamla mötesplatserna (se d. o.),
komma säkerligen benämningarna beväringsmöte
och regementsmöte att användas i dagligt tal.
C. O. N.
Mötespassevolans (se Passevolans) kallades den
afgift, som från 1812 erlades af rust- och rotehållare
mot befrielse från den dem åliggande skyldigheten
att underhålla det indelta manskapet under marscher
och vapenöfningar. Mötespassevolansaftalet,
som gällde för 15 år, förnyades i enlighet med
1828-30 års riksdagsbeslut genom k. kung. af 27
mars 1830 ytterligare för 15 år och bestämdes till
7 rdr b:ko årligen för hvarje karl, hvarjämte hvart
rusthåll borde för hvarje häst aflämna 25 lisp. hö,
l tunna hafre och 5 lisp. halm antingen in natura
eller i kontanta penningar. I enlighet med 1840-41
års riksdagsbeslut efterskänktes mötespassevolansen
genom k. kung. af 24 maj 1841, under förutsättning att
det af samma riksdag anslagna beloppet till arméns
vapenöfningar icke komme att minskas, i hvilket
fall K. M:t åter skulle taga i anspråk rust- och
rotehållarnas skyldighet att under vapenöfningarna
underhålla manskap och hästar. Den behållning på
mötespassevolansmedel, som fanns, förblef till
krigsstyrelsens förfogande och kallades Förenade
mötespassevolansfonden. C. O. N.
Mötesplats. 1. Hvarje kronan tillhörig eller af kronan
arrenderad plats, som är upplåten till öfningsplats
för någon afdelning af de förut indelta trupperna
eller beväringen. Enligt Karl XI:s förordning
af 20 okt. 1680 skulle de indelta truppernas
årliga sammandragning ske "på en slätt och tjänlig
plats vid någon skog eller kronones jägarebacka,
hvarest regementet campera kan". Småningom blefvo
mötesplatserna, som antingen voro belägna på kronans
mark eller också förhyrdes, allt mera fasta, och
tid efter annan uppfördes på dem ett förrådshus, ett
sjukhus och en "salong" för officerarna; dock kommo på
många ställen dylika byggnader till stånd först vid
öfvergången till 1800-talet. Vid midten af detsamma
började man uppföra barackbyggnader, och sedermera
ha allt flera byggnader af olika slag tillkommit,
bland hvilka förrådsbyggnaderna äro de viktigaste. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
