Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 375-376 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nafot Dor, trakten omkring Dor (se d.o.) - Nafta - Naftalan - Naftali - Naftalin - Naftalinfärgämnen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nafot Dor, trakten omkring Dor (se d. o.).

Nafta (grek. naftha, lat. naphtha, måhända
urspr. ett egyptiskt ord) kallas stundom de
lättflytande och nästan färglösa arterna af bergolja
(t. ex. en stor del af den vid Baku nära Kaspiska
hafvet förekommande bergoljan) till skillnad från
de mörkare och mera tjockflytande. – I allmänhet
begagnas ordet nafta i samma bemärkelse som
bergolja (se d. o.).
E. E.

Naftalan, farm., destillationsrest af kaukasisk
nafta, en mörkbrun, smetig massa med svagt
vidbränd lukt. Medlet användes vid hudsjukdomar,
särskildt kroniska eksem, och har egenskapen att
lena, stilla klåda och befordra läkning. En liknande
produkt säljes under namnet nafalan.
C. G. S.

Naftali, sjunde sonen till patriarken Jakob och
Rakels tjänarinna Bilha, blef stamfader för den
israelitiska stammen N., som hade sitt område
i det nordliga Palestina. Hjälten Barak och
Tobias tillhörde denna stam.
L. L.*

Naftalin, kem., ett kolväte, C₁₀H₈, som i stor
mängd förekommer i stenkolstjära och 1819
upptäcktes af Garden. Naftalin uppstår i allmänhet
vid inverkan af rödglödgningshetta på organiska
ämnen. Det erhålles ur stenkolstjära genom
fraktionerad destillation och ur de fraktioner, som
destillera mellan 180° och 250° samt innehålla utom
naftalin äfven karbolsyra och andra fenoler. Det fasta
naftalinet afskiljes genom centrifugering,
behandlas med natronlut för att aflägsna fenoler och
omdestilleras. Det ännu orena naftalinet befrias
genom afpressning från flytande föroreningar,
tvättas sedan med svafvelsyra, för att basiska ämnen
(kinolin o. a.) må borttagas, behandlas med vatten och
natronlut och destilleras. Naftalin bildar snöhvita
kristallfjäll eller tafvelformiga kristaller. Eg. v.
1,₁₄₅, smältpunkt 79,₆°, kokpunkt 218°. Det
afdunstar redan vid vanlig temperatur och utbreder
därunder en egendomlig lukt, som, när den är
svag, icke är obehaglig, men däremot oangenäm,
när den är stark. Ångorna äro giftiga för insekter,
och man använder därför naftalin för att döda mal
i insektsamlingar och pälsverk. Naftalin löses lätt
i alkohol, eter och flytande kolväten. Det
användes hufvudsakligen för beredande af färgämnen.
Med pikrinsyra bildar naftalin en i gula nålar
kristalliserande förening C₁₀ H₈ +
C₆ H₂ (NO₂)₃ OH.
Ur naftalinets konstitutionsfomel

framgår, att två olika slag af
monosubstitutionsprodukter kunna uppstå. Antingen kan väte ersättas
vid en af de kolatomer (1, 4, 5 eller 8), som direkt
äro förbundna med de två för båda bensolringar
gemensamma kolatomerna, i så fall bildas de s. k.
α-föreningarna, eller kan substitutionen inträda vid de
fyra andra (2, 3, 6 och 7), hvilka genom en
kolatom äro åtskilda från de två gemensamma;
därvid uppstå β-föreningar. – Naftalin ger, liksom
bensol, upphof till en stor mängd derivat, af hvilka
många förekomma i en mängd isomeriska
modifikationer (se Kolväte, sp. 616). Ersättas 2
väteatomer i naftalin genom andra atomer eller
atomgrupper, bildas, om substituenterna äro lika, 10
olika biderivat, t. ex. 10 diklornaftaliner. Äro
substituenterna olika, äro 14 biderivat möjliga.
Utom de hos bensolderivaten förekommande
ställningar af substituenter (se Isomeri, sp. 992)
finnes hos biderivaten af naftalin den s. k.
peri-ställningen, som uppkommer, när substituenterna
befinna sig i ställningen 1 och 8 resp. 4 och 5.
Hvad de kemiska egenskaperna beträffar,
existerar en vidtgående analogi med bensolföreningarna.
Vid inverkan af salpetersyra, svafvelsyra och
halogener inträder direkt substitution; emellertid
upptar naftalin lättare väte och halogener än
bensol och oxideras lättare med uppspjälkningen
af den ena bensolringen. Naftalinderivat äro
sällsynta i naturen; endast några gulröda
naftokinonderivat förekomma, t. ex. juglon (= oxinaftokinon)
i nötskalen. – Naftalin är föga giftigt för
människor, emedan det blott i ringa mängd uppsuges i
matsmältningskanalen. Större doser kunna dock
reta njurar och urinvägar, hvarvid urinen
mörkfärgas. Naftalin användes något som läkemedel,
t. ex. invärtes som antisepticum för mage och tarm,
som medel mot spolmask och anger m. m. Dosen
är 0,₅ gr. flera gånger dagligen för vuxna, 0,₁₅–
0,₄ gr. för barn i olika åldrar.
P. T. C. (H. E.) C. G. S.

Naftalinfärgämnen, kem. Många naftalinderivat
ha färgande egenskaper. Bland de längst bekanta
äro dinitronaftol, C₁₀ H₅ (NO₂)₂ OH, hvars
natrium- eller kaliumsalt kallas Martius’ gult, och
magdalarödt C₃₀ H₂₁ N₄ Cl. En annan, mycket stor
klass af färgämnen, "azofärgämnen", har fått
vidsträckt användning. De innehålla alla
gruppen –N=N– och uppstå genom inverkan af
diazoföreningar på fenoler eller aromatiska aminer
samt deras derivat. Genom inverkan af
salpeter-syrlighet på klorvätesyrad anilin uppkommer
diazoniumklorid, C₆H₅N₂Cl:
C₆ H₅ NH₂ HCl +
HONO = C₆ H₅ N₂ Cl + 2H₂O.

Låter man denna inverka på naftylamin eller på
naftols natriumsalt, bildas naftalin-azofärgämnen:
C₆ H₅ N₂ Cl + C₁₀ H₇ NH₂ = C₆ H₅ N₂ C₁₀ H₆ NH₂ HCl.

C₆ H₅ N₂ Cl + C₁₀ H₇ O Na = Na Cl + C₆ H₅ N₂ C₁₀
H₆ OH.

I synnerhet reagera diazosulfonsyror, t. ex.
N
diazobensolsulfonsyra, C₆ H₄/ \\N på naftoler
\ SO₃/
och naftylamin. Så erhåller man af
diazobensolsulfonsyra och a-naftolnatrium tropeolin OOO, Na S0₃ C₆ H₄ – N = N – C₁₀ H₆ OH. Af β-naftol
erhåller man det isomeriska mandaringult. Roccellin
(orsellin, rouge solide) är natriumsaltet af
β-naftolazo-α-naftalinsulfonsyra, Na SO₃ C₁₀ H₆ –
N = N – C₁₀ H₆ OH. Bordeauxrödt är natriumsaltet af
α-naftalinazo-β-naftoloxidisulfonsyra, C₁₀ H₆ –
N = N – C₁₀ H₄ . OH . (SO₃ Na)₂, ponceau 6R är
natriumsaltet af naftionsyre-azo-2-naftol-3, 6, 8-trisulfosyra.
Snart sagdt otaliga azofärgämnen finnas eller
kunna framställas med derivat af naftalin, såsom
roxamin, brillantponceau, antracengult,
lanacylblått. Ett viktigt naftalinfärgämne är kongorödt (se
d. o.). Några af dessa azofärgämnen ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>