- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
379-380

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nafvelpunkt - Nafvelsträng - Nafvelsvinen - Nafver, bot. Se Nafverlönn - Nafverlönn - Nafverstad - Naga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nafvelpunkt, Sfärisk punkt, mat., kallas en sådan
punkt på en buktig yta, där indikatrisen är en cirkel,
d. v. s. där alla normalsektionernas krökningsradier
äro lika stora. I närheten af dessa punkter har ytan
sfärisk form. Stundom tar man ordet nafvelpunkt i en
vidsträcktare mening och förstår därmed alla singulära
punkter, således äfven s. k. "koniska punkter".
(I. F.)

Nafvelsträng. 1. (Funiculus umbilicalis) Anat.,
det blodkärl förande föreningsbandet mellan foster
och moder. Fullmogen, är denna runda sträng lång
(40-60 cm.), mjuk, elastisk och böjlig. Den
bildas af de spiralvridna nafvelkärlen och en
egen geléliknande substans (slemväf), hvars större
eller mindre massa bestämmer nafvelsträngens mycket
växlande tjocklek. Nafvelkärlen äro tre, nämligen
två artärer, som från fostrets bäckenregion, en
från hvardera sidan, längs nafvelsträngen föra blod
ur fosterkroppen till moderkakan, samt en ven,
som från moderkakan leder blodet till fostret
in i lefvern och i nedre hålådern. Vid födelsen
(förlossningen) afskäres nafvelsträngen ett litet
stycke från barnets bukvägg efter förutgången
underbindning. Nafvelsträngsstumpen torkar in och
faller af efter några dagar, efterlämnande ett litet
sår. Sedan detta läkts, kvarstår för hela lifvet
ett indraget ärr, naflen. - 2. Bot. Se Frösträng.
1. G. v. D. (Bvn.)

Nafvelsvinen, Dicotylidæ, zool., bilda en
familj (eller underfamilj, Dicotylinæ) inom
ordn. Artiodactyla och däggdjurens klass. De ha 2
(i underkäken 3) framtänder, l hörntand, 3 falska och
3 äkta kindtänder i hvarje käkhalfva. Betarna äro ej
krökta uppåt och genomborra icke öfverläppen. Hufvudet
är kort, med smalt tryne samt tämligen små och
smala, trubbigt af smalnande Öron. Tårna äro 4
på de främre och 3 på de bakre fötterna, enär af
femte baktån blott det förkrympta mellanfotsbenet
bibehållits. Benen äro tämligen höga. På bakre
delen af ryggen utmynnar en körtel, som af söndrar
en starkt luktande vätska. Svansen är förkrympt. -
Dit hör nafvelsvinsläktet, Dicotyles, med två
(eller tre) arter, som lefva i Amerika ända till
1,000 m. höjd i större eller mindre flockar,
sällan parvis. Halsbandsnafvelsvinet l. pekarin,
D. torquatus (se fig.), blir 95 cm. långt, med svans
af 2 cm. längd, och 35 till 40 cm. högt öfver bogarna.

illustration placeholder

Pekari 1. halsbandsnafvelsviu.

Färgen är svartaktigt
brun, på kroppens sidor öfvergående i guibrunaktigt,
blandadt med hvit. De undre partierna äro bruna,
med bröstets främre del hvit. Från skuldertrakten
sträcker sig framåt och nedåt ett tämligen bredt,
gulhvitt band. Pekarin, hvars utbredningsområde
sträcker sig från Arkansas i norra Amerika söderut
till Patagonien, ströfvar omkring i afdelningar
på 10 till 15 djur och förändrar oupphörligt
vistelseort. Både dag och natt söker den sin föda, som
utgöres af trädfrukter, rötter, ormar, ödlor, maskar,
larver m. m. I bebodda trakter gör detta djur ofta
stor skada på åkerfält och planteringar. Pekarins
sinnen äro ganska svagt utvecklade, dess andliga
förmögenheter obetydliga. Dessa djur äro i hög grad
vildsinta och hämndgiriga, så att jakten på dem
måste bedrifvas med mycken försiktighet. Hundar,
t. o. m. puman och jaguaren, drabbas ofta af döden,
om de oförsiktigt bryta in i en hjord af sådana
svin. Deras hud användes till säckar och remmar;
köttet ätes af det fattigare folket. Suggan föder
en till två ungar, som mycket snart följa sin
moder och bräka nästan som getter. Grisarna kunna
tämjas. Arten fortplantar sig äfven i fångenskap
och uthärdar jämförelsevis väl Europas klimat. -
Mysksvinet 1. Bisamsvinet, D. labiatus, är gråsvart
till färgen, med hvit underkäk och en hvit fläck på
hvardera sidan af trynet. Kroppens längd stiger till
1,05 m., svansens till 5 cm.; höjden öfver bogarna
utgör 40 till 45 cm. Arten är hemma i Syd-Amerikas
skogstrakter och liknar pekarin till lefnadssättet.
C. R. S. (L-e.)

Nafver, bot. Se Nafverlönn.

Nafverlönn, Nafver, Acer campestre L., bot.,
är ett mindre träd eller buske, hvars kvistar
äro småludna likasom skaften till de handlikt
3-5-klufna bladen. Dessa ha skarpa inskärningar,
men trubbiga småflikar. Blommorna sitta i små,
kvastlika, något lutande blomställningar, som
utveckla» efter bladens utslående. Blommorna och
de småludna vingfrukterna äro mindre än hos den
vanliga lönnen. Nafverlönnen förekommer mycket
sparsamt i sydvästra Skåne, men är f. ö. utbredd i
mellersta och södra Europa samt planterad i mellersta
Sverige, t. ex. i Stockholmstrakten. Jfr Lönn.
O. T. S. (G. L-m.)

Nafverstad, socken i Göteborgs och Bohus
län, Bullarens härad. 27,594 har. 2,735
inv. (1912). N. bildar med Mö ett pastorat i Göteborgs
stift, Vikornas norra kontrakt.

Naga (sanskr. naga, orm), ind. relig., är sedan äldsta
tider inom den indiska folktron eller vissa lager
däraf ett slags öfvernaturliga väsen, som tänkas under
ormform med människoansikte. De bo i en under jorden
liggande värld, med den präktiga ormstaden Bhogavati,
men uppträda äfven ofta på själfva jordytan, särskildt
i vatten. Såsom därmed förbundna äro de för inderna
i stor utsträckning välgörande väsen, hvarför åt dem
hembäras offer i anslutning till trolldomsakter för
framkallande af regn. De representera uppenbarligen
en åtminstone inom vissa folklager af den indiska
(aborigena) befolkningen utbredd ktonisk ormkult,
i hvilken gudarna (demonerna) äro eller föreställas
under form af ormar. Förmodligen grundar sig deras
karaktär af demoniska väsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free