Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Namatianus. Claudius Rutilius - Namaz. Se Nemaz - Namdalen - Namdalseidet - Namdeva. Se Marattiska språket, sp. 865 - Nam et ipsa scientia potestas est. Se Kunskap är makt - Namjestnik - Namlagira. Se Virungabergen - Nammats, fjäll. Se Laidaur - Namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjövägen till sin hembygd. Han beskref på distika
denna hemresa i De reditu suo, 2 böcker. Af dikten
har mycket gått förloradt. Varm känsla för Roms
stora minnen röjer sig hos skalden, och dikten,
som erbjuder mycket af intresse i kulturhistoriskt
hänseende, utmärkes genom lifliga och färgrika
skildringar, rytmisk klang och en i det hela klar
och ren stil. Mot kristendomen är författaren mycket
fientlig. Skriften är utg. af L. Müller (1870) och
Bachreus (i "Poëtæ latini minores", bd 5, 1883).
B.Tdh. (H. Sen.)
Namaz. Se Nemaz.
Namdalen. 1. I inskränkt bemärkelse en dalgång
kring älfven Namsen (se d. o.) i Nordre Trondhjems
amt, Norge, omfattar i sydliga delen de väldiga
bygderna Överhallen och Grong, som tillhöra Norges
skogrikaste trakter, och skogsbygden fortsätter uppåt
på ömse sidor om Namsens vattendrag i dalens hela
längd, omkr. 165 km. Nordligaste delen af denna
skogsregion på gränsen till Nordlands amt heter
Namsskogene (lokalt "Namsskogan"). I sin öfre del
är N. en trång, glest befolkad fjälldal. N. slutar
i n. ö. nära riksgränsen vid Börgefjell. Högsta
punkten är här Jetnamsklumpen (1,521 m.) på gränsen
till Sverige. Den planlagda "Nordlandsbanan" (se
Nordland) kommer att gå genom N. i hela dalens längd;
genom denna järnväg och särskildt genom den först
byggda bibanan Grong-Namsos komma exportmöjligheter
att öppnas för de rika malmfyndigheterna i Nordre
Grong. - 2. I vidsträckt mening en domsaga (och förr
N. fögderi) med häradena Lierne, Grong, Hölandet,
Överhallen, Vemundvik, Klingen, Fosnes, Flatanger,
Nærö, Vikten, Leka, Gravik, Kolvereid och Foldereid
samt lastageplatsen Namsos. 11,931,9 kvkm. 28,115
inv. (1910). - Det urgamla Naumdölafylki 1. Naumdalr
innefattade förutom nuv. domsagan N. äfven Osens härad
i Söndre Trondhjems amt och Bindalen i Nordlands
amt. Tills. med Haalogaland närmast n. därom
kom Naumdölafylki under Harald Hårfagers rike,
då han med Haakon Grjotgardssöns hjälp omkr. 863
gjorde sitt nordanfjällska tåg. En rad af Islands
landnamsmän kom från denna landsända. "Kongespeilet"
(se d. o.) antages ha till författare en man från N.
K. V. H.
Namdalseidet [-eide], härad i Nordre Trondhjems amt,
Norge, omkring inre delen af Namsfjordens södra
vik Lyngsfjorden och vidare s. om det låga ed,
som föranledt namnet, ända till Beitstadens härad,
hvarifrån det sedan l jan. 1904 är skildt. 623,39
kvkm. 1,259 inv. (1910). Häradet har 250 kvkm. skog,
men blott 17 kvkm. odlad mark. Stora sträckor
äro myr. Öfver edet, hvars passhöjd är blott 96
m., går landsvägen mellan Stenkjær och Namsos.
K. V. H.
Namdeva. Se Marattiska språket, sp. 865.
Nam et ipsa scientia poterstas est. Se Kunskap
är makt.
Namjestnik, ry. (af na, i, och mjesto, ställe),
"ställföreträdare", den, som styr i kejsarens namn,
vicekonung, förordnad för enskilda landsdelar och
vid särskilda tillfällen.
Namlagira. Se Virungabergen.
Nammats, fjäll. Se Laidaur.
Namn (lat. nomen proprium), det ord, med hvilket en
person eller ett föremål betecknas som individ till
skillnad från andra af samma art.
1. Personnamnen förete hos skilda folkslag olika
slags egenheter i bildningssätt och bemärkelse. De
ha stundom hämtats ur språkets vanliga ordförråd,
men oftast ha genom sammansättning eller afledning
bildats nya ord, som då i sin särpräglade form burit
sin karaktär af namn. - Hos vilda folk uppkallar
man de nyfödde efter naturföreteelser, kroppsliga
egenskaper, efter djur och växter o. s. v. Så träffas
bland Nord-Amerikas indianer namn som Kiocuck
(Den vaksamme räfven), Taweemin (Stickelbär) och
liknande. Vid en något framskriden odling inträder
gärna seden att vid namnbildningen anknyta till
någon gudoms namn. Så finna vi hos hinduerna namn som
Suryadasa ("solgudens tjänare"), Devamitra ("gudarnas
vän"). Af samma religiösa art äro delvis de gamla
semitiska folkens personnamn, t. ex. Assarhaddon
("Assur skänkte en broder"), Hannibal ("Baals
nådegåfva"), liksom ock många fornegyptiska
(Ptah-hotep, "den åt Ptah invigde"; Mi-Amon, "han
som älskar Amon"; Hathor-si, "Hathors barn") samt
många nutida arabiska: Abdallah ("Guds tjänare"),
Nur-ed-din ("religionens ljus"). Hos judarna innebar
likaledes namngifningen åt barnen, hvilken försiggick
med gossar efter omskärelsen och med flickor efter
afvänjandet, vanligen en religiös bekännelseakt. En
stor mängd namn uppstod genom sammansättning med
el ("den starke", Gud; t. ex. Samuel) eller med
jehovah. Till sistnämnda klass höra nästan alla
de, som börja med Jo, Jiho eller sluta med -ja,
-ia. Emellanåt bestämdes namnet före personernas
födelse (Isak, Ismael, Jesus) eller vid deras inträde
i nya förhållanden (Abram-Abraham, Jakob-Israel;
jfr i N. T. Simon-Kefas l. Petros). I G. T:s senare
tid infördes dels arameiska, dels grekiska och
romerska namn. - Bland de indoeuropeiska folken har
från urminnes tid (redan från det s. k. indoeuropeiska
grundspråkets tid) gällt som regel, att namnen skulle
utgöra tvåledade sammansättningar. Dessa bildningar
erhöllo ofta en vacker och djuptänkt innebörd,
men kunde också vara tanklösa sammanställningar af
två som namnled gärna nyttjade ord, hopfogade utan
hänsyn till mening och sammanhang. Vid sidan af
dessa fylligare, sammansatta namn (ty. vollname)
kunde så uppstå s. k. hypokaristiska bildningar,
kortformer (ty. kurzname), smeknamn o. d., som
stundom användes alternerande med det fullständiga
namnet på en och samma person, stundom uppträdde i
fullt själfständig funktion. Som typiska exempel på
dessa namnbildningssystem kunna nämnas grekernas och
de gotisk-germanska folkens namn. Grekens namn - han
bar gemenligen blott ett - egde vanligen en högtidlig
prägel, innehöll en föräldrarnas välönskan för barnets
framtid eller uttryckte en framstående egenskap:
Aristobulos, "han som råder bäst"; Kallimachos,
"den skönt kämpande"; Pausanias, "smärtstillaren";
Perikles, "den vidtberömde"; Theodotos, "den
gudaskänkte"; Sobios, "den sällt lefvande"; Aspasia,
"den välkomna". Som kortformer till det förstnämnda
(och andra sammansättningar med Arist(o)-) stå
Aristaios, Aristeas, Aristeus o. s. v. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
