Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarjämte Masson utgett flera arbeten om N:s
personliga förhållanden (se Masson). N:s fångenskap
på S:t Helena, hvarom W. Forsyth 1853 utgaf ett på
Hudson Lowes papper grundadt arbete, "History of the
captivity of N. at S. Helena", har behandlats af lord
Rosebery, "N., the last phase" (1900), R. C. Seaton,
"N:s captivity" (1903), Rose i "Napoleonic studies"
(1904) och Masson (se d. o.). Hvad som möjliggjort
den nyare mera vetenskapliga behandlingen af N:s
historia är de storartade källpublikationer, som
småningom egt rum. En viktig plats bland dessa intar
den rika memoarlitteraturen, hvari emellertid finnas
åtskilliga förfalskningar och som, äfven när den är
autentisk, naturligtvis måste begagnas kritiskt. Ej
minst gäller det sistnämnda N:s egna på S:t Helena
dikterade memoarer, Mémoires pour servir a l’histoire
de France sous N. (utg. 1823), samt anteckningarna
af hans följeslagare i fångenskapen (E. P. D. de Las
Cases, "Memorial de Sainte-Héléne", 1823, C. T. de
Montholon, "Récits de la captivité de l’empereur
N. a Sainte-Héléne", 1847, och G. de Gourgaud,
"Sainte Héléne, Journal inédit de 1815 a 1818", 1899,
hvilket sistnämnda arbete anses mest pålitligt). En
storartad samling af N:s bref utgafs 1858-69
på föranstaltan af Napoleon III (Correspondance
de N. I, i 32 bd), men vid redigerandet egde,
särskildt efter 1864, utgallring i partisyfte
rum. En del där ej upptagna bref har emellertid
sedan utgifvits af A. du Casse (1887), L. Lecestre
(1897) och L. de Bretonne (1898, 1903), och 1912 har
under ledning af franska generalstaben N:s i franska
krigsarkivet förvarade outgifna bref börjat utges
af E. Picard och L. Tuetey. Synnerligt viktiga äro
publikationerna af diplomatiska akter, särskildt
rörande Frankrikes och Rysslands förbindelser efter
freden i Tilsit. Till hvad som härom offentliggjorts i
kejs. ryska historiska sällskapets "Sbornik" har sedan
1905 kommit storfurst Nikolaj Michajlovitjs storartade
publikation "Les relations diplomatiques de la Russie
et de la France d’apres les rapports des ambassadeurs
d’Alexandre et de N. 1808-1812". Utförliga
litteraturförteckningar till N:s historia finnas i
F. Kircheisen, "Bibliography of N." (1902), i "The
Cambridge modern history", IX (1906) och i Fourniers
arbete, ny uppl. – N:s namnteckning meddelas å pl. I
till art. Autograf.
S. B.
N. och "Napoleonssagan" ha i synnerligen hög grad
eggat skalders och konstnärers fantasi. Hans
utomordentliga personlighet öfverskyggar en
stor del af 1800-talets vitterhet så mäktigt,
att man nästan kan tala om ett napoleonskt
världsvälde äfven inom skönlitteraturen, och
ännu i våra dagar har denna väldiga svallvåg af
Napoleonsdikter och Napoleonsskildringar visst ej lagt
sig. Framställningarna äro än emfatisk-fantastiska
bilder af N. som "revolutionens heros" och "le petit
caporal", än mera verklighetstrogna återspeglingar
af historien. Här kunna endast de viktigaste och
märkligaste antydas. I Frankrike har N. behandlats
af en mängd författare från L. de Fontanes (hans
egen lofprisande samtida) till G. d’Esparbés ("La
légende de l’aigle"). De mest framstående torde
vara: Chateaubriand ("Mémoires d’outre-tombe" och
"Buonaparte et les Bourbons"), Delavigne,
Béranger, V. Hugo (särskildt berömd är den
storartade bataljmålningen Waterloo i "Les
miserables"), Stendhal, Balzac (det lifslefvande
Napoleonsporträttet i "La femme de trente ans")
och Erckmann-Chatrian samt dramer af A. Dumas
d. ä. (se d. o.), F. Ponsard ("Le lion amoureux";
sv. öfv. af E. Bäckström) och V. Sardou ("M:me
Sans-Géne", 1893). Englands parnass har N. eröfrat
med Byron, och i vår tid har han bland engelsmännen
varit föremål för litterär behandling bl. a. af
B. Shaw. I tysk litteratur har N. förhärligats
af Heine (se d. o.) och gett stoff till dikter
af Rückert och v. Zedlitz m. fl. samt till
skildringar i dramatisk form af Grabbe och i
romanform af Klara Mundt, hvarjämte en fientlig
stämning mot eller uppfattning af N. till stor
del präglar den politiska lyriken från 1800-talets
förra halft (se f. ö. Niemeyer, "Die schwärmerei
für N. in der deutschen dichtung", i "Archiv für
literaturgeschichte", bd 4). Italienarna V. Monti
(kejsarens hofskald och historiograf) och Manzoni
(odet "Il cinque maggio") ha högstämdt hyllat N.,
och äfven af ungraren Petöfi har han besjungits. Af
Polens skalder ha Mickiewicz och Krasinski, af
Rysslands främst Pusjkin i Byrons spår offrat åt
Napoleonskulten, och Tolstojs stora roman "Krig
och fred" är väl både det ryktbaraste och yppersta
Napoleonsepos, som någonsin skrifvits. Bland svenska
skalder har Tegnér inspirerats till flera präktiga
dikter, hvaribland ett par stolta hyllningskväden,
och Napoleonsdikter ha vidare författats af
Stagnelius, Nicander (diktcykeln "Lejonet i
öknen"), G. L. Sommelius, Sturzen-Becker, Topelius,
Snoilsky och Ossian-Nilsson. En fritt uppfunnen
episod ur Förste konsulns lif har romantiserats af
Matilda Mailing, och i form af drama och roman har
N. behandlats af dansken S. Michaelis (se d. o.).
– Äfven den bildande konsten, särskildt i Frankrike, har
med förkärlek dragit N. inom sin sfär. Porträtterad är
N. framför allt (med officiell, klassiskt förskönad
typ) af David, Gérard och Isabey. Bonaparte till
häst vid öfvergången af Alperna har målats af den
förstnämnde (något fantastiskt, slottet i Berlin)
och P. Delaroche, statskuppen 18:e brumaire i "De
femhundras råd" af Bouchot (Versailles). Särdeles
ryktbara äro Gros’ målningar af "Bonaparte
på bryggan vid Arcole", "N. vid Pyramiderna",
"Bonapartes besök hos de pestsmittade i Jafa" och
"N. på slagfältet vid Eylau" (Louvre). David har
pompöst skildrat "Kejsarkröningen" (Louvre) och
"Utdelningen af örnarna åt trupperna på Marsfältet"
(Versailles). Kejsarens största fältslag ha af
H. Vernet framställts i en hel serie taflor ("Galerie
des batailles" i Versailles). Bland senare napoleonska
bataljmålare är Meissonier den förnämste (mästerverket
är "1814", Louvre). Svaga äro italienaren Appianis
glorifikationer af N:s bragder på en mängd dukar.
– Plastiskt har N. framställts bl. a. i en byst
af Houdon och i statyer af Canova (mest känd är
en naken N. i Breragalleriet i Milano), Chaudet,
Dumont (kejsaren på krönet af Vendomekolonnen), Le
Véel (en kolossal ryttarstaty i Cherbourg), Frémiet
(Grenoble) och V. Vela (den gripande marmorbilden "Gli
ultimi giorni" i Versailles). Otaliga äro gravyrerna,
litografierna och teckningarna med napoleonskt ämne;
ypperst äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
