Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nathorst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersökningen af Kung Karls land. 1899 ledde N. åter en
stor af staten och enskilda bekostad expedition
på "Antarctic", i hvilken deltogo fem andra
naturforskare, denna gång till nordöstra Grönland
i ändamål att forska efter Andrée-expeditionen. I
detta hänseende blef expeditionen visserligen
resultatlös, men viktiga geografiska resultat (Den
svenska expeditionen till nordöstra Grönland 1899,
i "Ymer", 1900) vunnos, främst upptäckten af Kung
Oskars fjord och den detaljerade kartläggningen af
densamma och Frans Josefs fjord. De båda sistnämnda
expeditionerna, som tillskyndade N. 1900 Vegamedaljen
och 1901 Geografiska sällskapets i Paris guldmedalj
Prix de la Roquette, äro populärt skildrade i
Två somrar i Norra ishafvet 1900-1901. 1895-98
redigerade N. tidskr. "Ymer". - Sin geologiska
författarverksamhet började N. redan 1869, med Om
lagerföljden inom cambriska formationen vid Andrarum
i Skåne. Under sin tjänstgöring vid Sveriges
geol. undersökn. utgaf han bl. a. 9 geologiska
kartblad med beskrifningar och publicerade, liksom
äfven senare, uppsatser i aktuella geologiska frågor,
t. ex. rörande lagerföljden och tektoniken inom Skånes
sedimentära aflagringar, i hvilka arbeten N. särskildt
uppmärksammat den stora roll, som förkastningar
spelat (Om de växtjörande lagren i Skånes kolförande
bildningar och deras plats i lagerföljden, 1880, Till
frågan om de skånska dislokationernas ålder, 1887,
Les dépots mésozoïques précrétacés de la Scanie,
1910). Vidare må nämnas Om Skånes nivåförändringar
(1873), Om de svenska urbergens sekulära förvittring
(1879), Om de äldre sandstens- och skifferbildningarna
vid Vettern (s. å.), Några ord om dalformationen
(1883), Om kambriska pyramidalstenar (1885), Några
ord om slipsandstenen i Dalarne (s å.), Förberedande
meddelande om floran i några norrländska kalktuffer
(s. å.), Några ord om Visingsöserien (1886) och
Om en fossilförande leraflagring vid Skattmansö
i Upland (1893). - Hans sammanfattande arbeten
Jordens historia (1884- 94, delvis en bearbetning
af Neumayrs "Erdgeschichte") och Sveriges geologi
(1894, belönt med Letterstedtska priset), ha haft
stor betydelse för den geologiska undervisningen och,
genom sin populära form, äfven utanför geologiska
fackkretsar. Vidare har N. utgett flera biografiska
arbeten af geologiskt intresse: Om Gustaf Linnars-son
och hans bidrag till den svenska kambrisk-siluriska
formationens geologi och paleontologi (1881),
Otto Torell, den vetenskapliga polarforskningens
grundläggare (1900), A. E. Nordenskiölds polarfärder
och A. E. Nordenskiöld såsom geolog (1902), Emanuel
Swedenborg såsom geolog (1906; öfv. till eng.) och
Carl von Linné såsom geolog (1907; öfv. till ty. och
eng.). En stor del af N:s senare geologiska arbeten
berör polartrakterna, t. ex. Bidrag till nordöstra
Grönlands geologi (1901), Bidrag till Kung Karls
lands geologi (s. å.) och det i anledning af den ll:e
internationella Geologkongressens möte i Stockholm
1910 publicerade arbetet Beiträge zur geologie der
Bären insel, Spitzbergens und des König-Karl-landes,
hvilket tillhör det viktigste, som skrifvits om de
arktiska trakternas geologi. - N. har utgett äfven
paleozoologiska afhandlingar, såsom Om
aftryck af medusor i Sveriges kambriska lager
(1881), genom hvilket arbete, som belönades med
Letterstedtska priset, det första kända uppträdandet
af denna grupp flyttades tillbaka från jura till
början af den kambriska perioden. - Af N:s rent
botaniska arbeten märkes ett flertal afh. om de
norra polarländernas floror, t. ex. Nya bidrag
till kännedomen om Spetsbergens kärlväxter och dess
växtgeografiska förhållanden (1883) och Botaniska
anteckningar från nordvestra Grönland (1884). Hit
höra vidare Om de fruktformer af Trapa natans, som
fordom funnits i Sverige (1887) samt Svenska växtnamn
(1903-04). - Som paleobotanist är N. framför allt
kännare af den mesozoiska tidens vegetation och
polartrakternas fossila floror. Hans första arbeten
röra emellertid den växtvärld, som mot den stora
istidens slut var utbredd i södra Skandinavien och
norra Mellan-Europa. I Skåne fann N. blad af flera
växter, som nu förekomma endast i högfjällen och
i de arktiska trakterna, t. ex. fjällsippan (Dryas
octopetala, se d. o.) och polarvidet (Salix polaris),
och drog genast (Om några arktiska växtlemningar
i en sötvattenslera vid Alnarp i Skåne, 1870) den
rätta slutsatsen: att en högnordisk vegetation
mot istidens slut utbredt sig utanför den stora
landisens rand. Denna upptäckt har haft utomordentlig
betydelse dels i växtgeografiskt afseende, dels genom
påvisandet, att ett arktiskt klimat rådt i dessa
trakter ännu under senare delen af istiden. Genom
fortsatta undersökningar har N. ytterligare ådagalagt
den stora utbredningen af det arktiska klimatet, då
han påvisat Dryas-floran ej blott i öfriga trakter
i sydligaste Sverige, utan äfven på Själland (1871),
i Ryska östersjöprovinserna (1891), i norra Tyskland
ned till Dresden (1872, 1891, 1894) och i England
(1872, 1879). Genom fynd i Schweiz (1872, 1880)
har han visat, att en liknande flora omgaf Alpernas
inlandsis. Af arbetena ang. Dryas-florans utbredning
märkas Den arktiska florans forna utbredning i
länderna öster och söder om Östersjön (1891), Ueber
den gegenwärtigen standpunkt unserer kenntnis von
dem vorkommen fossiler glacialpflanzen (s. å.) och
Spätglaciale süsswasserablagerungen mit arktischen
pflanzenresten in Schonen (1910). N. har lyckats
bevisa, att den ojämförligt största delen af den
mängd föremål, hvilka förut beskrifvits från de
äldre formationerna som fossila alger, är spår af
lägre djur, såsom kräftdjur och maskar, märken af
rännilar och vågsvall o. s. v. (se Om några förmodade
växtfossilier, 1873, Om spår af några evertebrerade
djur m. m. och deras paleontologiska betydelse,
1880), en åsikt, som efter en häftig strid nu är
allmänt antagen. Han har sålunda bl. a. påvisat,
att den på sin tid som en monokotyledon växt antagna
Eophyton (se d. o.) är af liknande ursprung. En
del af N:s paleobotaniska arbeten behandlar, som
en fortsättning af O. Heers verk, polartrakternas
fossila floror, med material företrädesvis samladt
genom de svenska polarexpeditionerna. Flera af N:s
viktigaste arbeten i detta ämne finnas sammanförda
i det ännu (1913) ej slutförda verket Zur fossilen
flora der polarländer. Af de utkomna delarna märkas
"Zur paläozoischen flora der arktischen zone" (1894),
"Zur mesozoischen flora Spitzbergens" (1897) och
"Zur oberdevonischen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
