Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalekonomi - Nationalekonomiska föreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en bemärkt plats i dessa strömningar. Den
utbildadt fysiokratiska skolan synes ej strax
ha vunnit starkare gehör i Sverige, ehuru dess
doktriner snart nog blefvo bekanta här uppe (jfr
Liljencrantz 1). De anses sålunda ha varit det för
den man, som fortfarande intar ett af de bredaste
rummen i Sveriges nationalekonomiska litteratur,
And. Chydenius (se d. o.), som, utan att totalt bryta
med merkantilismen, t. ex. i fråga om handelsbalansen,
i sin åskådning går förbi fysiokraterna och utvecklar
en ekonomisk liberalism, som har sina många likheter
med den senare framträdande klassiska skolans
teoretiska utgångspunkter och ekonomisk-politiska
program. Medan den ekonomiska liberalismen tidigt
nog bröt fram i Sveriges politiska lif, lät där en
helgjuten teoretisk representant för samma skola
vänta på sig. A. Smith öfversattes tidigt, men
endast styckevis till svenska. Arbeten af tyska
och franska "klassiker" samt af engelska epigoner
in-förlifvades med vårt språk. L. G. Rabenius’
(se d. o.) lärobok i nationalekonomien (1829) var
i ej ringa mån grundad på den merkantilistiska
uppfattningen. K. A. Agardh (se d. o.) förenar
konservatism och – om man så vill – statssocialism med
en viss grad liberalism. I penning- och bankfrågor
samt finanspolitiska ämnen skrefvo bl. a. F. B. von
Schwerin, M. F. Björnstjerna, D. Skogman, Knut Bonde
(se dessa). P. E. Bergfalk (se d. o.) behandlade
nationalekonomi, finansvetenskapliga och historiska
ämnen. J. Lundell skref 1844 i liberal riktning om
handtverksskrån och näringsfrihet. Intressanta
själfständiga nationalekonomiska uttalanden
gjordes af H. Järta och E. G. Geijer. Under 1830-
och 1840-talen uppväxte en ganska rik litteratur, i
tidningar och broschyrer, kännetecknande de franske
utopiske socialisternas inflytande. Den ekonomiska
liberalismen fick inom den vetenskapliga litteraturen
en högst betydande representant i H. Forssell
(se d. o.), som redan såg krisernas hufvudorsak
i öfverinvestering af fast kapital; därefter kom
J. V. Arnberg (se d. o.); till samma riktning hörde
T. Rabenius och K. G. Hammarskjöld (se dessa), som
emellertid togo emot nyare intryck. – Den historiska
skolan, med sin katedersocialistiska utbyggnad, fick
sina första representanter i J. A. Leffler (se d. o.,
d. 1912) och A. Raphael (se d. o.). Hit hör närmast
P. Fahlbeck (se d. o.), som dock lämnat sin en tid
intagna något "katedersocialistiska" ståndpunkt. Eli
F. Heckscher (f. 1879) står denna skola nära, ehuru
själfständig och med lifliga teoretiska intressen;
N. Wohlin likaledes, med en i vissa fall utprägladt
anti-liberal hållning. Den österrikiska skolan har
en af sina mer bemärkta europeiska representanter i
K. Wicksell (se d. o.), som också flitigt begagnar
den matematiska metoden. D. Davidson (se d. o.),
som i sin afh. om kapitalbildningens teori delvis
anteciperade Böhm v. Bawerk, tillhör ingen särskild
skola; ej heller G. Cassel (se d. o.), som företer
vissa teoretiska beröringspunkter med den klassiska
skolan och som under senare åren egnat sig särskildt
åt finansvetenskapliga och bankpolitiska frågor,
krisproblemet etc. G. F. Steffen (se d. o.),
socialdemokratisk politiker, sluter sig till såväl
historiska skolan som gränsnytteteoretikerna, egnar
speciell uppmärksamhet åt sociologi och
socialpolitik. Andra nationalekonomer, f. n. verksamma som
universitetslärare och ämbetsmän, äro: S. Brisman,
F. H:son Brock, L. Flodström, M. Marcus, K. Petander,
E. Sjöstrand, E. Sommarin, N. Stjernberg m. fl. –
Finlands ekonomiska litteratur har under senare
tid varit företrädesvis historisk (E. G. Palmén,
G. Schauman och J. H. Vennola o. a.) –
I Danmark fick den liberala skolan tidigt
representanter i O. C. Olufsen och K. G. N. David
(se d. o.). C. J. Kayser (se d. o.) närmade sig
harmoni-ekonomerna, N. K. Frederiksen (se d. o.) intog
en klassisk, men optimistisk ståndpunkt. W. Scharling
(se d. o.) var gränsnytteteoretiker i värdeläran,
dock skiljaktig från "österrikarna", hade f. ö. liksom
V. Falbe Hansen (se d. o.) tendenser åt den historiska
skolan, den som statistiker berömde H. Westergaard
(se d. o.) hör hemma inom hedonistiska skolan. –
I Norge har efter Schweigaard (se d. o.) den mest
betydande nationalekonomiska verksamheten utöfvats
af Aschehoug (se d. o.), som i teoretiskt hänseende
intog en mellanställning. Den österrikiska skolan
representeras af O. Jæger (se d. o.).
Litt.: Amonn, "Objekt und grundbegriff
der nationalökonomie" (1912), Aschehoug,
"Socialökonomik", I (2:a uppl. 1912), Arnberg,
"Frihetstidens politiska ekonomi", I (1868),
Ashley, "Introduction to english economical
history and theory", I, II (1888, 1893), A. Berch,
"Inledning til almänna hushålningen" etc. (1747);
om detta verks betydelse se Berch 2), Bonar,
"Philosophy and political economy" (1893), Cairnes,
"Character and logical method of political
economy" (1875), Cannan, "History of the theories
of production and distribution" (2, 1903), Cossa,
"Introduction to the study of pol. econ." (1892),
Fahlbeck, "Die volkswirtschaftliche litteratur
Skandinaviens im 19. jahrh." (i "Entwicklung der
deutschen volkswirtschaftslehre", I, 1908), Gide
och Rist, "Histoire des doctrines économiques"
(1909), Ingram, "History of pol. econ." (1888;
"Nationalekonomiens historia", 1892), Keynes, "Scope
and method of pol. econ." (3:e uppl. 1903), Lexis,
"Allgemeine volkswirtschaftslehre" 1 (2:a uppl. 1912),
"Systematisierung, richtungen und methoden der
volkswirtschaftslehre" (i "Entwicklung der deutschen
volkswirtschaftslehre des 19. jahrh.", I, 1908),
C. Menger, "Methode der sozialwissenschaft" (1883),
Oncken, "Geschichte der nationalökonomie" I (1902),
Petander, "De nationalekonomiska åskådningarna i
Sverige I. 1718–1765" (1912), Price, "A short history
of political economy in England" (1891), Roscher,
"Geschichte der nationalökonomie in Deutschland"
(1874), Schauman, "Frihetstidens nationalekonomiska
litteratur" (1910), Schumpeter, "Wesen und hauptinhalt
der teoretischen nationalökonomie" (1908), Steffen,
"Sociologi", IV (1912), Wagner, "Grundlegung
der politischen ökonomie", I (3:e uppl. 1892),
Wicksell, "Föreläsningar i nationalekonomi", I
(2:a uppl. 1912). – Jfr Schmoller, "Volkswirtschaft,
volkswirtschaftslehre und -metode" (i "Handwörterbuch
der staatswissenschaften", VIII (1911).
E. H. T.
Nationalekonomiska föreningen, stiftad i Stockholm
1877 af H. R. Astrup, A. G:son Bennich, H. Forssell,
J. H. Palme, C. F, Wærn m. fl., har till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
