- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
565-566

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Natt och Dag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(i Vadstena, samtidigt med heliga Birgittas
skrinläggning). I Nyköpingsmötet 1396 och i
upprättandet af den s. k. unionsakten i Kalmar,
1397, var han deltagare. Vid Engelbrekts resning,
1434, tvingades han jämte det öfriga rådet att på
mötet i Vadstena uppsäga konung Erik af Pommern
tro och lydnad samt erhöll därefter Stegeborgs
slott. Följande år var han ett af rådets ombud vid
mötet i Halmstad, där det bestämdes, att konung Erik
åter skulle erkännas, och 1436 bevistade han (kort
före sin död) riksdagen i Arboga samt deltog i den
villkorliga uppsägningen af konung Erik. I styrelsen
af sitt stift synes han varit tämligen egenmäktig
och själfrådig. Vadstena klosterfolk anklagade honom
för delaktighet i abbedissan Ingegärds förbrytelser,
och beskyllningen, att han för sina släktingars skull
förspillde kyrkans gods, synes ej sakna grund.

3. Sten Bosson till Ekhult i Östergötland, den
föregåendes broder, riddare (1388), riksråd
(1389), d. 1411, var en tid anhängare till konung
Albrekt, men kom som en af verkställarna (sedan
1386) af sin kusin den mäktige drotsen Bo Jonssons
testamente i spändt förhållande till Albrekt och var
en af dem, som 1388 inkallade drottning Margareta.
Åt honom i hans egenskap af Bos närmaste frände
öfverlämnades 1390 förmynderskapet för Bo Jonssons
barn, förvaltningen af deras arf samt ansvaret för
Bos skulder och för fullgörandet af stadgandena i
hans testamente.

4. Nils Stensson, den föregåendes son,
riksråd sedan 1434, d. 1439 i Norrköping af pesten,
uppsattes i okt. 1435 af rådet på förslag till drots,
men konung Erik utnämnde i stället Kristiern Nilsson
(Vase). N. deltog därefter på Engelbrekts sida i
1436 års resning och anförde belägringshären
utanför Kalmar. Icke nöjd med de betydande
föläningar, som s. å. gåfvos honom, framställde
han utan framgång 1438 begäran om mera
hos riksföreståndaren Karl Knutsson, med hvars
halfsyster Margareta Stensdotter (Bielke) han var
gift. Han slöt sig därefter till Karl Knutssons
motståndare drotsen Kristiern Nilsson och satte sig
öppet till motvärn på Stegeborg, hvars höfvitsman
han var. Belägrad af Karl Knutsson, ansåg han
dock rådligast att fly öfver till konung Erik på
Gottland. Sedan denne i mars 1439 utnämnt honom till
marsk, gick han med en styrka öfver till Östergötland,
men vände snart åter. Senare på året ingick
han i Tälje en förlikning med riksföreståndaren och
miste därvid Stegeborg, men upptog snart ånyo striden
i Östergötland, blef då fången och dog kort därefter.

5. Bo Stensson till Bergunda, i Småland, den
föregåendes broder, riksråd, d. efter 1469, omtalas
1410 som riddare, var häradshöfding i Bankekinds
härad, slöt sig 1434 till resningen mot konung Erik
och fick 1436, jämte sin broder Bengt, befälet på
Kalmar, hvilket Karl Knutsson 1439 fråntog dem.
Han begaf sig då öfver till konung Erik på Gottland,
men förlikte sig 1440 med Karl Knutsson. I sitt
gifte med riddaren Sven Stures dotter Karin hade
han sonen Nils Bosson, som upptog sin moders namn
och blef stamfader för den yngre släkten Sture
(se d. o.).

6. Bengt Stensson till Göksholm, i Närke, den
föregåendes broder, d. 1451, blef riddare vid konung
Eriks kröning 1397, riksråd 1413 och
lagman i Närke 1419, beseglade i sept. 1434
anklagelsebrefvet mot konung Erik till norska
rådet, hansestäderna o. s. v. samt var 1435
en af dem, som konung Erik ville ha uppsatta på
förslaget till riksdrots. Då herr Bengt trots rådets
tillförsäkran åt hansestäderna af fred och trygghet
i Tälje uppbringade ett lybskt handelsfartyg, lät
Engelbrekt Erik Puke belägra och bränna Tälje hus,
hvarigenom en tvist uppstod mellan Engelbrekt och
herr Bengt. Sedan dennes son Måns (se N. 7), fastän
förlikning ingåtts i tvisten mellan hans fader och
Engelbrekt, 27 april 1436 mördat den sistnämnde,
flydde Bengt från det af bönderna hotade Göksholm
till Ringstadaholm i Östergötland och fick senare
på året jämte sin ofvannämnde broder Bo befälet på
Kalmar. Han slöt sig sedermera till det mot marsken
Karl Knutsson fientliga partiet, miste 1439 befälet,
men förlikte sig 1440 med marsken.

7. Måns Bengtsson till Göksholm, Engelbrekts
mördare, den föregåendes son, d. omkr. 1477, var i
sin ungdom småsven hos Engelbrekt och nämnes som
väpnare 1434. Med anledning af en faderns tvist
med Engelbrekt (se N. 6) öfverföll och mördade
han denne 27 april 1436 på en holme i Hjälmaren
i närheten af Göksholm. Hans försök att få
Örebro borg i sina händer misslyckades, men han
plundrade i staden allt, som tillhörde Engelbrekts
folk, och skyndade sedan jämte fadern från det af
bönderna hotade Göksholm till Östergötland.
Mördaren och plundraren fick lejd, men gick dock i
konung Eriks tjänst och idkade 1437 sjöröfveri i
svenska skären. Emellertid nämnes han 1442 som
riddare och återkom efter någon tid. 1450
blef han höfvitsman på Brandaborg samt 1451 riksråd
och lagman i Närke. Därefter uppträdde han jämte
Jöns Bengtsson (Oxenstierna) som en af konung Karl
Knutssons motståndare, men slöt sig sedermera till
Jöns Bengtssons fiender. Han är stamfader
för den ännu lefvande adliga ätten Natt och Dag.

8. Johan Månsson till Göksholm och Bro (Brokind),
den föregåendes son, riksråd, f. omkr. 1470, d.
1520, blef 1501 riksråd och 1510 ståthållare på
Kalmar slott, som han tappert värjde emot danskarna.
Han var en af Sturarnas tillgifnaste anhängare.
Han hade 1514, i sitt andra gifte, äktat Anna
Eriksdotter Bielke (se Bielke 6), som efter hans
död modigt försvarade Kalmar.

9. Måns Johansson till Säby (i Vists
socken, Östergötlands län) och Bro (Brokind), den
föregåendes son i ett tidigare gifte, riksråd, d. 1555
på Viborgs slott, blef 1528, vid Gustaf I:s kröning,
riddare och inkallades 1529 i rådet. Han vardt s.
å. slottsherre på Kalmar och utnämndes 1543 till
lagman öfver Östergötlands domsaga. 1549
deltog han i Bruxelles i underhandlingarna om fred
med kejsar Karl V. 1555, under krigsoroligheterna med
Ryssland, sattes han till slottslofven på Viborg. Han
var en af konung Gustafs pålitligaste män och
ådagalade sin trohet bl. a. genom underhandlingar med
allmogen nå västgöta-herrarnas upprorsförsök (1529)
och under Dackefejden (1542), då han äfven som
krigare var en af konungens främste medhjälpare.

10. Nils Nilsson till Säby och Bro (Brokind), den
föregåendes sonson, d. 1613 på Säby, var hofmarskalk
hos drottning Gunilla (Bielke) och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:50 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free