- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
635-636

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Navigation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammanställandet af astronomiska ortlinjer
kan med fullt skäl anses som den astronomiska
navigationens viktigaste problem. För beräkningen
af två ortlinjers skärningspunkt ges det, förutom
Sumners, en mängd metoder, såsom Pagels eller Rossers,
Johnsons, den kombinerade metoden (Wrangels metod),
höjdmetoden (Marcq S:t Hilaires metod) och den
besvärligare direkta, rent trigonometriska metoden
m. fl. Bestämmandet af ortlinjernas skärningspunkt
erfordrar alltid (utom då höjderna äro nära 90°,
i hvilket fall konstruktion i sjökortet är att
föredraga) trigonometrisk beräkning med eller utan
konstruktion i sjökortet. Genom den alltjämt mest
vanliga ortbestämningsmetoden till sjöss, "latitud
genom meridianhöjd", erhåller man emellertid utan
sådan beräkning på enkelt sätt fartygets geografiska
bredd, nämligen genom att till sanna zenitafståndet
foga himlakroppens deklination eller till sanna höjden
foga polafståndet. För bestämmandet af longituden
(tidsskillnaden), vare sig genom en i nord och syd
gående ortlinje eller genom sammanställande af två
ortlinjer, är det nödvändigt att bestämma såväl
ställets som nollmeridianens (vanligen Greenwichs)
tid i observationsögonblicket. Man erhåller tiden
på stället genom att i den sfäriska triangel,
som bestämmes af latituden samt den observerade
himlakroppens deklination och höjd, beräkna
himlakroppens timvinkel i observationsögonblicket. Då
en solhöjd observeras, är soltiden eller "sanna
tiden" = timvinkeln eller dess supplement. För andra
himlakroppar fogas rektascensionen till timvinkeln,
då stjärntid på stället erhålles. Greenwichs tid
fås af kronometern. Genom att till kronometertiden i
observationsögonblicket foga kronometerns stånd med
sitt tecken erhålles Greenwichs medeltid. Denna,
ökad eller minskad med tidsekvationen, ger sanna
tiden i Greenwich. Greenwichs stjärntid erhålles
af Greenwichs medeltid genom en något vidlyftigare
räkning. Skillnaden mellan Greenwichs sanna tid
och sanna tiden på stället likasom skillnaden
mellan Greenwichs stjärntid och ställets stjärntid
ger, förvandlad till grader, omedelbart ställets
longitud. Då ortlinjen går i nord och syd, blir
den erhållna longituden (andra felkällor frånsedda,
se nedan) praktiskt taget riktig, äfven om den vid
beräkningen använda latituden varit något felaktig. I
annat fall kan ett nöjaktigt värde på longituden
erhållas först genom sammanställning med en annan
ortlinje, som ger god afskärning med den första.

Före afgången från utgångshamnen måste man så
noga som möjligt bestämma kronometerns eller
kronometrarnas (på större fartyg medföras för
kontroll minst tre kronometrar) stånd till Greenwichs
medeltid och dagliga dragning samt om möjligt äfven
temperaturkoefficienter. Kronometerns stånd hvarje
följande dag erhålles genom att till det ursprungligen
kända ståndet foga dragningen med sitt tecken; men som
denna dragning oftast undergår förändringar icke blott
på grund af temperaturväxlingar, utan äfven till följd
af fuktighet, sjögång, skakningar m. m., är det af
vikt att så ofta som möjligt ånyo utröna kronometerns
stånd och bestämma ny dragning. Detta sker genom att
på grund af dagliga, noggranna jämförelser mellan
kronometrarna utröna deras relativa värden
eller vikter, vidare genom tillämpning af
temperaturkoefficienter eller, i hamn, genom
jämförelser med ur (pendelur eller kronometer),
hvars stånd är bekant, äfvensom genom astronomiska
observationer, nämligen, då longituden är noggrant
känd, genom iakttagande af tidpunkten för en
himlakropps meridianpassage (i passageinstrument),
genom korresponderande höjder af solen öfver
artificiell horisont, genom stjärnhöjder öfver
artificiell horisont eller genom höjder öfver
sjöhorisonten, samt, då longituden icke är noggrant
känd, genom måndistanser, genom stjärnockultationer,
genom observation af Juppiters månar eller genom
iakttagelse af tiderna för månens och en i dess närhet
synlig stjärnas meridianpassage. Vanligast och säkrast
bestämmer man dock en ombordvarande kronometers
stånd genom iakttagelse af tidssignaler. Sådana
afges (i regel medelst en s. k. tidkulas fällande
å väl synlig plats) dagligen i större sjöstäder,
men kunna numera erhållas jämväl till sjöss, om
fartyget är försedt med gnistsignalapparat. -
Då man alltid med tillräcklig noggrannhet känner
den observerade himlakroppens deklination och
rektascension, är tillförlitligheten af en astronomisk
ortlinjes läge beroende af den noggrannhet, hvarmed
man kunnat bestämma himlakroppens sanna höjd och
nollmeridianens (Greenwichs) medeltid. Med ett godt
och väl justeradt reflexionsinstrument bör man
under vanliga förhållanden kunna mäta en himlakropps
höjd öfver sjöhorisonten utan större fel än en
bågminut; men såväl sjöhorisontens som refraktionens
beskaffenhet kan understundom vålla en rätt betydlig
osäkerhet, hvadan man endast med stor försiktighet
får betjäna sig af höjder, då sjöhorisonten ej
synes skarpt och säkert begränsad eller då abnorma
refraktionsförhållanden råda. Endast genom att
mäta höjder åt motsatta sidor af sjöhorisonten
bör man i sådana fall förlita sig på resultatets
riktighet. Ett fel i höjden kommer att förflytta
ortlinjen parallell med sig själf lika många nautiska
mil, som felet innehåller bågminuter. Ett visst fel
i en meridianhöjd åstadkommer således ett lika stort
fel i latituden. - Ett fel i kronometerns stånd
till Greenwichs medeltid medför en förflyttning
af ortlinjen åt öst eller väst 1/4 longitudsminut
för hvarje sekund af felet, men inverkar icke på
latitudsbestämningen. På ångfartyg, som sällan
tillbringa mer än en eller annan vecka till sjöss,
utan att vara i sikte af säkert bestämda punkter i
land och därvid kunna reglera sina kronometrar, bör
felet i kronometerns stånd nästan aldrig öfverstiga
10 till 15 sekunder. Det fel i ortlinjens läge, som
uppstår häraf, är t. ex. på 60° latitud icke större än
1,3 till 2 nautiska mil. Å segelfartyg, som måhända
äro ur sikte af land ett par månader, kan däremot, i
synnerhet om blott en kronometer medföres, felet mot
slutet af en sådan period uppgå till två eller flera
minuter, medförande på 60° latitud ett fel i besticket
af 15 nautiska mil eller mera. Vid sammanställandet af
två astronomiska ortlinjer blir resultatet säkrast,
om ortlinjerna skära hvarandra under rät vinkel; ju
mindre vinkeln är, desto större fel kan uppstå. Äro
de höjdmätningar, som ge upphof åt ortlinjerna, icke
gjorda samtidigt eller nära samtidigt, kan dessutom
ett eventuellt fel i "den döda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:56:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbs/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free