Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Neanderthal - Neapel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvartärtiden och den i anledning däraf framställda
teorien om Neanderthalmänniskan, Neanderthalrasen
se Människan, sp. 259.
Neapel (it. Napoli). 1. Provins uti Italien,
omfattar trakten omkring Neapels golf, eller sydöstra
delen af den s. k. Campagna felice, och har med
de i golfen liggande öarna Capri, Ischia, Vivara,
Procida och Nisida en areal af 908 kvkm. med 1,243,792
inv. (1911). Jfr Kampanien. - 2. Hufvudstad i nämnda
provins, förr i konungariket N., Italiens största
och folkrikaste stad, ligger på norra sidan af den
härliga Neapels golf, som i en båge af 57 km. längd
sträcker sig från Capo Miseno i n. v. till Punta
della Campanella i s. ö. och skiljes från öppna
hafvet af öarna Procida och Ischia i n. samt Capri
i s. (se kartan öfver N:s omgifning). Staden (se
situationsplanen) ligger amfiteatraliskt dels vid
foten, dels på sluttningarna af flera lägre kullar,
men har sin största utsträckning utmed hafvet. Den
är ej innesluten af murar och sammanflyter i
n. med hundratals landställen och byar samt i
ö. med städerna Barra, Portici, Resina, Torre del
Greco, Torre Annunziata och några byar utmed foten
af Vesuvius, hvilka i en nästan sammanhängande
kedja fortlöpa 25 km. längs kusten. Stadens läge
(jfr pl., fig. 1) och dess sköna omgifningar,
den yppiga sydländska vegetationen samt det farliga
grannskapet med traktens förnämsta prydnad, Vesuvius,
hvars fot ligger endast 7 km. ö. om N., förena sig
till en totalbild af förtrollande skönhet ("Vedi
Napoli e poi mori", se N. och sedan dö). Af
höjderna Capodimonte, San Elmo och Pizzofalcone
delas staden i två olikstora delar. I v. ligger den
nyare, elegantare mindre stadsdelen, en lång och
smal remsa mellan hafvet och höjden Vomero, i ö. den
äldre och större stadsdelen, med hamnarna, arsenalen
och de förnämsta kyrkorna. N:s klimat är angenämt;
medelårstemperaturen 15,8° (jan. 8,2°, juli 24,2°);
årlig nederbörd 849 mm. De hygieniska förhållandena
ha efter den sista koleraepidemien (1884) mycket
förbättrats, bl. a. genom kloakledningar, rifning af
17,000 hus och därigenom möjliggjord utvidgning af
trånga gator samt anläggning af vattenledningen från
Serino ("il Serino"). - N. är den tätast befolkade
staden i Europa. Folkmängden i stadskommunen, som
utom de egentliga 13 stadskvarteren (sezioni) omfattar
förstäderna Posilipo, Fuorigrotta, Miano-Mianella och
Piscinola-Marianella, ökades 1788-1881 från 404,000
till endast 493,115, men har sedan stigit till 723,208
inv. (1911).
Den gamla staden är trång och mörk samt genomskuren
af merendels raka och väl stensatta, men smutsiga
gator. Husen, som utom de äldre palatsen och några
renässansbyggnader ej ha något framstående yttre,
äro vanligen 5-6 våningar höga, byggda af vulkanisk
tuff samt försedda med stora balkonger och platta
tak, som ofta äro prydda med blommor och små träd,
planterade i lådor. Den största och lifligaste
gatan är Via Roma (förr Toledo), som från Piazza
del Plebiscito med sin fortsättning Strada nuova di
Capodimonte löper nästan rakt i n. genom hela gamla
staden till kungliga palatset på Capodimonte. Andra
viktiga gator i den gamla stadsdelen äro Strada del
duomo, sedan 1870 utdragen ned till hamnen, den nya
breda Corso Umberto I, Corso Garibaldi och Strada
nuova ofvanför handelshamnen. Den präktigaste gatan
är dock den på södra sidan af kvarteret Chiaja i
nya stadsdelen belägna gatan Riviera di Chiaja,
neapolitanernas egentliga "corso", som lämnar präktig
utsikt öfver hafvet och öarna och där ett rörligt
lif råder. Mellan denna gata med dess fortsättning
Strada di Posilipo och hafvet ligger N:s offentliga
trädgård, den vackra Villa nazionale (jfr fig. 2)
jämte akvarium (se nedan, sp. 651). Öster därom vid
hafvet ligger stadsdelen S:ta Lucia (fig. 6) med sina
karakteristiska folklifsscener. Staden domineras af
borgen San Elmo, förr sorgligt beryktad genom sina
förskräckliga fängelser för politiska fångar. Den
nuv. byggnaden med sina i klippan huggna grafvar och
massiva vallar uppfördes af vicekonungen don Pedro de
Toledo på Karl V:s befallning 1535 och ansågs länge
ointaglig. Den är nu mifitärfängelse. Dessutom har
staden 4 andra kastell, som likaledes till stor
del förlorat sin betydelse som fästningsverk:
Castello dell’Ovo, på en med fastlandet vid
foten af Pizzofalcone förenad liten ö, Megaris, som
bildade medelpunkten i Lucullus’ berömda villa,
Castello Nuovo (vid örlogshamnen), förr kungligt
palats, nu kasern, som skall inredas till museum,
Castello del Carmine, nu militärbageri, samt det
kolossala Castel Capuano (fullbordadt 1231), fordom
en tid kungligt residens, af don Pedro de Toledo
förvandladt till justitiepalats och därför vanligen
kalladt I Tribunali. Bredvid detsamma
står den af G. da Majano 1485 byggda Porta Capuana,
ett mönster af ren renässansstil. Bland N:s andra
framstående byggnader må främst nämnas det vid Piazza
del Plebiscito belägna kungliga palatset (påbörjadt
1600), en stor byggnad med en 169 m. lång hufvudfasad
(fig. 3), med 3 pelarrader öfver hvarandra och nischer
med 8 marmorstatyer (1885-88), framställande N:s
dynastier under de sista 800 åren. Vid sina besök i
N. ha Italiens konungar föredragit det högt och sundt
belägna förstadspalatset Capodimonte, påbörjadt 1738,
fullbordadt 1839. Nationalmuseet, byggdt 1586 till
kasern, sedan upplåtet till universitet och från 1790
till konstsamlingarnas förvarande, Palazzo Gravina
(1513-49, med post och telegraf), Palazzo Maddaloni
(nu riksbank), teatern San Carlo (1737, ombyggd efter
eldsvåda 1816; fig. 7), en af de vackraste och största
i sitt slag, Galleria Umberto I (1887-90) nära Via
Roma, täflande med Gall. Vittorio Emanuele i Milano,
ehuru underlägset till det yttre, samt det ståtliga
Municipio (stadshuset) äro andra anmärkningsvärda
byggnader. Men i jämförelse med Rom eller Florens har
N. få monumentala byggnadsverk. Staden har omkr. 350
rom.-katolska kyrkor. De flesta äro mera märkliga
för sin rika inre dekoration än för arkitektonisk
skönhet. Katedralen San Gennaro (byggd 1272-1323,
ombyggd efter 1486 och sedan flera gånger) är till
grundplanen en basilika med ett treskeppigt långhus
och gotiskt hvälfda tvärskepp. Under högaltaret
finnes ett underjordiskt kapell med Sankt Januarius’
(se denne), stadens skyddshelgons, graf. Bredvid
domkyrkan ligger den gamla katedralen, S:ta Restituta,
en basilika från 600-talet, hvilken nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
