Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Neapel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildar ett kapell till den yngre katedralen. Af
de öfriga kyrkorna må nämnas S:ta Chiara, från
1300-talet, N:s Pantheon, rikt, men smaklöst dekorerad
1752, då Giottos fresker utplånades, S. Domenico
maggiore (byggd 1289, fullständigt restaurerad
efter 1445), i gotisk stil, en af de vackraste
kyrkorna i N., S. Filippo Neri 1. de’ Gerolomini
(byggd 1592-1619), med hvit marmorfasad och den
lärde Giambattista Vicos graf, S. Francesco di
Paola (fig. 4), midt emot kungliga palatset, byggd
1817-31 efter mönstret af Pantheon i Rom. Kyrkan
till kartusianklostret Certosa di S. Martino
(fig. 8), på höjden nedanför Castello S. Elmo,
är nu till namnet, liksom så många andra kyrkor
i verkligheten, ett museum. Klostret utgör ett
annex till nationalmuseet. Kristna fornminnen,
äldre än något kloster eller kyrka, äro de
vidsträckta katakomberna, d. v. s. den gammalkristna
församlingens i N. underjordiska, i tuffen uthuggna
begrafningsplats, till hvilken nedgång finnes bakom
kyrkan S. Gennaro de’ poveri. Bland nu begagnade
begrafningsplatser är Campo Santo Nuovo, bortom
Porta Capuana, genom sitt läge en bland de vackraste
på jorden.
Staden är säte för en ärkebiskop (alltid en
kardinal), en prefekt, en kassations- och en
appellationsdomstol, 10:e armékårens kommando
m. m. Universitetet, stiftadt 1224 af Fredrik II, har
4 fakulteter jämte en notariats- och en farmaceutisk
skola och är det mest besökta uti Italien (6,600
stud. 1912). Det är väl försedt med zoologiska,
mineralogiska och geologiska m. fl. samlingar,
fysiologiskt institut, botanisk trädgård,
astronomiskt och meteorologiskt observatorium
på Capodimonte samt ett bibliotek på 360,000
bd. Dessutom har N. ett teknologiskt institut, en
veterinärhögskola, institut för orientaliska språk
(det äldsta befintliga, 1727), navigationsskola,
prästseminarium, en konstskola, flera slöjdskolor,
musikkonservatorium, många gymnasier, lyceer,
folkskolor och kadettanstalt. Den ryktbara zoologiska
stationen, hvars akvarium (fig. 5) är den förnämsta
prydnaden i Villa nazionale, anlades 1872-74 af tysken
A. Dohrn (d. 1909) och har blifvit ett af de största
centra för biologisk forskning i Europa. De förnämsta
biblioteken äro Biblioteca nazionale (400,000 bd,
222,000 mindre skrifter, 4,200 inkunabler, 8,000
manuskript), Bibl. Brancacciana (120,000 bd) och
det ofvannämnda universitetsbiblioteket. Mycket
viktigt statsarkiv. Bland lärda sällskap må
nämnas Nuova società reale (stiftadt 1756,
reorganiseradt 1861), Accademia Pontaniana
(inrättad 1471) samt Istituto d’incoraggiamento
alle scienze naturali. Bland konstsamlingar intar
Museo nazionale främsta platsen. Det inrymdes 1790 i
sin nuv. byggnad och är utan medtäflare i rikedom
på romerska och äldre italienska antikviteter
i synnerhet genom fynden i Pompeji, Herculaneum,
Stabiæ och Cumæ. I Palazzo Guomo förvaras det till
staden skänkta Museo civico Filangieri (taflor,
vapen m. m.). Humanitetsanstalterna äro ovanligt
många. Stadens största sjukhus, Casa santa degli
incurabili (inrättadt 1521), har omkr. 1,000 sängar
och en årlig inkomst af omkr. 560,000 kr. 1877
uppfördes ett internationellt sjukhus af i staden
bosatta främlingar. Albergo de’ poveri 1. Reclusorio
(fattighus) är en ofantlig byggnad, påbörjad 1751,
men aldrig fullbordad; det har plats för omkr. 2,000
pers. Där utöfvas handtverk, som delvis frambringa
rena konstalster.
Neapolitanarna äro i allmänhet föga arbetsamma, och
förr var staden världsbekant för massan af fattiga
sysslolösa dagdrifvare (lazzaroner, se d. o.). Stadens
industri har på senare år tilltagit, i synnerhet
sedan 1904 skattefrihet beviljats nya industrier och
tullfrihet vid införsel af deras maskiner, råmateriel
och halffabrikat till frizonen Poggioreale n. ö. om
staden, där lokomotiv- och andra maskinverkstäder,
stora bomulls- och jutefabriker, garfverier,
kemiska fabriker m. m. anlagts. Elektrisk kraft
erhålles från den 80 km. aflägsna kraftstationen
Lete (8,000 hkr) nära Isernia, och en annan ledning
från Pescarastationen vid Popoli har nyligen
fullbordats. Järnindustrien har särskildt slagit
sig ned v. om staden; vid Bagnoli ligga masugnar,
järn- och stålverk (Elbamalm), likaså vid Torre
Annunziata; vid Pozzuoli ligger den armstrongska
kanonverkstaden. Viktigare är handeln, i synnerhet
bank- och växelaffärerna. Från centralbangården i
stadens östra del utgå järnvägslinjer till Rom i n.,
Foggia i ö., Taranto i s. och Reggio di Calabria;
förbindelsen inom staden och dess omgifningar
underlättas genom elektriska spårvägar. Af största
betydelse för N:s handel är handelshamnen, anlagd
1302, utvidgad och förbättrad sedan 1890. Den
begränsas i ö. genom Molo orientale, i v, genom
Molo San Gennaro och Molo Angioino, som skiljer den
från örlogshamnen (Porto militare). Hela hamnen
begränsas i s. af den 1,550 m. långa Molo San
Vincenzo. Den är den lifligaste i Italien. 1909
inkommo 7,281 fartyg om 7,se mill. ton och
afgingo 7,299 om 7,8? mill. ton, hvilket var mer
än motsvarande siffror för Genua s. å. Därjämte
är den Italiens förnämsta utvandringshamn (1910:
188,482 pers.), anlitad hufvudsakligen af södra
Italiens utvandringslystna. Däremot kan N. icke
som handelsstad täfla med Genua. - Staden har flera
goda källor och artesiska brunnar, en täckt kanal,
som för vatten från Monte Somma (Vesuvius) till
stadens nedre delar, en akvedukt från 1600-talet,
som går från ån Isclero vid Sant’ Agata dei Goti;
men likväl har vattentillgången varit otillräcklig,
tills den stora, 83 km. långa Serinovattenledningen
från ån Serino vid Avellino öppnades i april 1885. -
N. är forntidens Neapolis (grek., "nya staden"),
anlagdt af grekiska nybyggare från Cumæ i omedelbar
närhet af ett redan förut befintligt grekiskt nybygge,
Parthenope, sedermera kalladt Palaiopolis (grek.,
"gamla staden"). De båda städerna tyckas snart nog
ha sammansmält till en enda med namnet Neapolis. År
327 f. Kr. kom staden under samniternas och 290
under romarnas välde. Dess grekiska författning
lämnades dock okränkt, och N. var länge en medelpunkt
för grekisk bildning och grekiska seder, hvilket i
förening med dess härliga klimat gjorde det till en
af förnäma romare synnerligen omtyckt vistelseort. I
dess närhet låg Lucullus’ berömda villa äfvensom
Pollios villa Pausilypon ("Sorgenfri"), hvars namn
ännu kvarstår i det nuv. Posilipo. Under Titus’
regering (79-81) ödelades N. nästan fullständigt af
en jordbäfning, men uppbyggdes ånyo af samme kejsare
i romersk stil. Vid sidan af Tarentum var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
