- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
717-718

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nees von Esenbeck [nes fånn-]. 1. Christian Gottfried Daniel N. - Nees von Esenbeck. 2. Theodor Fridrich Ludwig N. - Nef, Johann Ulric - Nefalier - Nefas - Nefele, grek. myt. Se Ixion - Nefelim - Nefelin - Nefelinbasalt, petrogr. Se Basalt - Nefelindolerit, petrogr. Se Dolerit - Nefelinsyenit, geol. Se Eleolitsyenit - Nefelometer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

naturfilosof, f. 14 febr. 1776 på Reichenberg
(Odenwald), d. 16 mars 1858 i Breslau, var en af
sin tids mångsidigaste och produktivaste lärde. Han
började sin bana som läkare och bedref därjämte
filosofiska, naturhistoriska och omfattande språkliga
studier. Redan 1802 drog han sig tillbaka till
privatlifvet som samlare och ifrig skriftställare
inom zoologi (särskildt entomologi) och botanik
och som flitig recensent af den naturfilosofiska,
naturhistoriska och medicinska litteraturen. Från
1818 till sin död var han president för den
kejserliga Leopoldinska-Karolinska akademien, som
genom hans inflytande återupprättades och fick
årligt underhåll af preussiska staten. Sedan han af
ekonomiska skäl tvungits att återinträda i statens
tjänst, kallades han till professor i botanik 1817
i Erlangen, 1818 i Bonn och 1830 i Breslau. Från
denna tid togo hans socialpolitiska och religiösa
intressen alltmer öfverhand, han slöt sig till det
socialdemokratiska partiet, utgaf skrifter med
omstörtande läror i kyrkliga och etiska frågor,
öfvergaf sina forna umgängeskretsar på samhällets
höjder och tog verksam del i de politiska rörelserna
1848. Vid 75 års ålder afsattes han från alla
sina ämbeten utan pension (1851). Bortser man
från de villfarelser och absurditeter, hvartill
N:s naturfilosofiska ståndpunkt förledde honom,
och särskildt hans abstrakta spekulationer öfver
Goethes metamorfoslära, som han sökte använda
till grundval för hela växtrikets utvecklingslära
och systematik (se hans egendomliga Handbuch der
botanik
, 1, 2, 1820-21), måste man tillerkänna
hans vetenskapliga verk högt och beståndande
värde. Främst stå hans många botaniska monografier
och andra systematiska arbeten, såsom Die algen
des süssen wassers nach ihren entwicklungsstufen
dargestellt
(1814), System der pilze und schwämme
(med 44 färgplanscher, 1816), Synopsis specierum
generis Asterum herbacearum
(1818), som följdes af
en större monografi, Genera et species Asterearum
(1832), Rubi germanici descripti et figuris illustrati
(med 52 taflor, 1822-27), Bryologia germanica (1,
2, med 43 kopparsticksplanscher, 1823-31, jämte
C. F. Hornschuch och J. Sturm), Agrostologia
brasiliensis
(1829), Enumeratio plantarum
cryptogamicarum Javæ
etc. (1830), Naturgeschichte der
europäischen lebermoose
(1-4, 1833-38), Hepaticæ
(i "Flora brasiliensis", 1833), Systema Laurinarum
(1836), Cyperaceæ (i "Flora brasil."), Acanthaceæ
(ibidem och i De Candolles "Prodromus"), Floræ
Africæ illustrationes, 1. Gramineæ
(1841)
m. m. I sina arbeten på detta område är N. en
kritisk och skarpsynt iakttagare. Under sina sista
20 år utgaf han hufvudsakligen naturfilosofiska,
sociala och religiösa skrifter, t. ex. System der
speculativen philosophie
(1841), Das leben der ehe
in der vernunftigen menschheit und ihr verhältnis
zum staat und zur kirche
(1845, ett arbete, som togs
till en af hufvudpunkterna i de anklagelser mot N.,
hvarigenom han beröfvades sina ämbeten), Die wahrheit
des positiven christenthums im christkatholicismus

(1848), Das leben in der religion (1853), m. fl. Bland
N:s sista arbeten märkes en mindre skrift, Allgemeine
formenlehre der natur
(1852), hvari han uppvisar
naturvetenskapernas och åskådningens värde som
undervisnings- och
uppfostringsmedel, ett uppslag, som dock först
långt efteråt skulle beaktas af pedagogerna. Många
utmärkelser kommo N. till del; bl. a. var han led. af
77 lärda samfund. - 2. Theodor Friedrich Ludwig N.,
den föregåendes broder, tysk farmakolog, f. 26 juli
1787, d. 12 dec. 1837, var sin broder behjälplig vid
utläggningen af botaniska trädgården i Bonn och blef
där 1827 ord. professor i farmaci. Han öfvertog 1823
utgifningen af det farmaceutiska praktverket Plantæ
officinales
(med 552 planscher, 1821-33), utgaf
(jämte W. Sinning) Sammlung schönbluhender gewächse
(med 100 pl., 1831) och (jämte K. H. Ebermaier)
Handbuch der medizinisch-pharmaceutischen botanik
(1-3, 1830-32) samt påbörjade 1833 Genera plantarum
floræ germanicæ
(med 662 pl., fullb. 1860).
1, 2. C.Lmn.

Nef, Johann Ulric, schweizisk-amerikansk
kemist, universitetslärare, f. 1862 i Herisau i
kantonen Appenzell (Schweiz), studerade kemi vid
Harvard-universitetet samt under A. von Baeyer vid
universitetet i München. Han blef professor i kemi
1887 vid Lafayette college (Easton, Pennsylvania),
1889 vid universitetet i Worcester, Mass., och 1892
vid universitetet i Chicago. N. är en framstående
teoretiker inom den organiska kemien. Hans
viktigaste arbeten behandla kolets värdighet och
reaktionstillståndet hos organiska föreningar. I
dessa arbeten, som till största delen äro publicerade
i Liebigs "Annalen der chemie", framhåller N., att
kolets värdighet ej är konstant, utan att i många
föreningar kol uppträder delvis tvåvärdt. Med sina
åsikter står N. delvis i motsats till de nu härskande
teorierna. Han är led. af Vet. soc. i Uppsala (1903).
H. E.

Nefalier (grek. nefalia, af nefein, fasta), oblodiga
dryckesoffer af vatten, mjölk och honung (utan vin),
som vanligen hemburos åt eumeniderna, muserna eller
nymferna.

Nefas, lat., det som strider mot gudomlig rätt,
gudlös handling, brott, orätt, synd. Jfr Fas. -
Nefastus dies. Se Dies och Fasti.

Nefele (grek. Nscpéty, lat. Nephele), grek. myt. Se
Ixion.

Nefelim (hebr., "jättar"), ett kanaanitiskt
folk, omtaladt i 1 Mos. 6: 4, uppkommet genom
förbindelse mellan "guds söner" (Sets afkomlingar)
och "människornas döttrar" (Kains afkomlingar). Att
närmare bestämma N:s roll i Kanaans förhistoriska
tid torde vara omöjligt.

Nefelin, miner., ett ortosilikat af aluminium,
natrium och kalium, Na (K) Al Si O4). Mineralet,
som har sitt namn af grek. nefele, moln, emedan
genomskinliga stycken af detsamma bli oklara,
liksom molnbetäckta, när de läggas i salpetersyra,
är glasglänsande, färglöst och genomskinligt
samt sönderdelas lätt af syror. Det anträffas
kristalliseradt i hexagonala prismor uti lösa
vulkanblock på Monte Somma (Vesuvius). Det
ingår jämte augit som väsentlig beståndsdel
i den vulkaniska bergarten nefelinbasalt. - En
ogenomskinlig, oftast grönaktig och oljeglänsande
varietet är eleolit (se d. o.).
P. T. C.*

Nefelinbasalt, petrogr. Se Basalt.

Nefelindolerit, petrogr. Se Dolerit.

Nefelinsyenit, geol. Se Eleolitsyenit.

Nefelometer (af grek. nefele, moln, och metron,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:00:55 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free