- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
729-730

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Negrer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

låg, tänderna stora; 5) kort, tjock hals och långa,
ned till knäskålen räckande armar; 6) smala ben och
breda, platta fötter, med stortån formad nästan
som en "griptå" och den platta hälen utskjutande
bakåt; 7) gråsvart, groft, kort ulligt hår, växande
i pepparkornsliknande grupper; hudfärgen mörkt
rödbrun eller mörkt chokladbrun till gulaktig,
aldrig svart, stundom så ljus som på en sydeuropé;
nyfödda bli först efter 4–6 veckor bruna; kroppshår
sällsynt, likaså skägg, håret i axelhålorna och å
extremiteterna saknas; 8) kroppsbyggnad af medelhöjd
och något bakåtlutad till följd af ryggradens och
bäckenets särskilda form, skelettbenen smärtare
och hårdare än européernas. Alla dessa kännetecken
finnas dock mera sällan förenade hos samma individ,
men bilda den äkta negertypen, från hvilken många
stammar mer eller mindre aflägsna sig, ehuru aldrig
så mycket, att de böra skiljas från den gemensamma
negerrasen. När dessa skiljaktigheter i typen, som
väl oftast torde vara fallet, bero på uppblandning
med andra (hamitiska, semitiska eller bantu) folk,
brukar man tala om negroida folk eller vid ännu
större skiljaktighet, om subnegroida folk, utan
att några mer noggranna kännetecken kunna uppställas
för dessa "subspecies" af negerrasen. Som exempel på
en sådan negroid grupp kan anföras den af Fr. Müller
antagna s. k. nuba-fula-gruppen l. nuba-rasen (se Nuba),
medan däremot de hamitiska galla och somali
af några betraktas som subnegroida folk. I psykiskt
hänseende kan negern sägas i allmänhet stå på barnets
ståndpunkt med i regel klen begåfning och liflig
fantasi. Han är glad och obekymrad, ehuru stundom
skenbart allvarlig; han saknar kraft och uthållighet,
hänger sig åt ögonblickets ingifvelser och snabbt
växlande stämningar samt är mycket känslig med
utprägladt sinne för det komiska. Han är vidare i
besittning af ett rikt inre lif, kan stundom visa
prof på utpräglad vänskaplighet, men ter sig i regel
skygg, misstänksam och i saknad af hvarje spår af
barmhärtighet och medkänsla. Om negerns objektiva
känslor: kärlek, vänskap, förtroende, tacksamhet
o. d., ha vi dock. svårt att uttala oss, då negerns
sinnesriktning är så grundolika européens. Negern
är modig på sitt sätt: han undflyr helst faran, men
bragt i trångmål, kämpar han till sista andedraget. Om
negerns sedliga ståndpunkt är det äfven svårt att
fälla ett omdöme. Det är nämligen träffande anmärkt,
att negern i sedligt afseende snarare kan sägas
sakna moral än vara omoralisk. I intellektuellt
hänseende står negerrasen enligt etnografernas
samstämmiga mening under de kaukasiska, mongoliska,
malajiska och amerikanska raserna. De politiska och
sociala inrättningarna växla mycket hos de olika
folken. Några muhammedanska stater, t. ex. Bornu
och Wadai, ha tett sig politiskt lika väl ordnade
som exempelvis Marokko, men intet negerfolk har
någonsin kunnat uppvisa en sådan kultur som en stor
del indianska och malajiska folk i äldre och nyare
tider. Styrelseformen har öfverallt varit ren despoti
och religionen ursprungligen fetischism, hvilken dock
småningom undantränges af islam och blott i ringare
mån af kristendomen. Slafveri och slafhandel äro
öfverallt inhemska och uråldriga institutioner, men
det var först genom de kristne européernas och de
bildade arabernas mellankomst, som slafröfveriet och
slafexporten antogo en fasaväckande utveckling. Äfven
kannibalism förekommer hos vissa stammar (såsom
njam-njam o. a.), dock icke så allmänt, som exempelvis
hos kongonegrerna synes vara fallet. Här har den på
senare tiden visat sig stadd i tillväxt i samband
med hemliga förbund. Andra upprörande sedvänjor äro
bekanta från Asjanti, Dahomey och de inre staterna
kring sjön Tsad. Polygami härskar allmänt. Kvinnan,
som röfvas eller af fadern säljes till hustru,
betraktas i allmänhet som sakegendom och förrättar
jämte slafvarna de tyngre göromålen i landtbruket
och hushållet, men behandlas för öfrigt väl. Hos
unga flickor skattas kyskheten stundom högt, men
äldre ogifta och änkor föra vanligen ett mera fritt
och utsväfvande lif. Jordbruk, boskapsskötsel och
handel finnas öfverallt, men industrien är i regel
af ringa betydenhet, ehuru vackra prof på väfnad,
halmflätning, smide och keramik icke saknas (jfr de
tre planscherna Afrikanska kulturföremål). Negrerna bo
tillsammans i byar; husen äro i allmänhet cirkelrunda,
bikups- eller halfklot-formiga med en diameter af
2-3 m. och uppföras af böjliga grenar, som täckas
med mattor, gräs, ris, hudar och stundom öfverdragas
med ett lager af lera eller kospillning (jfr fig. 3
i art. Kaffrer). Allmänna äro äfven hus med rund
vägg och kägelformigt tak, som uppbäres af en
midtpost, stundom äfven af sidoposter. Västen göres
af stänger, bambu eller vass, tätas med lera och är
stundom divergerande uppåt. Äfven fyrkantiga kojor
förekomma. Stora, folkrika städer med stenhus och
befästningar äro icke sällsynta, men af arkitektur i
egentlig mening finnes intet spår hvarken från nyare
eller äldre tider. Klädedräkten är inskränkt till det
vanliga skörtet kring midjan, som i regel bäres blott
af kvinnor (jfr fig. 2 i art. Kaffrer), men i de
större städerna finner man äfven enskilda plagg af
europeiska eller arabiska dräkter, oftast begagnade
på ett förvändt sätt. Allmänt spridt är begäret
efter prydnader (halsband af glaspärlor och järntråd
m. m., öron-, näs- och läppringar o. d.), liksom ock
tatuering särskildt i form af reliefärr, tändernas
affilande eller utryckande samt genomborrande af
näsa och öron för bärande af skifvor och ringar. –
I politiskt hänseende bildade de egentlige negrerna
i Afrika till största delen själfständiga stater på
den tid, då invånarna i de europeiska besittningarna
i Senegambien och Öfre Guinea uppgingo till knappt
1 mill. De viktigaste staterna voro då republiken
Liberia, konungarikena Asjanti, Dahomey, Joruba, Benin
och Ibo, alla utmed Guineakusten (från v. till ö.),
Massina, kring Nigers öfre, samt Guandu och Sokoto
kring dess mellersta lopp, Adamaua vid dess biflod
Binue, Bornu, Kanem och Baghirmi kring sjön Tsad,
samt längst österut Wadai, Dar-Fur och Kordofan,
af hvilka de bägge sista lydde under Egypten före
mahdins uppror (1881). Sedermera har ju större delen
af negrernas länder af de europeiska stormakterna
annekterats eller förvandlats till protektorat,
hvilkas svarta "konungar" endast skenbart ega någon
makt. – Hela antalet af afrikanska negrer, hvilket
af tydliga skäl endast gissningsvis kan anges,
uppskattas, med inberäkning af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:50 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free