Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nekros - Nekroskopi - Nekrotiserad - Neksö - Nektanebo - Nektanebos bedrägeri - Nektar - Nektarier - Nektarin. Se Prunus - Nektarios - Nektarium. Se Nektarier - Nekton - Nekyia - Nelander, Johan - Nélaton [-tå'], Auguste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
infektionssjukdomar äro nekros och nekrobios därför synnerligen
vanliga företeelser. - Vid lokal väfnadsdöd
har den döda väfnaden en viss tid fortfarande
sammanhang med omgifvande normala väfnadsdelar,
men genom inflammatoriska processer, som mycket
snart uppträda i den omgifvande lefvande väfnaden,
afgränsas småningom den döda väfnaden från den förra;
det döda väfnadspartiet undergår sedermera en del
förändringar, som afse att befria organismen från
den döda väfnaden eller i alla händelser från
dess vidare inverkan på organismen. Se Brand.
G. H.
Nekroskopi (af grek. nekros, död, och skopein,
skåda), med., likbesiktning (se d. o.).
Nekrotiserad kallas en väfnad, som undergått nekros
(se d. o.).
Neksö, dansk stad på sydöstra kusten af
Bornholm. 2,700 inv. (1911), som lefva af sjöfart,
fiske och handel; därjämte idkas skeppsbyggen,
och ett större stenhuggeri finnes. Sedan 1900 har
N. järnvägsförbindelse med Rönne och regelbunden
ångbåtskommunikation med Köpenhamn och de nordliga
städerna på Bornholm. I grannsocknen v. om N. ligga
de för sin skönhet bekanta, 54 m. höga Paradisbakker.
E. Ebg.
Nektanebo, grekiskt namn på två egyptiska konungar
tillhörande Manethos 30:e dynasti. - 1. N. I regerade
378-369 f. Kr. och är mest bekant genom det krig,
som fördes emellan honom och perserna, på hvilkas
sida atenaren Ifikrates kämpade. I början synes
kriget ha gått olyckligt för egypterna trots deras
konungs energiska bemödanden att sätta sitt land
i försvarstillstånd. Men de af perserna vunna
framgångarna blefvo snart utan betydelse genom
oenighet emellan deras befälhafvare. - 2. N. II,
Egyptens siste inhemske farao, 367-340(?) f. Kr.,
kom genom förräderiet mot sin laglige konung Tachos
på tronen och befäste sig där hufvudsakligen med
hjälp af grekiska legotrupper, anförda af konung
Agesilaos. N. förde flera gånger krig mot perserna,
sista gången i förbund med Cypern och Fenicien. Detta
sista krig gick olyckligt. Sägnen berättar, att
N., då perserna nalkades Memtis, hopsamlat sina
skatter och med dem flyktat till Etiopien. - Under
de bägge N. arbetades rastlöst i hela Nildalen på
uppförande eller utvidgande af tempel och palats,
och de till oss bevarade många minnesmärkena från
denna tid vittna fördelaktigt för dess konststil.
K. P.*
Nektanebos bedrägeri är motivet i en mycket spridd
folksaga eller novell, som var gängse i Orienten
från äldsta tider och vunnit stor utbredning äfven i
europeisk litteratur. I anknytning till Nektanebo II,
Egyptens siste infödde härskare (se Nektanebo 2),
lyder sagan (enligt den grekiska Alexandersromanen),
att Alexander den store skulle vara en son af
Nektanebo, som i guden Amons gestalt skulle haft
umgänge med Alexanders moder Olympias. Grundtemat
är, att en människa utger sig för ett öfverjordiskt
väsen och i denna egenskap umgås med mänskliga
kvinnor. Detta motiv har varit starkt spridt i
Orienten och spelat en viktig både religionshistorisk
och litteraturhistorisk roll. Så spelar det in i de
österländska Messiasberättelserna, i den grekiska,
hellenistiska, senlatinska och medeltida (Boccaccio
och Mordini)
berättelselitteraturen ända till moderna
noveller och berättelser (La Fontaine,
Voltaire, Wieland, Andersens flygande koffert
o. s. v.). Äfven i den indiska litteraturen
("Brhatkatha" och "Kathasaritsagara") har
motivet användts. Jfr O. Weinreich, "Der trug des
Nektanebos. Wandlungen eines novellenstoffes" (1911).
K. F. J.
Nektar, grek. 1. Grek. myt., den Ijufva, gudarna
förbehållna drycken, hvilken, i förening med
gudaspisen, ambrosia (se d. o.), alstrar det
egendomliga gudablodet (ichor). - 2. Bot., den
sockerhaltiga s. k. honungssaft, som afsöndras
af särskilda organ, körtlar (glandier), kallade
honungskörtlar (se d. o.) hos en stor mängd blommor
och blad (se Myrmekofila växter). Nektarn spelar en
stor roll vid befruktningen af de blommor, som äro
"entomofila", d. v. s. hvilkas befruktning förmedlas
af insekter, som af honungssaften lockas att besöka
dessa blommor.
1. A. M. A. 2. O. T. S. (G. L-m.)
Nektarier, sing. nektarium, bot., glandier
(körtlar) eller ytor, som afsöndra nektar; se
vidare Honungskörtel och Myrmekofila växter.
G. L-m.
Nektarin. Se Prunus.
Nektarios. 1. Den förste patriarken i Konstantinopel
(381), d. 397, Johannes Chrysostomos’ företrädare. -
2. Grekisk patriark i Jerusalem, f. 1602, d. 1676,
känd som en af "latinernas" häftigaste motståndare.
Nektarium. Se Nektarier.
Nekton, zool., i haf och annat vatten aktivt
kringsimmande vattendjur.
Nekyia (grek., af nekys, död kropp), dödsoffer,
kallades hos forntidens greker ett åt de aflidnes
andar hemburet offer, medelst hvilket man trodde
sig kunna frambesvärja dem och erhålla upplysning om
kommande öden eller andra förborgade ting. N. är äfven
öfverskriften för elfte sången i Homeros’ Odyssé,
emedan skalden där låter Odysseus besöka underjordens
förgård i ändamål att rådfråga den aflidne siaren
Teiresias, hvarvid äfven åtskilliga andra hädangångna
mäns och kvinnors vålnader framträda och inlåta sig
i samtal med honom. Jfr Nekromanti. A. M. A.
Nelander, Johan, filosof, universitetslärare,
f. 1709 i Fornåsa i Östergötland, d. 1789, erhöll som
nära befryndad med Andreas Rydelius tidigt dennes
handledning och blef en af hans mest framstående
lärjungar i Lund, där han 1730 promoverades, 1735
utnämndes till adjunkt i filosofi och 1743 till
professor i naturrätt och moral. Under sin nära
40-åriga tjänstetid var han en af universitetets
mest ansedda lärare. N. hade spekulativ begåfning
och utmärkte sig för sällsynt klar framställning
samt ypperlig behandling af latinet. Förutom
universitetsprogram och flera volymer handskrifna
kollegier efterlämnade han ett 130-tal latinska
afh. N. blef kyrkoherde i Stäfvie 1764 och
teol. doktor 1768.
Nélaton [-tå7], Auguste, fransk kirurg, f. 1807,
d. 1873, blef 1836 med. doktor och 1839 agrégé
samt var 1851-67 professor i kirurgi i Paris. 1868
utnämndes han till fransk senator. Bland hans icke
många arbeten märkas Traité des tumeurs de la mamelle
(1839) och Élements de pathologie chirurgicale (5 bd,
1844-60; bd 5 är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
