Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Newfoundland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småöar, dock ej de franska Miquelon och S:t Pierre,
har en areal af 110,670 kvkm., men kolonien N., som
omfattar äfven en del af östra kusten af Labrador,
har en areal af 421,470 kvkm. Ön skiljes genom Belle
Isle-sundet och S:t Lawrencegolfen från amerikanska
fastlandet, genom Cabotsundet i s. v. från ön Cap
Breton samt omges f. ö. af Atlantiska hafvet. Kusterna
äro höga och klippiga samt mycket inskurna genom breda
och djupa, ända till 100 km. in i landet trängande
fjordar, af hvilka de största äro Conception-,
Trinity-, Bonavista-, Notre Dame och White-bay på
östra kusten, S:t George bay på västra kusten samt
Fortune bay och Placentia bay på södra kusten. Mellan
fjordarna utskjuta halföar, af hvilka den största är
den endast genom ett smalt näs mellan Placentia bay
och Trinity bay med öns centrala del sammanhängande
Avalon, i s. ö. Öns inre är i allmänhet bergigt
och har höjder af 600–700 m. (den högsta är White
mountain, 770 m.). Alla geologiska formationer
mellan laurentian och stenkols- äro representerade
på ön; särskildt upptar den förstnämnda stora
områden i s. och v.; på andra ställen förekomma
kambrisk-siluriska skiffrar, sandsten och kalksten,
vid S:t George bay stenkolsbildningar. Stora sträckor
bestå af alldeles kala berghällar, andra bära
stora skogar, hedar och mossar; talrikt förekomma
erratiska block (boulders). Af de många floderna,
som ofta utvidgas till sjöar, är den 320 km. långa
Exploits river störst. Klimatet är betydligt svalare
än i Europa på samma bredd, beroende på den kalla
Labradorströmmen. S:t John’s, på samma bredd som
Loires mynning, har ett årsmedium af 5,1° med -4,7 i
jan. och 15,2 i juli; lägsta temperatur -14°,
högsta 28° samt 1,480 mm. nederbörd (fördelad på
220 dagar, hvaraf 74 snödagar). De mycket fruktade
dimmorna äro inskränkta till södra och sydöstra
kusterna. De ståtliga skogarna bestå hufvudsakligen
af gran, fur, en, lärkträd samt asp. Bärbuskar
förekomma i riklig mängd. Af djur märkas ren,
som vandrar mellan öns sydöstra del (om vintern)
och dess nordvästra (om sommaren); vidare varg,
svart björn, räf (af flera slag), bäfver, utter,
hare. Den berömda Newfoundlandshunden börjar bli
sällsynt på ön. Fågelfaunan räknar omkr. 300 species
(de flesta flyttfåglar). – Befolkningen bestod urspr.
af en algonkinstam, beothuk, som tidigt utrotades af
invandrade fransmän. Senare vandrade mikmakindianer
öfver från fastlandet, men af dem finnes blott ett
hundratal. Den hvita befolkningen, som 1763 var
7,000, 1832 60,000, uppgick 1901 till 217,037 på ön
och 3,947 på den till N. hörande delen af Labrador
samt 1911 till resp. 238,670 och 3,949. 1911
voro 81,177 rom.-katoliker, 78,616 anglikaner
och 68,045 metodister, 1,876 presbyterianer
o. s. v. Folkundervisningen handhas af de olika
religionssamfunden, som erhålla statsunderstöd härför
i proportion till skolbarnens antal. Lärjungarnas
antal 1911 var 50,246 och skolornas 1,071; hela
utgiften för skolväsendet steg till 337,372 doll. –
Näringar. Hufvudnäringen är fisket, som är det mest
gifvande på jorden och 1901 sysselsatte 62,674
af öns invånare. Förnämsta platsen för fisket är
Newfoundlandsbanken (omkr. 150,000 kvkm.), som
utbreder sig s. ö. och s. om ön och hvars sandiga
eller gyttjiga
botten är betäckt af erratiska block samt har ett grundt
haf öfver sig (40–100 m.). Där lefva massor af smärre
fisk samt mollusker och andra evertebrater, som åter
äro föda för torsken (cod), hvilken är det viktigaste
föremålet för fisket. Torsken infinner sig i juni och
drar bort i okt.; torskfisket utgör fyra femtedelar
af hela fisket. Värdet af exporterad torsk och
torsklefverolja var 1910–11 6,85 mill. doll. Närmast
i värde kommer sälfångsten (1910–11 utfördes sälskinn
och sältran för tillhopa omkr. 760,500 doll.), vidare
hummer (360,500 doll. i export), sill (390,000 doll.),
lax, makrill etc., hvarjämte en lönande hvalfångst
bedrifves från ön. Hvalfaktorierna på ön gåfvo 1911
i utbyte 18,400 hl. tran, 682 ton guano och 26 ton
ben. Det sammanlagda värdet af alla newfoundländska
fiskerier skattades 1906–07 till nära 2 mill. pd
st. Jordbruk drifves endast i mindre omfattning. Det
var t. o. m. i äldre tider (1583–1820) förbjudet,
på det att öns invånare skulle tvingas att helt egna
sig åt fisket; korn, hafre, potatis och grönsaker
äro dess viktigaste produkter. Antalet jordbrukare
var 1901 2,475, hvilka innehade 87,200 har, hvaraf
34,000 har voro odlad jord. Icke heller industrien
är af större betydelse; mest förekomma sågverk
(omkr. 200) och trämassefabriker. I industri voro
1901 3,111 pers. sysselsatta. Ön har flera värdefulla
mineral, såsom järn, koppar, guld, silfver, stenkol,
marmor m. m., men endast koppar och järn äro föremål
för brytning. Handelsomsättningen med utlandet
hade 1906–11 ett årligt medelvärde af nära 4,85
mill. pd st. samt steg 1911–12 till 3,03 mill. pd
i import och 2,85 mill. pd i export. Införseln
utgöres hufvudsakligen af brödföda, väfnader,
kol, socker, maskiner och kramvaror, exporten
af kabeljo, fisklefverolja, sälskinn, sältran,
hummer (i bleckdosor), sill, koppar och järnmalm
m. m. Importen kommer mestadels från Canada och
Förenta staterna (med ungefär lika stora siffror)
samt från Storbritannien. Exportvarorna gå till
samma länder samt Portugal och Brasilien. Det in-
och utklarerade tonnaget steg 1910–11 till 2,25
mill. ton, af hvilka 1,24 mill. voro engelska. Själf
egde kolonien 1911 3,307 segelfartyg (om 131,854
ton) och 71 ångbåtar (om 14,700 ton), de flesta
använda i fisket. 1911 funnos 1,238 km. järnvägar,
nästan uteslutande statsbanor, men nya banor äro
beslutade och delvis påbörjade till de viktigaste
fjordarna. Dessa stå äfven i regelbunden ångbåtstrafik
med hvarandra och med kontinenten. Postanstalterna
äro 652 (1912); telegraflinjerna hade 1911 en längd af
7,592 km., hvartill kommo 1,334 km. telefonlinjer. Vid
Heart’s Content vid Trinity bay landa 4 från Valentia
(i Irland) utgående transatlantiska kablar och vid
S:t John’s en, hvilka därefter fortsätta till den
amerikanska kontinenten. – Författning. N. är en
omedelbar kronkoloni. Guvernören, som vanligen för
6 år utnämnes af Englands regering, biträdes af en
ansvarig ministär (executive council), som skall bestå
af högst 9 ledamöter, hvilka väljas af underhusets
majoritet. Representationen består af två kamrar,
ett öfverhus (legislative council) af högst 20 led.,
utsedda af guvernören för lifstid, samt ett underhus
(house of assembly) af 36 led., valda för 4 år,
i 18 valkretsar, i hvilka ön är delad. Medlemmarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
