Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Newfoundland - Newfoundlandsbanken [njo faundlends-], Se Newfoundland sp. 869-870 - Newfoundlandshunden [njo faundlends-], zool. Se Hunden sp. 1315 - Newgate - New Glasgow - New Hampshire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af öfverhuset få 120 dollar för hvarje
parlamentssession, af underhuset 200 eller 300 dollar
för session, allteftersom de bo i S:t John’s eller
icke. Högsta domstolens 3 led. utses af kronan
för lifstid. Koloniens inkomster (hufvudsakligen
tullar) stego 1911-12 till 740,000 pd st., dess
utgifter till 705,000 pd st. Statsskulden var 1911
5,6 mill. pd. Hufvudstad är S:t John’s. -
Historia. N. var sannolikt det Markland, som
islänningen Thorfinn Karlsefne 1003 besökte. Sedan
återupptäcktes det af Giovanni (John) Cabot (1497),
som tog det i besittning för England. 1500 kom
portugisen Cortereal och gaf namn åt Conception
bay. Dessa båda expeditioner följdes af en mängd
andra från båda länderna, hufvudsakligen för det rika
fiskets skull. Men först från 1583 satte England sig
faktiskt i besittning af ön, då kolonister ditsändes
och sir Humphrey Gilbert blef guvernör. Det första
kolonisationsförsöket misslyckades likväl, och först
sir Geo. Calvert (sedermera lord Baltimore) lyckades
på öns sydöstra del anlägga ett nybygge, som han
kallade Avalon. Emellertid hade äfven fransmännen,
som egde S:t Lawrencegolfens öfriga stränder, kommit
öfver till ön och slagit sig ned vid Placentia
bay, och ständiga tvister egde rum mellan dem och
engelsmännen. Freden i Utrecht (1713) lämnade väl
ön i Englands händer, men tvisterna upphörde icke
därmed, ty fransmännen fingo behålla rätten att fiska
och torka fisk vid öns kuster (från Cape Bonavista
på östra kusten mot n. och v. till Rich point på
västkusten). 1783, genom freden i Versailles, afstodo
fransmännen från fiskerätten mellan Bonavista bay och
Cape S:t John (n. om Notre Dame bay), men i stället
utsträcktes deras rätt till hela västkusten ned till
Cape Ray. Fransmännen ansågo sig ha uteslutande
rätt till fiske i de nämnda farvattnen, hvilket
öns invånare och England icke kunde medge. En annan
liknande politisk tvist framkallade förhållandet till
Förenta staterna. Dessa hade 1818 fått rätt att fiska
vid Labradors kuster och vid södra kusten af N., samt
att torka fisken på det obebodda området vid dessa
kuster. Äfven detta fördrag framkallade stridigheter,
närmast föranledda däraf, att Canada och N. önskade
motsvarande rätt i amerikanska farvatten. Kolonierna
ha vid några tillfällen sökt taga fiskerifrågan i
egna händer. Så fattade N:s representation 1887 så
skarpa beslut emot det franska fisket, att freden
mellan England och Frankrike rent af syntes hotad,
då Frankrike å sin sida förklarade sig icke blott
ega exklusiv rätt till fisket, utan äfven att
denna rätt vore endast en del af Frankrikes gamla
suveränitet öfver ön, hvilken det behållit, då det
afträdde marken till England. Många förhandlingar,
som ledt till öfvergående modus vivendi, ha förts
härom (bl. a. har skiljedomstolen i Haag 1910 fällt
ett utslag i den amerikanska delen af tvisten), men
något definitivt reglerande af det svåra spörsmålet
har icke skett. - Litt.: Harvey, "Newfoundland,
England’s oldest colony" (1897), Prowse, "A history
of N." (2:a uppl. 1897), och Mc Grath, "N. in 1911"
(1911). J. F. N.
Newfoundlandsbanken [njo faVndlends-]. Se
Newfoundland, sp. 869-870.
Newfoundlandshunden [njö fäVndlends-], zool. Se
Hunden, sp. 1315.
Newgate [nju’got], fordom fängelse i London, i
City, i närheten af kyrkan S:t Paul. Det fanns
redan 1218, ombyggdes 1782, men refs 1902. På
dess tomt ligger Central criminal courts nya
byggnad (se London, fig. 18). På platsen framför
detsamma verkställdes 1783-1868 afrättningarna.
J. F. N.
New Glasgow [njö glä^sgäu], stad i prov. Nova
Scotia, Dominion of Canada, vid East river, nära
dess utlopp i Picton harbour, n. ö. om Halifax. 6,383
inv. (1911). Järn- och stålindustri. Stora kolgrufvor
i trakten. J. F. N.
New Hampshire [njō hä’mpʃı͡ə], förkortadt N. H.,
en af Amerikas förenta stater (se kartan till
Nord-Amerikas förenta stater), i nordöstra delen
af unionsområdet (Nya England), mellan 42° 40’
och 45° 18’ 23" n. br. samt 70° 37’ och 72° 37’
v. lgd, gränsar i n. till Canada (Quebec), i ö. till
Maine och Atlantiska hafvet, i s. till Massachusetts
och i v. till Vermont, hvarifrån det skiljes genom
floden Connecticut. Areal 24,192 kvkm. (hvaraf 803
kvkm. vatten), är N. en af de mindre staterna. Den
28 km. långa kusten vid Atlantiska hafvet är flack
och sandig med fiskebankar och Isles of Shoals
utanför; i dess nordligaste del bildar Piscataquas
med öar fyllda æstuarium den enda goda hamnen
(där ligger unionens örlogshamn Portsmouth). Det
inre erbjuder en vacker omväxling af berg, sjöar,
strömmar och skogar. Högst och vackrast är den
nordvästra delen, som fylles af White mountains (se
d. o.; M:t Washington 1,918 m.), med förgreningar
ända upp till gränsen mot Canada; i södra delen
märkas mer isolerade berg, såsom Monadnock (972
m.), Sunapee (1,413 m.) m. fl. Berggrunden består
af gnejs, granit, glimmerskiffer och kvartsit,
men vanligen är den täckt af istidsbildningar. Den
fruktbara jorden träffas i floddalarna, särskildt i
Connecticuts. Sjöar finnas i hundratal, den största
är Winnepesaukee och n. v. om denna Squam, båda
belägna s. om White mountains. Andra sjöar, berömda
för sina vackra omgifningar, äro New found, Sunapee
och Ossipee samt sydligare Massabesic. De största
floderna äro gränsfloden Connecticut, Merrimac, som
afvattnar Squam och Winnepesaukee och flyter midt
igenom staten i sydlig riktning till Massachusetts,
Piscataqua, egentligen utloppsviken för floderna
Salmon falls, Lamprey och Exeter, samt i norra delen
Androscoggin. De äro föga segelbara i följd af många
forsar och fall. Klimatet är hårdt: vintrarna äro
långa och stränga (i nov. tillfrysa vattendragen,
och snön ligger i norra delen ända in i maj); äfven
somrarna äro svala. Årsmediet i Concord är 7,7°
(juli 21°, jan. - 6,1°; extremer 39° och - 30°),
den årliga nederbörden 1,000 mm. – Urspr. var N. en
enda stor skog af nordiska trädslag, och ännu äro
58 proc. af ytan täckta med skog. Landet var en af
indianernas mest eftersökta jaktområden, på grund af
sin rikedom på vilda djur. Mesta delen har utrotats,
men ännu träffas älg, ren, svart björn, varg och
fågel i mängd. Många floder äro rika på lax. Jorden
är ej synnerligen fruktbar mer än i floddalarna,
men odlas väl. 1910 funnos 27,053 farmer med 1,31
mill. har areal, värderade till 103,7 mill. doll.,
hvaraf 44,5 mill. på jorden, 41,4 mill. på byggnader
och 12 mill. på kreatursbesättningen. Omkr. 1/6 bär
foderväxter; af sädesslagen äro majs och hafre
viktigast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
