- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
909-910

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nevö - Nexum - Nexus - Nexö, Martin Andersen - Ney [nä], Michel - Ney [naj], Jenny - Ney [naj], Elisabeth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nevö (fr. neveu, af lat. nepos, se d. o.), brorson,
systerson.

Nexum, lat., jur., betecknade i det äldsta romerska
rättsväsendet en högtidlig form för försträckning,
urspr. den enda rättsligen bindande. Aftalet ingicks i
närvaro af 5 vittnen med anlitande af ett kopparstycke
och en våg (per aes et libram}. Kopparstycket utgjorde
urspr. försträckningssumman, men fick, sedan mynt
börjat användas, karaktär af form för aftalet. Ang. de
stränga rättsverkningar, som ett brytande af aftalet
kunde medföra, se Manus injectio. - I vidsträckt
mening innefattades i nexum jämte försträckning
äfven mancipatio (se d. o.). M. F-r.

Nexus (lat.), sammanhang, förbindelse, band.

Nexö, Martin Andersen,
dansk författare, f. 26 juni 1869, var en tid
arbetare, men sökte utbildning vid Askovs folkhögskola
och har sedan varit lärare. Han har författat en rad
berättelser, som känsligt och humoristiskt skildra
småfolkets lif, såsom Skygger (1898), Det bödes der
for
(1899), Muldskud (1900, 2:a saml. 1905), Familien
Frank
(1901), Dryss (1902), Soldage (1903), den stora
sociala romanen Pelle Erobreren (l-4, 1906-10),
en bitter naturalistisk skildring af arbetarnas lif,
belysande den köpenhamnska arbetarrörelsens historia,
Barndomens kyst (1911) och Bornholmer noveller (1913).
E. Ebg.

illustration placeholder

Ney [nä], Michel, hertig af Elchingen, furste af
Moskva (fr. prince de la Moskova), fransk marskalk,
f. 10 jan. 1769 i Saarlouis, son af en tunnbindare,
tog 1787 som simpel karl anställning vid ett
husarregemente. Under revolutionskrigen (sedan 1792)
steg han raskt i graderna samt blef 1796 brigad-
och 1799 divisionsgeneral. Sistnämnda år kämpade han
under Masséna i Schweiz med stor utmärkelse (särskildt
bidrog han till segern vid Zürich) och skar 1800
nya lagrar under Moreau vid Hohenlinden. 1802-03
var han fransk minister hos Helvetiska republiken, i
hvilken egenskap han afslöt freden och mediationsakten
(febr. 1803). 1804 utnämndes han till marskalk. Han
öppnade 1805 års krig med Österrike med segrar vid
Günzburg och Elchingen (14 okt.), hvilken senare
medförde Ulms kapitulation, samt besatte därefter
Tyrolen. Han deltog med sin kår i kriget mot Preussen
och Ryssland 1806-07 (eröfringen af Erfurt, Magdeburg
och Thorn) samt 1808-11 i striderna på Pyreneiska
halfön. På sistnämnda ställe utmärkte han sig
särskildt som chef för arriärgardet under återtåget
från Portugal 1810. Vid utbrottet af 1812 års krig
mot Ryssland fick N. befälet öfver 3:e armékåren
och aflade lysande tapperhetsprof vid Smolensk och
Rorodino (7 sept.), vid ett tillflöde till floden
Moskva. Hans hjältemod i sistnämnda slag skaffade
honom titeln furste af Moskva och epitetet le brave
des braves
("den tappraste bland de tappre").
Under återtåget skördade han dock sina ärorikaste
lagrar. Fr. o. m. 2 nov. 1812 stod han i spetsen
för arriärgardet och måste gång på gång uthärda
ryssarnas djärfva anfall. Men särskildt vid Krasnoj (5
nov.) ådagalade han sin stora skicklighet, ehuru han
endast med förlust af nästan hela sin styrka lyckades
rädda sig från fångenskap. Äfven vid öfvergången
af floden Beresina (26-29 nov.) deltog han i de
förföljande ryssarnas uppehållande. I
1813 års krig i Tyskland var N. åter med i spetsen
för en stark armékår. Med denna fick han hålla ut
större delen af dagen vid Gross-Görschen (Lützen),
sändes sedermera mot Berlin, men fick vända mot
Bautzen, där de förbundne preussarna och
ryssarna måhända blifvit i grund tillintetgjorda,
om N. utan formlig befallning förstått att handla
enligt kejsarens plan. I slaget vid Dresden förde
N. på ett utmärkt sätt vänstra flygeln, men hans
försök att med den mot svenske kronprinsen Karl Johan
afsända arméafdelningen taga Berlin misslyckades efter
motgången vid Dennewitz. I striderna vid Leipzig
(okt. 1813) användes N. personligen först på den
södra, sedan på den östra fronten. Under
1814 års fälttåg i Frankrike följde han mest
kejsaren. Efter dennes abdikation, som N.
mycket ifrigt påyrkade, belönades han med höga
befattningar (bl. a. med pärskap) af konung
Ludvig XVIII. Han sändes 1815 med 4,000
man mot den från Elba återkomne Napoleon, men gick
öfver till honom. Under fyradagarsfälttåget i
Belgien s. å. förde han vänstra flygeln,
som gick mot Quatre-Bras, och stred med
förtviflans mod vid Waterloo, utan att finna
döden. Napoleon gjorde sedan N. grofva beskyllningar
för hans verksamhet under detta fälttåg, men N. har
blifvit till fullo rättfärdigad. Efter nederlaget
sökte N. draga sig undan bourbonernas hämnd,
men greps under flykten till Schweiz, dömdes
till döden, oaktadt Berryers och Dupins lysande
försvarstal, och arkebuserades 7 dec. 1815 i Paris
på platsen bakom Luxembourgträdgården, där hans stod
nu är rest. En annan staty af honom finns i Metz.
Hans Mémoires utgåfvos i två bd 1833. Se Bonnal,
"La vie militaire du maréchal Ney" (1910-11).
- N. saknade den blick för krigsrörelserna i
deras helhet och det initiativ, som fordras af en
själfständigt opererande befälhafvare, men framför
sina trupper och på slagfältet egde han en härförares
allra bästa egenskaper. I sitt gifte med
Aglaë Louise Auguié de Lascans, Hortense Beauharnais’
väninna, efterlämnade han 4 söner. Den äldste,
Joseph Napoléon (f. 1803, d. 1857), blef 1831 pär,
var sedermera ifrig bonapartist och utnämndes 1852
till senator. Den yngste, Edgar (f. 1812, d.
1882), blef 1859 senator och 1863 divisionsgeneral.
Familjen fortlefver ännu i Frankrike.
C. O. N.

Ney [naj], Jenny, österrikisk operasångerska, f. 1824
i Graz, d. 1886 i Dresden, debuterade i Olmütz 1845
och sjöng därefter i Prag, Lemberg, Wien, Dresden,
London, Berlin, Hannover och Göteborg. 1856 gifte hon
sig med skådespelaren E. Bürde och drog sig 1866
tillbaka från scenen. Hon var vida berömd i sådana
roller som Norma, Donna Anna i "Don Juan", Valentine i
"Hugenotterna", Rezia i "Oberon", Julia m. fl. A. L.*

Ney [na’j], Elisabeth, tysk skulptris,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:27 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free