Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 913-914 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Niagara - Niagarafallen [naiä'gere]. Se Niagara - Niagara falls

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

diagonalen 372 m.) bredt och 49 m. högt. Det förra ligger
h. o. h. inom Förenta staternas område, det senare
till en mindre del.

Fig. 2. Parti af västra l. kanadensiska Niagarafallet (Hästskofallet).

Det storartade
ligger ej så mycket i fallets höjd som fastmera
i den stora vattenmassan, hvars medelkvantitet
beräknas till omkr. 6,300 kbm. i sek., af hvilka
9/10 gå öfver det kanadensiska fallet. Ur djupet af
den af höga klippväggar infattade klyfta, i hvilken
vattnet störtar, uppstiga hvita skum- och molnmassor,
som synas på många kilometers afstånd. Fallens dån
höres äfven vida omkring. Enär fallen bilda en konkav
båge, finnes vid stranden ingen punkt, hvarifrån man
kan öfverskåda dem i deras helhet. Från Goat island
kan man, visserligen icke utan fara, intränga under
det amerikanska fallet, d. v. s. i den öppning,
som bildas mellan klippväggen och det öfver denna
i båge nedstörtande vattnet, i den s. k. Cave of
the winds. Omkr. 3,5 km. nedanför de stora fallen
sammantränges vattenmassan i en kanal af 90 m. bredd,
så smal, att vattnet faktiskt får konvex form
(Whirlpool rapids), och något längre ned bildas
den s. k. Whirlpool därigenom, att den mellan höga,
branta klippväggar inneslutna strömmen gör en tvär
krökning åt höger och vattnet kastas tillbaka från
klipporna till vänster och råkar i den vildaste
svallning. Vid städerna Lewiston och Queenston,
10 km. nedanför fallen, blir N. ånyo segelbar
samt faller 11 km. längre ned ut i sjön Ontario
(omkr. 100 m. lägre än Erie) mellan kanadensiska
staden Niagara och den till Förenta staterna hörande
byn Youngstown. Enär N.-fallen afbryta all direkt
förbindelse mellan de närmaste sjöarna, byggdes på
kanadensiska sidan den 43,5 km. långa Welland-kanalen
(öppnad 1833) mellan Port Colborne vid Erie och Port
Dalhousie vid Ontario. Fyra broar äro spända öfver
floden N. – utom dem, som leda till Goat island –,
nämligen järnvägsbron vid Buffalo (sedan 1873),
den öfre stålbågsbron för elektriska spårvägar, för
kör- och persontrafik med ett midtspann af 256 m., 250
m. nedanför amerikanska fallet (byggd i st. f. en
1897 instörtad hängbro för fotgängare), den 1883
öppnade kantileverbron för Michigan centralbanan
(277 m. lång, 75 m. öfver vattnet) och den nedre
stålbågsbron för gatu- och järnvägstrafik (Grand
Trunk-banan, 3 km. nedanför fallen, 335 m. lång,
69 m. hög), i st. f. en äldre, 1897 rifven bro. –
På den amerikanska sidan fridlystes 1885 en
nationalpark, New York state reservation (43 har),
innefattande Prospect park och Goat island, och
1888 på kanadensiska sidan från Erie till Ontario
Queen Victoria Niagara falls park (318 har, hvaraf
i fallets omedelbara närhet 79 har). Fallen besökas
årligen af 800–1,200 tusen resande. För att till
någon del utnyttja den stora vattenkraft fallen
utveckla (3–4 mill. hkr) har man gjort storartade
turbinanläggningar (den äldsta fullbordad 1894)
såväl på den amerikanska som kanadensiska sidan, och
medelst elektrisk kraftöfverföring tagas nu öfver
900,000 hkr i användning, delvis på långa afstånd. Så
t. ex. drifvas de elektriska spårvägarna i Buffalo
(32 km. från N.) och i flera andra städer. Dessutom
äro många fabriker anlagda i fallens närhet. 1910
träffades en öfverenskommelse mellan Canada och
Förenta staterna, enligt hvilken på den amerikanska
sidan skulle få undandragas från fallen 566 och på den
kanadensiska högst 1,019 kbm. i sek. – Fallen befunno
sig urspr. vid Queenston och störtade sig där utför
den klippvägg, som utgör gräns emellan den högre
Erieplatån och Ontarioslätten. Men efter hand har,
under årtusendens lopp, den brusande vattenmassan i
sin strömfåra sönderbrutit och bortfört delar af den
underliggande berggrunden, så att fallen förflyttats
allt längre tillbaka. Den ifrågavarande höjdplatån
utgöres nämligen af en fast kalksten, underlagrad
af en lös skiffer och sandsten, alla tillhörande
silursystemet. Dessa lösare skiffrar vid fallens fot
(se fig. 3) ha icke kunnat motstå vattnets

Fig. 3. Profil. O = Ontariosjön; Q = Queenston; N = Niagarafallen; E = Eriesjön. – k = kalksten; s = lösare skiffer.

sönderbrytande förmåga, utan urholkats, hvarefter
de sålunda underminerade kalkstensbankarna lossnat
och störtat ned i de skummande hvirflarna samt
af dem splittrats och bortförts. Man uppskattar
vattenfallens årliga tillbakaskridande till l,3
m. (Hästskofallet 102 m. på 63 år) samt däraf
beräknat, att om 40,000 år fallen skola ha nått
Erie-sjön. Det är dock osannolikt, att detta
någonsin skall inträffa. I dessa trakter eger
nämligen rum en nivåförändring, som lyfter trakten
n. ö. om de stora sjöarna hastigare än området i
s. v. om dem. Därigenom skola dessa sjöar tvingas
att söka sig ett nytt aflopp i s. v. (sannolikt
i trakten af Chicago) till Mississippi, långt
förr än N. ryckt tillbaka till Eriesjön.
(J. F. N.)

Niagarafallen [na͡ıä’gərə]. Se Niagara.

Niagara falls [na͡ıä’gərə få̄’lṡ]. 1. Stad i
nordamerikanska staten New York, på östra sidan af
floden Niagara, vid Niagarafallen, midt emot N. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>